Uncategorized · Vardagslivet

Barfotagräset

När jag först kom till Huset för fyra år sedan var inte bara huset i ett ganska sorgligt skick utan även trädgården. Ofta finns det ju gamla planteringar och någon sorts struktur i en gammal trädgård bara man ger den lite tid att visa sig genom åtminstone en uppsättning av varje årstid. Så har jag hittat några gamla vinbärsbuskar på baksidan och några tigerliljor under körsbärsträden, men det är allt. Förvånansvärt lite med tanke på att huset har stått här i över 100 år. Trädgårdspyssel har avgjort inte varit ett intresse hos tidigare ägare.

Förutom att plantera träd (flera äppelträd och ett prydnadskörsbär) har jag därför mest satsat på att få ordning på gräsmattan. Första året var den full av tistlar och brännässlor och det vore egentligen en mild överdrift att alls referera till det som en gräsmatta. Hur som helst. Jag har med förtjusning klippt gräset. Inte allt, för trädgården är för stor för det, men utvalda delar.

Klippa gräs är nästan lika tillfredsställande som att måla för man ser resultatet omedelbart. Det blir form. Struktur. Och efter fyra år av intensivt klippande har jag faktiskt en riktig gräsmatta. En sådan där jag och Gabriel kan vara ute i solnedgången och blåsa såpbubblor barfota.

Nu ska jag försöka få ordning på gräset i vad som ska bli min fruktträdgård också. Med tanke på att den delen av gården har grävts upp för att lägga ner kablar och ta upp oljetanken och jag har sparat pengar genom att prutthurtigt meddela att jag kan städa upp själv lär det väl ta minst ytterligare fyra år. Då hoppas jag att man ska kunna gå barfota ut och plocka äpplen. Det vore något det!

Jämn är den inte, men det gör inget.
Uncategorized

Tjära och fjädrar

I ett av de stora fönstren på min underbara veranda saknas en liten ruta. Jag har låtit det vara så eftersom katterna använder det som kattglugg. Det, i sin tur, innebär att de otäcka bestarna med sin förkärlek för hemlevererad mat drar med sig byten in på verandan. I ett av hörnen, under bänken och bakom ett litet bord, har de en avrättningsplats som jag förtvivlat svabbar ren från blod så ofta jag hinner.

Just nu är det mycket småfåglar som går åt. Det är bra på det viset att de också gärna äter fåglarna och det därför blir mindre för mig att städa. Det är inte riktigt lika bra på det viset att de inte äter upp de där små allra fluffigaste fjädrarna som sedan likt en skräckversion av Forrest Gump virvlar in i huset av vinddraget när man öppnar dörren.

Igår hade de tagit en råtta. Inte den största sortens, men ändå en råtta. De hade dumpat den vid avrättningsplatsen så att den hade fått fjädrar. Medeltidshistorikern i mig är ändå lite nöjd. Lite tjära på det där bara. Klassiskt.

Katten på bilden har i allra högsta grad med inlägget att göra.
Uncategorized

Fädrens dag

Så jag har kanske inte lyckats jättebäst med att hitta en lämplig make åt mig själv, men jag är så extremt tacksam över att mina barn har så fantastiska fäder. De är väldigt olika, i det mesta, men de älskar sina barn över allt annat och de ställer upp både på sina barn och mig. Och trots att vi inte alltid kommer överens utan påminns om varför vi inte ska vara gifta så gör de sitt bästa för att vara förälder tillsammans med mig. Jag tycker förstås att det borde vara en självklarhet, men det är det inte. Hårt arbete och sjuhelsikes tålamod från alla inblandade är det som gäller.

Från mig och barnen; tack!

En av fäderna, draperad i barn.
Uncategorized

Allt lugnt

Ville bara säga att allt är lugnt här. Vi kan väl kalla det sommartakt. Det vill säga, egentligen kör jag i vanlig ordning ungefär tusen projekt samtidigt men det är i skrivande stund ingenting som tycks vara en total katastrof. Detta mest för att jag idag fick lite plast av en snäll person som tyckte att det var orimligt att jag inte hade fönster på plats i sovrummet eftersom det är typ storm. Förra natten var det lite… blåsigt.

