Arkiv | oktober 2014

Sådant som aldrig händer

I dag skulle jag ställa in matresterna i kylskåpet och hittade på första försöket en lagom stor burk, men inte nog med det; jag hittade ett passande lock! Ibland tänker jag att mitt liv är hemskt tråkigt, men så händer sånt här liksom och man bah… Wow! Mindblowing!

Att gå till kyrkan med förskolan

Jag hör till dem som tycker att det är viktigt att barn får undervisning i religion i skolan, det gör jag. Men nota bene! Det måste förstås göras på rätt sätt. Religionsundervisningen ska ge barnen kunskap om religion i allmänhet och kristendomen i synnerhet, men måste förbli informativ och får aldrig vara indoktrinerande. Religionen styr inte längre politiska beslut i vårt samhälle, men förblir likväl en grundbult i vår kultur – oavsett om man ser sig själv som religiös eller inte. Det är viktigt att känna till vad religion är och vad religionerna går ut på.

Den där gränsen mellan vad som är information och vad som är något annat är emellertid väldigt knepig. Alltför många gånger har jag stött på folk från kyrkan som menar att de informerar men de utgår ifrån att de informerar om vad som är den Enda Sanna Läran och Vägen Till Godhet och Frälsning och då har man, i mitt tycke, hamnat på fel sida gränsen. Sanningsmonopol är farliga saker när man talar om tro, och särskilt när man hävdar det inför barn.

Så när Tildas förskola meddelade att de skulle starta ett samarbete med församlingen var jag inte alltigenom förtjust. Samarbetet går ut på att barnen ska göra ett konstverk kring psalmen Jag lyfter ögat mot himmelen, skriven av den finske nationalskalden Runeberg. Konstverket ingår sedan i en utställning i församlingshemmet och barnen ska också diskutera kring psalmtexten.

Det finns så många saker i det här som kan gå fel. Det finns så mycket potential att döma barn som tror ”fel”, att fördöma den som inte anpassar sig. Jag hade därför långa samtal med personalen. Först hade jag önskat att Tilda kunde få göra något annat, men det hade knappast varit det bästa för henne att stängas ute från konstutställning och annat. Därför kom vi överens om att Tilda skulle vara med men att de samtal som fördes med barnen om psalmen skulle hållas på så att säga rätt sida gränsen.

Och så talade jag med Tilda förstås. Berättade sånna där basic grejer som att hon aldrig ska låta någon bestämma vad hon ska tro på, att man tror med hjärtat och att det inte finns något rätt eller fel.

Dagen innan de skulle till kyrkan var Tilda så pirrig att hon hade svårt att somna. Hon hade, på eget bevåg, lagt fram sin finklänning och en söt bolero att ha på sig på den stora dagen och besöket i kyrkan var något hon verkligen innerligen längtade efter. På eftermiddagen när jag kom och hämtade henne fullkomligt bubblade hon av berättelser. Kyrkan hade varit så vacker, och de hade fått gå på ställen där man normalt inte får gå. De hade fått komma och titta på ”den där stora som det kommer magisk musik ur” (orgeln) och den hade nästan spelat av sig själv. Kyrkbesöket hade gett henne exakt det jag hade hoppats på; en fantastisk upplevelse av någonting stort och märkligt – det där som jag trots mina hedniska tendenser känner varje gång jag går in i en gammal (inte ny) kyrka.

Jag frågade henne om hon hade lärt sig något nytt.
Hon: Jo, massor!
Jag: Pratade ni om någonting intressant då?
Hon: Näe. Det var mest en massa Jesus-babbel.
Jag: (kväver ett fniss)
Hon: Och mamma, jag tror inte på Jesus. Det måste man inte.

Just så, älskade barn! Just så!

Blipp

Att skriva Viktiga Texter på en dator med så dåliga batterier att den är helt beroende av eluttaget är i dag lite som en akademikers form av rysk roulette. Det stormar så pass att elen konstant blippar av och på. Fyra elavbrott den senaste timmen. Nu vågar jag inte ens försöka trycka på datorn igen.

Rättelse: Fem elavbrott.

