Lite före och efter på köket.

Jag vet att ni har behövt vänta alldeles oskäligt länge, men här kommer iallafall några före-efter på köket. Före-bilderna är från när vi var och tittade på huset, just innan jag köpte det, och efter-bilderna är alldeles dagsfärska.

På de här bilderna ser man kanske bäst hur köket förändrades. I hörnet där det nu finns en typ köksö var det först planerat att kyl/frys skulle stå, men det blev inte bra när man skulle gå dit från spisen. Nu är kyl/frys rakt bakom min rygg när jag tar bilden. Före-bilden gick det att komma längre bakåt, därför har den lite annan vinkel.

Det saknas fortfarande några hyllor på väggarna, och flera av dem är återanvända från andra ställen. Ingen riktigt matchar, men så är det ju i gamla hus. Att få belysning i köket har varit en av de svåraste sakerna för i ärlighetens namn hade jag inte riktigt råd med alla el som borde dras. ”Det brukar aldrig finnas pengar kvar för elektrikerna eftersom vi alltid kommer in sist” menade elektrikern och installerade bara det mest nödvändiga. Någon avancerad köksbelysning var inte att tänka på. Jag löste problemet med clip on-lampor från Jysk och det fungerar måste jag säga alldeles utmärkt. Sladdarna ska dras lite snyggare sedan, men lamporna fyller absolut sin funktion utan att (enligt mig) sticka i ögonen. Så att säga.

Under handfatet saknas det en täckskiva som jag förvisso har köpt och borde sätta dit men herremingud så det är smidigt att bara kunna slänga ner skräp i det där hålet utan att behöva öppna dörren.

Här kommer man in i köket från hallen. Det stora vita skåpet har A hittat på loppis för en spottstyver och det passar i mitt tycke perfekt. Tyvärr blir det gärna en avstjälpningsplats – ni vet det där stället där man lägger allt man inte är riktigt säker på vart det ska eller som man planerar att ta strax men glömmer bort – men å andra sidan behövs ju en sådan i alla hem. Den underbara soffan hade som sagt gärna fått stå kvar, men den var borta när vi flyttade in.

Dörren som syns på första bilden har jag valt att ha kvar, men den är blockerad av kylskåp/frys och handtaget är bortplockat. Jag ville spara dörren utifall att man någon gång i framtiden vill återställa den. Den leder in till ett litet förmak till det som tidigare var bastun och fungerade som ett ställe att byta om på. Bastun är utriven (mer om det senare) och istället har jag låtit bygga en dusch och toalett och eftersom det finns en dörr dit precis på andra sidan om köket (liksom ut från köket direkt till vänster) kändes det lite overkill med två. I något skede planerar jag att sätta ett högt skåp mellan vedspisen och kyl/frysen, men jag måste först få igång bakugnen så att jag vet att det inte blir för varmt på sidan. Själva vedspisen har jag igång och ni hör det ju inte, men den sprakar väldigt hemtrevligt just nu.

I skåpet ovanför vespisen fanns en gammal varmvattenberedare som rymde dyp 30 liter. Med tre barn kändes det lite onödigt lite, så en stor ny är installerad i hallen. En dag ska jag lyckas bygga ett snyggt skåp att dölja den med. Ett av kraven med kyl/frys var att det skulle finnas en ismaskin. Det har jag velat ha länge och nu tror jag inte att storbarnen skulle kunna leva utan längre.

Mitt sovrum är som ni vet fullkomligt beckmörkt. Dels för att jag har grymma mörkläggningsgardiner (en bra investering om man har en baby sovande i samma rum…) och dels för att jag har mörka tapeter. Jag älskar att öppna dörren och komma ut till köket, som även i det finska vintermörkret strålar av ljus.

Det mesta på de här bilderna är loppisfynd. Mattan under köksbordet är en äkta matta, men eftersom de tidigare ägarnas mycket uppfinningsrike son hade pillat sönder en av kanterna sålde de den billigt. Medan jag skriver det här värmer mattan min fötter, som en mjuk, trösterik lyxartikel införskaffad för nästan ingenting.

Pinnstolarna kom med från förra stället och ni som har varit med länge kanske minns när de införskaffades. Gabriels stol är även den ett fynd. Bordet köpte jag begagnat när jag flyttade in hit, och det kan dras ut och rymma många. Det väger som synden och jag rullade in det själv från bilen. Det gick bra på så vis att det ju är ett runt bort och inte så bra eftersom det runda bordet också är ett utdragsbord som mitt i rullningen drog ut sig själv och tänkte knipsa av mina fingrar. Det är en av de få gånger som jag har stannat upp, andats djupt och tänkte att ”nä nu, Charlotte, nu har du gjort bort dig din envisa jävel”. Bordet släpades på en presenning sista biten och har på förekommen anledning slipats och målats om. På hyllan vid fönstret finns några av mina tekannor. Till mitt försvar dricker jag mycket te, men jestas vad jag är svag för snygga kannor. Gunghästen är min gamla mycket skraltiga. Den heter Stalin och är namngiven efter min favorithäst när jag var liten. När jag blev så gammal att jag förstod att den hästen hette Stardream var det liksom för sent att byta.