Sockerärter och min sockertopp.
Uncategorized

Fullt ös!

Pappa konstaterade krasst att jag aldrig kommer att hitta någon (edit: detta alltså på grund av det rådande världsläget, inte på i mig inneboende kvaliteter) och att jag måste gå med i Tinder. Och ingen ska komma och säga att jag inte lyder min pappa! Lite problematiskt är det förstås att systemet är rätt beroende av att man kan skilja på höger och vänster, vilket olyckligtvis inte är en av mina starka sidor. Men det tillför onekligen spänning i mitt liv. Som en extra hjord apor till min cirkus. Hepp!

Uncategorized

Färgprov

Det har blivit varmt väder och jag har äntligen fått en chans att provmåla huset. Ja. Inte hela huset alltså. Men ett utvalt litet hörn, där man kan prova hur de färger man valt egentligen ser ut målade på ens hus. Att fasaden skulle vara vetegrå var egentligen det enda jag var helt säker på, så jag ville se hur engelsk röd och arberg grön skulle se ut tillsammans med min vetegrå.

Och det här är alltså anledningen till varför det är så sjukt viktigt att provmåla. Jag älskar den gröna. Älskar den röda. Men den vetegrå? Nej. Den blir alldeles för kall. Nu har jag beställt hem en provburk med ljusgul, som jag dessutom tänkte blanda med vit, och så ska vi se hur det blir. Observera att det här är grundstrykningen med linoljefärg, där den är uppblandad med 70% olja och därför inte täcker alls. Jag har skrapat och skrapat tills allt som gick att få loss utan att skada träet är borta.

Uncategorized

Om det där med att kvinnor hotar yttrandefriheten

Ja, ja. Jag förstår poängen med att skapa rubriker som är klickvänliga om man råkar vara kvällstidning på internet och jag brukar ju inte vara hen som är hen när det gäller att framhålla beteendeskillnader mellan män och kvinnor men när Ann Heberlein och några andra forskare får breda ut sig om att kvinnor hotar yttrandefriheten på högskolor och universitet så blir jag irriterad.

Deras slutsats, att kvinnor genom att protestera mot vissa injudna föreläsare eller särskilda delar av undervisningen, hotar yttrandefriheten inom akademia förutsätter till exempel att det bara är inbjudna gäster och några få delar av undervisningen som är grundstenarna i den akademiska friheten. Det är ju där som kvinnors protester har synts. Påståendet att ”kvinnor i genomsnitt har en större benägenhet än män att vilja förbjuda yttranden” gäller endast under de premisserna och kan beläggas med några få exempel. En student här. En student där. 150 personer hade skrivit på en protest mot en särskild föreläsare och av dem var (enligt artikeln) två tredjedelar kvinnor. Det är 100 pers.

Sverige har ungefär 248 000 kvinnliga grundstuderande vid universitet och högskolor. Statistiskt sett är det lite svårt att motivera slutsatsen att kvinnor skulle ha en särskilt hög benägenhet att vilja förbjuda yttranden.

När det gäller föreläsaren som det nu protesterades mot är saken dessutom inte alldeles okomplicerad. Det var SD:s Richard Jomshof som blivit inbjuden till Göteborgs universitet. Heberlein och de andra undertecknarna menar att kvinnor på grund av att de inte är lika benägna att ta risker ”inte vill ta risken att bjuda in personer som orsakar negativa känslor”. Och grejen med Jomshof och den politik han representerar är ju inte på något vis att det skulle röra sig om små kvinnliga ”negativa känslor” som de här kvinnorna vill skydda sig ifrån, utan från en politik som om den realiseras skulle innebära avgörande försämringar i kvinnors villkor. Det är en himmelsvid skillnad. Att protesterna dessutom kommer från bland andra genusvetare är väl knappast konstigt med tanke på att SD vill skära forskningsanslag till genusforskning, så att ämnet inte längre skulle finnas. SD:s Robert Stenkvist menar att politikerna måste gå in och styra, och han pekar ut professorn i religionshistoria Mattias Gardell – som har forskat om rasism – som en av dem som bedriver partisk forskning.