Det nyare perspektivet

Jag läser igenom genushistoriska nyckeltexter och översikter, bland andra Sonya O. Rose What is Gender History och Joan Wallach Scott Gender and the Politics of History. Och det är fascinerande hur typ alla historiografiska beskrivningar så tydligt redogör för utvecklingen i ungefär samma termer: vi har gått från att ha sett män och kvinnor, manligt och kvinnligt, som givet av naturen till att istället betrakta det som kulturella fenomen. Den nyare forskningen är den som frigjort sig från tanken på predestinerade biologiska betingelser och som ser hur genus alltid är beroende av kontext.

Det är en utveckling byggd på ny forskning.

Sånt brukar jag tänka på när antigenusarna härjar och hojtar om hur det biologiska perspektivet skulle vara senaste nytt.

Språkbegåvade östgötaungar

Jag är från Östergötland. Ibland pratar jag östgötska med barnen, dels för att jag inte ska glömma min vackra dialekt och dels för att det egentligen inte alls är en vacker dialekt och jag vill att mina barn ska lära sig redigt fula grejer.

Ramsan alla östgötar lär sig går så här: Den röda räven rev en annan räv.
På östgötska går den: Den wuöa wuäven wuev en annan wuäv.
Tilda skanderar glatt: Den wuöa wuöven wev en annan i wuöven.

Känns nästan som om jag vore tillbaka på slätten.

Ett hån mot småbarnsföräldrar

Vintertid, hörrni.

Man hör de där typerna som bah ”guuud vad skönt ska bli att få sova en timme längre”. Det är inte typerna som har små barn. Om man har små barn betyder inte vintertid att man får sova en timme längre utan att att man får vänta en timme längre på att barnprogrammen börjar. Och på att ungarna ska gå och lägga sig på kvällen.

Och redan nu kämpar man ju med att hålla sig vaken. I går hade jag och maken filmkväll. I praktiken betydde det att vi somnade på soffan med TV:n på istället för i sängen. Det är något i luften nu som gör att tröttheten ligger som ett tjockt täcke över hela tillvaron.

Skönt att gå över till vintertid då. så man får sova en timme längre.

Nävars. Skoja bara.

IMG_1352-20140919

På tal om kunskapsförakt

Vi talar ju ibland om det där med kunskapsförakt, hur folk inte respekterar varken andras kunnande eller utbildning, och om hur folk glatt blandar ihop sina egna åsikter med vad som kan betraktas som vedertagen fakta. Normalt tycker jag att det är oroväckande utveckling som inte borgar för ett öppet och innovativt samhälle. Och så kommer den nya regeringen, som jag hjälpte till att rösta till makten eftersom jag förväntade mig att de ville satsa på utbildning och allmänbildning, och stryper finansieringen för tre bärande, humanistiska institut i Medelhavsområdet. Bara så där.

Utan att göra utredningar. Utan att förstå konsekvenserna. Kunskapsföraktet har gjort en budget.

Ett av problemen är säkert att de inte förstår vad humanistisk forskning bidrar med, eftersom det inte går att mäta i direkt avkastning. Det är kanske lättare att stödja teknik och naturvetenskap, där man kan beräkna hur mycket pengar man tjänar på det. Många tänker sig säkert också att det är på grund av naturvetenskapen som vi kommit så långt, att det är naturvetenskapen som skiljer oss från vår oupplysta historia och som är fundamentet i vår avancerade civilisation.

Har ni hört talas om medeltiden? Fint. Har ni hört talas om renässansen, som kom liksom efter medeltiden? Leonardo da Vinci? Michelangelo? Niccolò Machiavelli? Empirisk bevisföring? Logiskt resonemang? Allt det hör till den tidiga humanismen. Allt det som vände vårt samhälle från medeltiden (som ni vet att jag älskar) mot den moderna tiden skapades av humanisterna. Ingen av de tidiga humanisterna hade dock kunnat verka om det inte vore för att de finansierades av rika mecenater och visste att kunskap och bildning sträcker sig bortom geografiska gränser. Hur tror ni det hade gått för Galileos forskning om någon tvingat honom att budgetera för den och se till att gå på plus? Hur tror ni det hade gått för David Hume, Erasmus och Petrarcha om någon sagt till dem att det inte finns värde i institut annat än i hemlandet? Humanisterna lade grunden till naturvetenskapens framväxt och den vetenskapliga metoden. Humanismen är vad som kännetecknar vårt bildningsideal och som har skapat det fria, öppna samhället.