Att elektrikern bara gjorde det absolut nödvändigaste är nog en sanning med modifikation som väldigt mycket beror på vad man anser vara strikt nödvändigt. All el i hela huset har dragits om och det är gjort med den lite dyrare formen av gammaldags metallkabel (som givetvis är nytillverkad). De eluttag i köket som sitter på ögonhöjd är av den gammaldags stilen, tre gånger så flipping dyra som de vanliga. Alla andra uttag är helt vanliga, för det fanns inte pengar och de går att byta sedan om man skulle vilja. Om kaffemaskinens välsignelse skulle jag kunna skriva mycket, men ni har ju redan hört.

Till sist bjuder jag er på några bilder från den där tiden emellan. Det gamla köket är egentligen jättefint och jag hade mycket väl kunnat tänka mig att ha kvar det, men jag var hur som helst tvungen att ta bort det för att kontrollera att det inte fanns fuktskador bakom och så att alla rör kunde bytas. Eftersom det ändå skulle bort så kändes det dumt att bygga upp samma igen, eftersom jag ändå behövde mer arbetsyta. Köket fick ett nytt liv någon annanstans – jag skänkte bort det mot att mottagaren plockade ner det.

 

Utekväll

I går var jag första gången på evigheters evigheter ute i vuxet sällskap. Det var prisutdelning av Jarl Galléns pris till professor Steven Mitchell från Harvard och seminarium om magi i Norden under medeltiden. Så vansinnigt intressant! Vid bordet på festmiddagen satt jag omgiven av spännande, smarta typer som pratade om sin och andras forskning så där så att det kändes som att det surrar av tankar i hjärnan.

Kanske ni redan visste det, men jag hade ingen aning om att alla ord som börjar med två konsonanter i finskan är låneord. Det här kom vi in på sedan en bordskamrat berättat om en shaman i typ östra Finland på 1700-talet (observera att jag kan ha kommit ihåg de här detaljerna fel because orsaker) som hade berättat om ritualer. Han hade refererat till ”Jumaal” vilket förstås är likt det finska ordet för Gud (”Jumala”), men shamanen hade helt tydligt tolkat det som himlagudens namn – inte som ett generellt begrepp för den enda allsmäktiga guden (som ju inte fanns i hans religion). Samma shaman (?) hade också referat till en gud som kallades något jag inte exakt minns vad det var för det var på förekommen anledning ett väldigt konsigt namn. Det var namnet på en åskgud som på grund av hur namnet var uppbyggt bara kan ha tillhört en forntida religion och ett utdött språk på Kolahalvön.

Helt sjukt.

Och så pratade vi också om vad som hade hänt om tryckkonsten hade slagit igenom lite tidigare. De flesta vet ju att boktryckarkonsten kom på 1400-talet med Gutenberg, men boktryckarkonsten hade ju funnits i många hundra år i Kina redan, och i minst ett par hundra år Europa. Tidigare så hade man tryckt en hel boksida åt gången, vilket var dyrt och komplicerat, och Gutenbergs verkliga uppfinning var de rörliga typerna (eller egentligen, om vi ska vara petiga, mekanik för att massproducera rörliga typer) så att de kunde återanvändas och böcker tryckas snabbare och billigare.

MEN. De rörliga typerna har egentligen funnits långt tidigare för kineserna gör som bekant allt först. Bi Sheng uppfann de rörliga typerna sisådär två tusen år innan Gutenberg, men det blev inget genomslag. Men tänk om? Tänk om enkel och billig tryckkonst hade funnits på Aristoteles tid. Jesus tid.

HELT. SJUKT.

Rosenkindad toalettselfie.

Porträtt

Ombads bifoga en bild på mig själv för marknadsföring till ett föredrag och tänker att det knappast kan vara ett problem för jag har tagit rätt många selfies på sistone. Inser dock snabbt att jag på alla de bilderna har en bebis på mig. Statistiskt är det ju en representativ bild men…

Fria ord

I dag har jag varit på bokmässan och talat om det fria ordet tillsammans med supertrevliga Heikki Jokinen och Pekka Sauri. Ni kan lyssna på det programmet här!

Och jag skulle vilja tillägga att jag tycker att ett av de absolut största problemen med dagens debattklimat, förutom de saker vi talar om där, är att folk inte bara vill säga emot och komma med kritik och åsikter och fan och hans moster utan dessutom propsar på att få göra det direkt till den det berör. Visst, man ska inte prata skit bakom ryggen på folk, det är inte det jag försöker uppmuntra, men i dagens informationssamhälle tänker jag mig att det inte nödvändigtvis finns ett egenvärde i att berätta för personen man är irriterad på hur man känner.