Gardell säger sedan något som är värt att upprepas, på frågan om hur han ser på att hans forskning skulle vara politiserad:

”Rasismforskning har ju politisk betydelse, men den drivs inte av politisk övertygelse bortom ståndpunkten att demokratins grundläggande principer om alla människors likhet i värdighet och rättigheter är värd att försvara. Rasismforskning är en empiriskt baserad forskning som man kan dra politiska slutsatser ifrån.”

Det samma gäller för övrigt genusforskning. Men tillbaka till hur kvinnor är hot mot yttrandefriheten.

Relaterad bild

Det finns många potentiella problem med yttrandefriheten inom akademia. Heberlein och de andra skriver att det ingår ”i det bredare utbildningsuppdraget att lära studenter hantera andra uppfattningar med argument och inte med förbud eller störande aktiviteter”. Det håller jag helt och hållet med om. I fallet med Jomshof tycker jag att det var helt i sin ordning att bjuda in honom. Han bjöds nämligen in av Institutionen för journalistik, medier och kommunikation för att studenterna ska kunna ”rustas för den politiska verklighet de kommer ut i”. Organisatörerna menade också att

”Vi tycker att alla riksdagspartier ska få komma hit och prata om hur de arbetar med politisk kommunikation. Då är det ganska orimligt att utesluta ett av partierna.”

Oavsett vad man tycker om SD borde man kunna se det rimliga i att han bjöds in i just det här fallet. Sedan kan jag också förstå att det finns folk som säkert känner sig väldigt illa berörda av det här (liksom långt bortom ”negativa känslor”). När jag gick i nian läste vi om Förintelsen. Som en del av den undervisningen fick vi se Schindlers list. Eller. Alla andra gjorde det. Jag fixade det helt enkelt inte. Eftersom vi hade en väldigt bra lärare fick jag andra uppgifter istället. Samtidigt som ingen försökte tvinga mig att se filmen, försökte inte jag hindra att den skulle visas. Det viktigaste, från lärarens perspektiv, var att jag tillgodogjorde mig kunskaperna om Förintelsen – inte att jag hade sett filmen.

Jag orkar inte göra fler kopplingar till SD där, för ni fattar säkert. Att det har varit flest kvinnor som protesterat mot Jomshof är säkert sant. Att det varit flest kvinnlig studenter som protesterat mot annan undervisning kan säkert vara sant, även om de anekdoter som återges i artikeln inte är tillräckligt underlag. Däremot är dessa protester knappast ett hot mot yttrandefriheten om man höjer blicken och skaffar sig lite perspektiv.

För genusvetare är också en av de akademiska grupper som är mest utsatta för direkta hot och som får hatstormar riktade mot sig. Professor Diana Mulinari vid Lunds universitet säger

”Det är självklart obehagligt med hot, men hur det påverkar mig är inte det mest intressanta. Det är hur kunskapsproduktionen påverkas i ett akademiskt klimat där vissa forskare hotas regelbundet – på grund av sin forskning.”

En annan grupp av forskare som ofta får utstå ett och annat är historiker, och särskilt sådana som sysslar med forskning som nationalister inte uppskattar. I Ryssland och Polen, t.ex. har det ju gått så långt att historiker fänglsas eller avskedas, och jag vet historikerkollegor som har fått uppleva hot när de har diskuterat saker som rör Finlands svenska historia. En annan sak som väcker ont blod här är svenskspråkighet.

Ska vi se på vad som hotar yttrandefriheten inom akademia så skulle jag våga påstå att hot mot forskare är ett betydligt allvarligare problem än protester mot en föreläsare eller lärare (eller ens forskare). Jomshof höll ju sin föreläsning och tystades inte.

För sakens skull vill jag också lyfta fram de två andra exempel som nämns, nämligen en professor som utreddes för diskriminering efter ”en föreläsning om biologiska könsskillnader” och studenten som anmälde en föreläsning om ”religion som socialt fenomen”. Det ska sägas att googlingar inte ger några som helst träffar på de här två fallen bortsett från sidor som hör till den genuskritiska falangen eller alternativ media. Någon riktig fakta finns således inte att tillgå. Sidan Academic Rights Watch har den mest utförliga informationen.

