Med anledning av att SD meddelar att de vill begränsa aborträtten körde Agnes Wold en tämligen episk rant på Twitter om vad den nuvarande aborträtten verkligen innebär samt hur den utnyttjas.
I mycket korta drag gäller fri abort fram till vecka 18, medan abort kan beviljas med särskilt tillstånd fram till precis innan ett foster med dagens medicin som allra tidigast skulle kunna överleva (för tillfället vecka 22). Av de aborter som görs utförs 1 % (ca 400) av synnerliga skäl efter vecka 18. 84 % av aborterna utförs innan vecka 9, 95 % innan vecka 12 och endast 4 % i veckorna 12-18.
Väldigt många, inklusive Wold själv har lagt fram en uppsjö rimliga argument för att kvinnor kanske inte vet om att de är gravida innan vecka 12 (oregelbunden mens, PCO, preventivmedel…) eller inte får veta att fostret inte utvecklas som det ska (de första ultraljuden görs ju i vecka 12, men oftast inte förrän i vecka 18). Allt detta är starka argument för att fri aborträtt fram till vecka 18. Det jag skulle vilja kommentera är folk som menar att Wold blandar upp sin fakta med känslobaserade åsikter. Som det här:
Om vi backar lite till själva förslaget från SD, så skriver de så här:
Det här är ju inte medicinska skäl. Det här är inte vetenskapligt baserad argumentation. Man vill inte ändra abortlagen för att skydda kvinnors hälsa, för att minska belastningen på sjukvården eller ens på grund av att fri abort upp till bara 12 veckor har påvisat positiv effekt på just något alls. Det enda man genom inskränkningen har möjlighet att direkt påverka är kvinnors valmöjligheter. I reella tal skulle det röra ungefär 1600 aborter som man inte nödvändigtvis skulle få bort men som skulle behöva gå igenom ett specialiserat läkarmaskineri för att få fallspecifik bedömning. Om inte annat vore det spännande att höra hur det ska finansieras. Gissar att de 500 miljarder nånting som invandringen kostar varje år täcker det också…
Hur som helst.
Abortlagstiftningen handlar om hur vi värderar kvinnor, särskilt i förhållande till foster. Irland, som tidigare har haft nolltolerans mot abort, resonerade som så att kvinnans liv inte skulle värderas högre än fostrets. Och även om jag håller med om att tanken på att göra abort av ett fullt friskt foster i vecka 18 är hemsk, så är tanken på att detta foster skulle vara värt lika mycket som kvinnan ännu hemskare.
Det här är någonting som män nästan aldrig behöver oroa sig för eftersom deras liv inte ställs mot ett fosters liv. De kan få medicinering, operationer och andra behandlingar utan att någon harklar sig och säger att tyvärr så finns det en risk för fostret så det är bara bita ihop och härda ut. Abortlagstiftning är värdering. Tja, egentligen är ju all lagstiftning en värdering. Uttryck för vad vi som samhälle tycker är okej och inte.
När Wold gör kopplingen till hedersyn och det patriarkala samhället hoppar hon inte av faktatåget och låter sig föras bort av en åsiktshelikopter (detta kommer förövrigt vara årets nyord – ni vet var ni läste det först). Det är fakta att hård abortlagstiftning hör nära samman med intentionen att kontrollera kvinnors sexualitet.
Abortlagarnas upprinnelse kommer ur kontroll av framförallt ogifta kvinnors sexuella förehavanden. Historiskt sett så har det största brottet dock inte nödvändigtvis varit att göra abort, så som vi känner begreppet idag, utan att ha sex utanför äktenskapet. Den kvinna som hade sex utanför äktenskapet skulle straffas, men hur strängt berodde på typen. Vid lönskaläge var båda parterna ogifta och kunde ofta klara sig med böter. Vid enkelt hor var ena parten gift och vid dubbelt hor var de båda gifta (men inte med varandra då förstås). Dubbelt hor och/eller upprepade förseelser ledde till döden.