Allt det där slasket man kunde häva ur sig hemma vid köksbordet eller kanske i fikarummet på jobbet, eller i ladugården beroende på hur långt tillbaka i tiden man vill tänka sig, det kan man nu via sociala medier dumpa direkt på den man inte gillar. Det är ett stort problem tycker jag. Ordet är fritt, men det är också värdefullt.

Bildresultat för if you ain't got nothing nice to say

Förlust

Jag tänker mig att den där stunden då man stannar upp, då själva hjärtat stannar upp, och man tänker att man har förlorat någon.

Den stunden är en eftersläntrare. Förlusten skedde långt innan.

Så mycket måndag

Jag börjar min måndag med att läsa om BB-krisen i Sverige på Expressens sidor, och plågas av en liten video från Bokmässan. Videon handlar om huruvida ”instagram-feminismen” har gått för långt, och i något skede fastnar jag sedan i den.

Där får Fredrik Virtanen återigen breda ut sig om hur synd det var om honom när #metoo startade och vilket världsunikt rättshaveristiskt feminazifäste Sverige är. Ironin i att en man som blev anklagad får så många plattformar för att förklara hur ens karriär förstörs när man blir anklagad är slående.

Videon är 27 minuter och 33 sekunder lång. Det tar åtta minuter innan Martina Montelius får påpeka att #metoo inte handlar enbart om Cissi Wallin och Fredrik Virtanen, och att instagramfeminismen till största del består av helt vanliga människor. ”Den stora instagram-feminismen består av personer som ingen av oss överhuvudtaget känner till namnet på” och är en ”rörelse som kan mobilisera demonstrationer mot den dåliga förlossningsvården, som kan stödja varandra på olika sätt och bilda nätverk, som inte handlar om att lynchjustitia någon utan som handlar om att påverka politiken i Sverige”. Hennes taltur är knappt 2 minuter. Sedan får en annan kvinna, Ulrika Kärnborg, tala i knappa 2 minuter och därefter är det Virtanens tur igen.

Han vill fortsätta att tycka synd om sig själv. Martina hävdar att ”det är ju inte som att det har varit ett #metoo med ett brinnande centrum som består av Fredrik Virtanen och så har alla bara tänkt på det dygnet runt”. Ulrika vill att fokus ska ligga på de stora missförhållandena på arbetsplatserna, att vi nu har börjat jobba med det och att polariseringen är farlig. Fredrik håller med men tycker inte att något bra har hänt. Eller han tycker inte. Han vet.

Martina menar att skillnaden efter #metoo är enorm eftersom folk nu tänker till ett varv extra, vilket man ser direkt ”om man har arbetslivserfarenhet som kvinna”. Sedan vill intervjuaren dra tillbaka diskussionen till att handla om Cissi Wallin och påstår att är det inte ändå så att Cissi Wallin är den mest framgångsrika feministen på instagram just nu. Och det är klart att man kan se på saken så. Hon har knappt 100.000 följare. Det är ju fler än de flesta liksom.

Popstjärnan Zara Larsson, däremot, hon har gjort starka feministiska uttalanden och använder också sina plattformar för det och hon har 5,9 miljoner följare på Instagram. Det är 5 miljoner 800 000 fler följare än Cissi Wallin. Zara tar ställning för aborträtten och Women’s march, bland annat. Hon har till och med blivit tilldelad Fredrik Bremer-förbundets Bra-pris för sitt feministiska jämställdhetsarbete.

Menar man att Cissi Wallin är den mest inflytelserika instragramfeministen så har man nog gjort väldigt snäva avgräsningar eller så har man kanske eventuellt rent hypotetiskt någon sorts agenda med att vilja lyfta just hennes påverkan på feminismen.

Sedan säger Virtanen att #metoo-rörelsen är en ny konservatism. För att man inte får tafsa längre, undrar Martina. Nej, för att kvinnor sätter sig själva på en piedestal, säger Fredrik.

Här någonstans får jag spel.

Men Martina, som förövrigt är en betydligt intresserantare feminstisk förebild än Cissi Wallin och som jag inte kände till tidigare, levererar honom hans arsle. Då tycker hon som leder samtalet att det är dags att gå tillbaka till att beskriva Fredriks alla bedrifter och kvaliteter från tiden innan #metoo trashade honom.

Jag går och tar en kopp kaffe istället. Män som ges utrymme att berätta om hur de inte får komma till tals, så att de sedan kan förklara för kvinnor hur feminism och feministiska rörelser fungerar har jag lite svårt för.

Bildresultat för making coffee gif 50s