Det är samma principer som den humanistiska forskningen i dag bygger på. Att ju mer vi vet om hur vi människor och de samhällen vi bygger fungerar desto bättre kan vi göra dem. Att samhällen, ledare och invånare går att studera och bör studeras. Att vår historia är en del av vår nutid. Och framförallt att det finns ett egenvärde i kunskap.

Alla ska läsa Christines lysande inlägg i frågan och sedan skriva under namninsamlingen mot nedläggningarna.

Om ni därefter inte känner er tillräckligt nedslagna kan ni läsa det finska Undervisnings- och kulturministeriets pressmeddelande om hur forskningssystemet bör förnyas. Minister Kiuru menar att

”Finlands mål är att uppnå produktivitet, ekonomisk tillväxt samt internationell konkurrenskraft som baserar sig på kunskap och kompetens. Detta sker genom att man specialiserar sig på områden som kräver hög kompetens.”

Hon har uppenbarligen inte heller förstått vad vetenskap och forskning de facto går ut på, det vill säga att ta fram nytt kunnande. Och dessutom: om man vill att folk ska specialisera sig på områden som kräver hög kompetens skulle en väldigt bra start vara att låta de som har den höga kompetensen syssla med forskning istället för att värja sig mot byråkrati och sköta alla de indragna assistenttjänsternas sysslor. Som ett litet tips bara.

Att vårda en mycket sjuk kanin

Mot all förmodan så fick ju med oss Maggie hem, levande, från veterinären. Hon blev ordinerad magmedicin, smärtstillande, antibiotika, gräsgröt, hödiet, vila  och boende inomhus i en vecka. En del saker har gått bättre än andra. Till exempel har jag aldrig varit med om ett djur som varit duktigare på att ta medicin. Man håller fram pipetten och hon slurpar glatt i sig. Sedan biter hon och tag i pipetten och försöker få mera. Himla junkie. Även gräsgröten har hon glatt smackat i sig. Först var hon så svag att hon bara låg i buren bredvid Tildas säng och vi matade henne med sked varannan timme. Tilda hjälpte andäktigt till. IMG_1646-20141023 IMG_1651-20141023Maggie blev sakta men säkert starkare. Men hö, det ville hon inte ha. Och grejen är att kaniner måste äta hö. De måste äta hö inte bara för att det är bra mat utan för att det är en av de där grejerna som de tuggar länge på och som håller de bakre tuggtänderna i skick. Förmodligen var det brist på hö som gjorde att Maggie blev sjuk från början, när  hennes tand blev inflammerad. Nu är Maggie fullkomligt utmärglad. Sabla, envisa kaninjävel.

IMG_1727-20141023Och jag vill inte falla till föga och ge henne något annat för då kanske hon aldrig fattar vinken och börjar äta det livsviktiga höet. Förutom det livsviktiga höet äter dock Maggie precis allt. I går morse satt det till exempel en extra, osedvanligt långörad katt tillsammans med de andra katterna och knaprade kattmat, trots att vi var säkra på att vi låst in henne i buren på kvällen.IMG_1721-20141023 Och Maggie är verkligen den smalaste kanin jag någonsin sett. Extra tydligt syns det förstås nu när hon är inne och inte fluffar upp pälsen mot kylan. Vi måste få henne att äta nyttig och bra kost. Så fick jag tipset att man köpa hö i pelletsform. Den vanliga pelletsen man köper från matbutiken är bara skit. När jag i dag läste innehållsförteckningen för att se hur mycket hö den innehöll insåg jag att den inte bara innehöll mindre hö än vad lenkkimakkara innehåller kött utan också innehåller tillsatt socker. Vi åkte med Tilda till djuraffären och införskaffade det dyraste gräs jag någonsin sett och det är värt det, för vet ni vad? Maggie älskar det! Det prasslade så inbjudande om påsen att katterna kom för att kontrollera vad det bjöds på.

IMG_1731-20141023 IMG_1732-20141023 IMG_1736-20141023Katterna går det annars ingen direkt nöd på, och inte på barnen heller. Vi lagade pannkakstårta för om man har fyra katter och katter har tre födelsedagar om året så finns det säkert anledning. Percy kastade allt vad värdighet heter åt skogen och slickade gräddbunken. Och medan kaninen matades med gräsgröt lapade katten grädde. Alla djur är jämlika, men sedan är några katter.