1: De biologiska könsskillnaderna

Studenterna som protesterat är medicinare och påpekade bland annat att

”varken biologiska skillnader mellan män och kvinnor, eller genusteori för den delen, tillhör hans expertområde. Varför kan vi inte istället få en föreläsare med rätt kompetens i ämnet? Och som till exempel skulle kunna föreläsa om biologiska skillnader som har klinisk signifikans?”

Så vad hade föreläsare då sagt? Jo, bland att att ”[h]omosexuella kvinnor har vissa manliga fysiska drag som är mer åt det manliga hållet. Det gäller ögonbrynsbågar, det gäller fingerlängd, och det gäller lite såna här saker” samt om trans ”att huruvida det är en sexuell läggning är en definitionsfråga”. Det här är ju, rent vetenskapligt, felaktigt. Man kan ju därför tycka att det här inte kan ha varit en fråga om att föreläsaren orsakat ”negativa känslor” och studenten utan om att en synnerligen påläst student har ifrågasatt vetenskapligheten i en föreläsning. Det är ju sådant universitetet lever för.

Och jag tänker här inte ta ställning till föreläsningen som sådan, även om just den här professorn råkar vara en typ som jag inte har mycket gemensamt med, men det är inte kränkta småflickor som inte vill höra en vedertagen sanning som protesterat. De har heller inte vänt sig mot att man föreläst om biologiska könsskillnader (vilket man får bilden av när man läser Heberlein) utan mot att det gjorts onyanserat och enkelspårigt. Det är knappast ett hot mot yttrandefriheten. Med tanke på uttalandena om homosexuella och transpersoner är det dessutom helt rimligt att han utreds för diskriminering (där han förövrigt friades för det är jävligt högt till tak inom akademia).

Tidningen Lundagård lyfte förresten fram saken.

2: Religion som socialt fenomen

Problemet med föreläsning som studenten, en troende muslim, hade upplevt som kränkande var inte att den utgick från J S Mill eller ens att den lyfte fram religion som ett social fenomen (vilket är bilden som ges av Heberlein) utan att föreläsaren ska ha sagt ”att religiösa människor är miserabla och hopplösa samt att religion är ett desperat påhitt”. Föreläser man om religion kan man ju visa lite respekt för folk som är religiösa. Det är ju vanligt hyfs, inte rocket science. Studenten hävdade också att läraren sagt ”inte du” när hon räckt upp handen.

Läraren anses sedan inte ha gjort sig skyldig till kränkande särbehandling eftersom ”Det verkar inte vara någon som går fri från lärarens bemötanden utan vem som helst kan bemötas ’burdust’ ”. Studenten har alltså inte varit särbehandlad.

Kuvahaun tulos haulle oh ok gif

Inte heller i det här fallet är det någon lite tösabit som vill hindra en föreläsare från att berätta sanningar hon inte vill ta till sig. Inte heller här kan det ens med mycket fantasi ses som ett hot mot yttrandefriheten. Om något så vittnar även det här fallet om att akademia fortfarande är en plats där det är väldigt fritt att uttala sig.

Jag blir istället jävligt lack på Heberlein och de andra som får det att framstå som att det är de där typerna som på riktigt inte vill höra om biologiska skillnader eller bokstavstroende som inte vill ta till sig de sociala bitarna av religion som de här fallen gäller, men så är det inte. Genom att framställa det som de gör vinner de säkert klick, sympatier från högerkanten, från antifeministerna och andra liknande. Men de gynnar inte någon yttrandefrihet vid universiteten.

 

 

Uncategorized

Kyla

Mitt hus värms med olja. Jag har funderat väldans på hur mycket som går åt och hur länge oljan kan tänkas räcka.

Bra grej: jag vet nu precis exakt hur länge 1000 liter räcker.

Inte så bra grej: det var fram till i förmiddags.

Uncategorized

God jul!

Det skulle inte köpas så många klappar i år, sa vi. Men när alla syskon och familjer sedan samlar klapphögen under samma gran får man vara glad att det är en stor gran. Min älskade pappa är här. A och hans pappa. Barnen och jag och tre fasansfullt hypade katter. Hoppas att ni får fira just en sån sorts jul som känns rätt för er.

Ta hand om er och ta hand om varandra. Och skänk en slant till någon som behöver det.