I princip hade flera av lagarna liknande straff också för männen, men här kommer graviditeten in. En kvinna som blivit gravid har uppenbarligen haft sex (om hon inte är jungfru Maria, eller åtminstone har samma övertygelseförmåga) och kan alltså straffas även om mannen inte kan fällas. Män som roade sig med kvinnor av lägre status tenderade också till att gå ostraffade (och då talar vi lägre status än mannen: till exempel adelsman – bondekvinna, bonde – piga, inte bara högstatusmän). I tider före graviditetstest var barnets rörelser i magen ett av de första säkra tecknen, och det är också ofta därifrån man i allmänhet drog gränsen för när det var ett liv. Intressant nog torde det vara ungefär de veckorna som gäller nu också. Runt vecka 18 känner många de första rörelserna. En kvinna som dessförinnan försökte dricka brygder eller liknande – sådana har förekommit så långt tillbaka i tiden vi kan följa – för att göra sig av med en oönskad graviditet straffades knappast för att försöka förhindra att det skulle bli barn.
Aristoteles menade i sin Politics att
”när ett par har alltför många barn, låt abort sökas före liv och medvetande har börjat.”
Och det är här skon klämmer, så att säga. När det blir ett nytt liv – ett barn. Barnamord var givetvis olagligt, och förekom, men det var mödrar (huvudsakligen) som gjorde sig av med barn. Ett barn blev det som allra tidigast när det rörde sig men enligt många traditioner först när barnet var fött eller rent av när barnet var några dagar gammalt. Gammal judisk lag drog gränsen vid att halva huvudet var ute. Först då fick man inte längre otvetydigt försöka rädda modern på bekostnad av barnet för deras liv var vid det läget likvärdiga.
Rent vetenskapligt finns det inte ett svar på frågan när det är ett nytt liv. Enligt biologisk forskning är livet en cirkel och som bekant går det inte att säga var en cirkel har sin början. Vi tänker oss gärna att det är vid befruktningen och vi tänker oss också gärna att det alltid har varit så, men att det ens skedde en befruktning visste man först när man upptäckte att kvinnor har ägg på 1820-talet. Innan dess kan det alltså inte ens ha varit tal om att de första 12 veckorna, under vilka förresten 30 % av konstaterade graviditeter ändå slutar i spontan abort – missfall, skulle vara särskilda beträffande inducerade aborter.
Då det inte finns ett vetenskapligt svar på när det är ett nytt liv är det upp till samhället att avgöra vad som ska gälla och olika kulturer kommer fram till olika svar. I kulturer där man försöker kontrollera kvinnors sexualitet kommer man företrädesvis fram till att aborträtten måste vara begränsad. Gärna så mycket som möjligt. En kvinna som blir oönskat gravid ska straffas. I en del länder pysslar man fortfarande med spöstraff. I andra tvingas kvinnorna se bilder på aborterade foster. I nästan alla andra länder förutom i Sverige måste kvinnor åtminstone förklara sig. Att Sverige särskiljer sig beror på jämställdhetsarbetet.
Vad SD vill göra är att minska aborttalen, som om det hade ett egenvärde. På Irland är aborttalet nästintill 0. Det gör inte situationen bättre för varken barn eller mödrar. Tvärtom, faktiskt.