IMG_1670-20141023 IMG_1688-20141023 IMG_1692-20141023 IMG_1702-20141023 IMG_1711-20141023

De manipulativa kvinnorna

Jag läste Kickan Wicksells inlägg om varför kvinnor är manipulativa. Hon skriver bland annat att:

”Kvinnor har inte kunnat bestämma, domdera eller befalla såsom männen alltid gjort, och för att få något som helst inflytande över sina eget liv har kvinnor således behövt hitta andra sätt att påverka – mindre dominanta och tydliga sätt. Att skvallra och manipulera har förmodligen varit två av deras få alternativ.

Hennes poäng är alltså att det finns sanning i att kvinnor är manipulativa för att det har varit den enda vägen för kvinnor att påverka och jag ser ju förstås logiken i den tanken. Däremot håller jag inte med. Och jag säger alltså inte alls att kvinnor inte kan vara manipulativa, för det kan de förstås, men däremot hävdar jag att kvinnor ingalunda är mer manipulativa än män. Jag är också övertygad om att det finns en dimension av manipulation där det finns ojämna maktförhållanden där den som är underordnad tvingas att övertyga den som är överordnad för att få sin vilja igenom, beroende på hur man väljer att tolka begreppet.

Men att vara manipulativ ses som ett negativt och specifikt kvinnligt karaktärsdrag och förminskar dels den makt kvinnor har och genom tiderna har haft men framförallt kvinnlig agens. En man som påverkar andra män genom att till exempel övertala dem ses som bra på att argumentera för sin sak, rådig och drivande – genom sin förmåga att övertala stärks hans makt. En kvinna ses som manipulativ och lömsk.

Det här går igen genom historien.

Även kvinnor som har haft stor reell makt har fått manipulationsstämpel. Ta Cleopatra, som ses som en listig förförerska som med sin sexualitet och sin manipulativa natur vände mäns huvud. I själva verket var Cleopatra en synnerligen duglig politiker som regerade över Egypten i nästan 20 år. Visst hade hon flera älskare, men det hade alla politiker då (också). I hennes fall framhålls det eftersom hon är kvinna och senare århundradens kristna skrivare såg det som förkastligt. Cleopatra hade bland annat ett förhållande med Markus Antonius som var romersk general, konsul och del av triumviratet och tillsammans hade de tre barn. Tolkningen som ofta görs är att hon låg med honom för att tillförskansa sig mer makt, men faktum är att Markus Antonius tjänade minst lika mycket – om inte mer – på förhållandet genom att han fick tillgång till större och starkare armé. Hon ses som manipulativ. Han inte.

Och samma öde röner de flesta av forna tiders kvinnliga regenter och politiker.

Drottning Elizabeth I av England, en av Englands absolut främsta regenter, beskylls också för att vara manipulativ trots att det knappast fanns någon, varken man eller kvinna, med mer makt än henne. Gång på gång beskrivs det hur hon manipulerade männen i sin närhet för att få sin vilja igenom, hur hon var lömsk, spred ränker och falska rykten och allt det där som kvinnor gör. Här faller Kickans förklaring platt. Elizabeth var fucking drottning. Hon kunde halshugga folk om hon kände för det (vilket hon gjorde också emellanåt). Hon var inte en underordnad kvinna som tvingades manipulera för att få sin vilja igenom. Hon var en av de tusentals historiska kvinnor som beskylls för manipulation för att hon spelade tidens politiska spel.

Jämför med en typ som Richelieu. Richelieu var kardinal i Frankrike på 1600-talet; ni vet han som de tre musketörerna slåss mot. Han var kungens närmaste man och i Allt om Historia beskriver Olle Bergmans Richelies taktik så här:

”Genom kompromisser, intriger och hot klarade han sig undan sina motståndare.”

Richelieu, om någon, var en manipulativ, ränksmidande bitch men han var man och därför beskrivs han inte i de termerna.

Därför kan jag inte hålla med Kickan om att manipulation är något som kvinnor sysslar med på grund av att de inte har andra vägar till att få sin vilja igenom. Manipulation är vad man kallar det när kvinnor kan argumentera för sin sak, när de är skickliga politiker, när de ligger med män med makt, när de är diplomatiska, när de hotar, när de kompromissar, när de utövar någon som helst påverkan. Kvinnor har beskrivits som manipulativa fullkomligt oavsett i vilken maktställning de stått i, i förhållande till dem som de påverkat.