Arkiv

Tuggummiskor

På väg till morgonens föreläsning trodde jag först att jag trampat i något stort och olämpligt, men det visade sig att hela sulan på min ena sko tänkte säga tack för sig och överge oss. När jag lyfte på foten hängde den kvar i en enda sorglig sulslamsa längst bak.

Men bra kvinna reder sig själv och så vidare. Jag fyllde munnen med tuggummi, tuggade dem mjuka och kladdiga och tuggummilimmade ihop skon igen. Det är sannerligen inte en estetiskt tilltalande lösning, och inte en som räckte mycket längre än dagens arbete, men det funkade. 

I något skede borde jag kanske investera i ett par nya skor…

Luncha ensam

Jag har ätit lunch ute själv förr, det har jag. Men oftast har det varit mest av tvång, att jag inte kunnat hitta lunchsällskap. I dag var dock ensamlunch ett beslut jag fattade för att jag ville, för att det lät trevligt med en spontan lunch. Det känns grymt skönt att ha kommit till en sån punkt i livet att jag kan ensamluncha helt utan ångest och utan en tanke på vad andra kan tänkas tycka och tro om min ensamhet. Dessutom behöver jag inte diskutera med någon om vad vi ska äta eller huruvida vi ska gå en trappa ner på kaffe sedan (det ska vi. Eller jag.). Frihet. Frihet från mina egna tankar på vad jag kan och inte kan göra.

Arbetsfördelning 

A är ute på cykeltävling igen. Jag sitter på ett café och dricker kaffe och käkar oskäligt dyr kaka medan jag väntar på att han ska ha kört klart typ 111 km. När folk talar om vikten av att ha bra system av jämn arbetsfördelning i parförhållanden tänker jag mig att det är just sånt här som avses.

Tårta

Ja på tal om kulturskillnader. Det här med att skära tårta är helt tydligt en sån där jättestor skillnad jag inte hade förutsett. A brukar normalt måtta ungefär 2.3 svenska tårtbitar per person när han serverar. Till hans födelsedag lagade jag en 16 personers prinsesstårta som han skar i sex bitar. Sedan åt han två eftersom det var en sån där tårta som ju ”bara smälter i munnen” och ”man inte känner sig mätt av”. Så där som 7 dl grädde och ett halvt kilo marsipan brukar.

Nu när vi har As syriske vän på besök visar det sig att hans uppfattning av vad som är en normal tårtbit är likadan.

Att bli äldre 

Jag fyllde 35 igår. Facebook firar med en reklam om att alla kvinnor i åldern 30-34 får sina livsmedel betalda. Fast på blomaffären i byn åldersdiskrimineras inte så där fick minsann tanter som fyllt 35 köpa fantastiska blommor på rea så vem bryr sig. Livsmedel kan aldrig tjäna som blommor, men blommor kan tjäna som livsmedel. Win.

Begravning

Jag och barnen åkte till Sverige på begravning. Min kruttant till moster har gått bort, alldeles för ung egentligen men flera år äldre än vad en så trasig kropp hade oss tro att någon skulle klara. Det blev en skimrande vacker dag i det lilla kapellet i min hemstad och sedan fika i ett litet café i den gamla stadens gamla stan. Vid caféet var det kaninkalas, nästan som när jag som ung och oförstörd började min karriär som kaninhoppare på ganska exakt samma ställe. Nu var det min dotter som stod där med en kaninunge i famnen. Känslofyllt, minst sagt. Det nya livet och det som inte finns kvar.