Att begränsa aborträtten är en patriarkal hederssak. Att påstå att så är fallet är inte känsloargument, utan fakta.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag är emot abort. Ingen kvinna ska göra abort. Ett barn ska vara säkert i sin mammas mage. Vill man inte ha barn får man avstå från samlag eller sterilisera sig. Man kan använda preventivmedel men de är aldrig 100% så då får man vara beredd på att det blir ett barn. Tramset att man ska släcka ett liv för att man inte är klar med utbildningen eller ska jobba utomlands eller tänkte göra slut med pappan är så krasst så jag mår illa. Men det är sådan åsikt som vi matas med i filmer och serier. Någon blir gravid och det frågas ”ska du behålla det?” Inbilla inte mig att fri abort är frigörelse för kvinnan. I de flesta fall får kvinnan göra abort för att mannen inte ställer upp och i en del fall mister mannen sitt barn för att kvinnan bestämmer över sin egen kropp. Feminismen verkar gå ut på att kvinnan ska bli precis som mannen var när kvinnorna var hemmafruar. Att ta hand om sina barn och sköta ett hem är fult. Det matas vi med i många deckare med poliskvinnor. Att det är fri abort i Sverige är väl ingen lösning för kvinnorna i länder som förtrycker kvinnor på alla plan. Sen kan ni snacka hit och dit om era veckor. Ett barn ska vara säkert i sin mammas mage.
Hej Maj!
I princip håller jag med dig i mycket av det som du skriver. I en ideal värld skulle ingen kvinna behöva göra abort. Tyvärr är världen långt ifrån ideal, och då behövs aborter. Jag gissar nu att du själv aldrig har gjort abort och därför heller aldrig har behövt fatta ett sådant beslut. Jag är förstås glad för din skull, men det förhindrar ju inte att andra kvinnor likväl har behövt göra det. Abort förekommer av både mycket bra och mycket dåliga anledningar, men det måste vara upp till kvinnan själv i varje enskilt fall att avgöra om hennes anledningar är rätt. Varför skulle det vara upp till någon annan?
Hej Charlotte, du har rätt med att det jag säger är en utopi i den här världen.Jag förstår ju att jag inte kan få någon förändring men jag vill inte tiga. Jag förstår den här barnmorskan som inte ville utföra aborter. Jag tycker att de som väljer abort ska inte behandlas inom mödrarvården. Jag tog illa vid mig när det fanns upplysningsafficher om abort på min MVC. Det måste ju vara fruktansvärt för de som ska göra abort att möta motsatsen. Så jag kan inte förstå varför de ska vända sig till MVC. Sen har det etsat sig fast ett fall där läkarna påstod att fostret saknade en stor del av hjärnan. De tvingade mamman att göra abort. De sprutade in något. Nu minns jag inte alla turerna om och när mamman vägrade mer försök. Flickan klarade sig föddes frisk med en fullt fungerande hjärna. Sjukvården påstod att jag hade haft röda hund och behövde inte oroa mig för det under graviditeten. Jag fick röda hund när jag väntade mitt tredje barn. Det var i 17:e veckan. Risken för fosterskador sjunker snabbare för varje fostervecka. Jag fick ligga på infektionskliniken för barnet kunde med sin saliv och urin smitta sjukhuspersonalen. Det var hörseln man var orolig för och barnläkaren sa att Erik var fullt frisk. Jag sa att det är kanske inte säkert, om 4 till 7 dagar ser vi om han har fiskfjällssjuka som sin bror. Nej då, det här barnet var fullt frisk. Det var fel . Erik hade också Ichtyos. Några år senare talade jag med en klassmamma som gjort abort för hon fick röda hund. Jag minns hennes sorg i ansiktet. En ung mamma med två småttingar var ännu yngre när hon blev gravid med sitt första som togs bort. Det måste ju sitta som en tagg i själen. Man kan se hur kvinnor dyker ner i barnvagnar och är alldeles betagna i en liten bebis men så berättar tonårsdottern att hon är gravid och då är det inte bedårande, då ska det rivas ut. Fosterdiagnostiken säger ju inte säkert om barnet är skadat. Aborteras friska foster för att det är en liten risk att det är skadat? Är det det som du anser vara en bra anledning till abort? Nu har man också börjat använda foster för att få stamceller och det blir också en anledning till att förespråka fri abort. För mig är bara fri abort lite bättre än illegal. Det är att kvinnan blir medicinskt väl omhändertagen men fri är den inte. Den styrs av samhällets värderingar och tyvärr är det alltid de som håvar in kulorna (kapitalisterna) som segrar.