Archive | juni 2014

De ensamma strumporna

Jag har en svaghet för ensamma strumpor. Inte så att jag vill ha dem utan mer så att jag tvångsmässigt vill hjälpa dem. Varje gång jag hittar en ensam strumpa lägger jag den i en särskild påse. Ibland tar jag fram påsen och sätter ihop de par som bildats och lägger tillbaka de strumpor som fortfarande är ensamma. En del strumpor, särskilt barnens, är nästan nya och torde ha stor chans att återfinna sin partner. Andra har jag burit med mig sedan jag flyttade från Sverige (för snart 10 år sedan, so judge me). I dag sorterar jag strumpor och ett av de där riktigt gamla paren återfann varandra. Då får jag en klump i halsen och blir väldigt sentimental och mild. För när det gäller ensamma strumpor, då är jag kanske inte riktigt normal.

20140629-124945.jpg

20140629-125023.jpg
Resan var lång och mödosam. De här strumporna har sökt varandra i många år. Nu har de äntligen funnit hem igen!

Stoppa våldtäkter

Inför Bråvallafestivalen delade Ung Vänster ut flygblad för att stoppa våldtäkter. Grejen var bara att flygbladet var riktat till killar, istället för till tjejer. 8 tips till killar om hur de ska undvika att våldta med allt från att minnas att ”all ovälkommen beröring är att betrakta som övergrepp” och att tänka på att ”det är en våldtäkt även om hon sover” – liknande listor har cirkulerat på Internet redan länge.

Och så är det mängder med killar som får fullkomligt spel över det här flygbladet. ”Fy fan nu har feministerna gått för långt!” ”Typiskt feminister att lägga all skuld på män alltid!” ”Feminister är typ som nazister och snart vill de väl kastrera alla män också!”

Alltså verkligen, killar. Really?

Jag tror att jag knappt var fyllda 12 första gången jag blev uppmanad till försiktighet när jag rörde mig ute, så att jag inte skulle bli våldtagen. I tonåren fick jag höra det hela tiden. Var försiktig! Ställ aldrig i från dig drinken! Lita inte på någon! Gå aldrig med någon hem! Jag har tappat räkningen på förmaningarna men vi kan ju säga som så, att det var jävligt många fler än några ”8 tips”. Inte hjälpte de heller nämnvärt för jag har också tappat räkningen på antalet obedda händer under kjol och i urringning. Antalet halvt uttalade hot om att ”ställa upp” och ”du vet väl vad som kan hända en tjej som dig”. Och vet ni vad som har gått för långt? Killar som tar sig rätten till flickors kroppar. Att lägga skulden på män för något som män gör är så jävla långt overdue. Det är inte alla killars fel och män bär inte någon kollektiv skuld men alla de där förmaningarna om förutseende försiktighet bör inte riktas mot unga kvinnor för det är inte kvinnornas fel. Inte ens det minsta lilla.

För det har ingen som helst betydelse hur försiktiga kvinnor är. Våldtagen kan man bli ändå. Men om alla följde de åtta tips som delades ut skulle våldtäkterna kunna undvikas.

”Jag har inget eget, för jag är en gift kvinna”

Det är väldigt mycket tal om allt vad kvinnor kunde göra förr i tiden – att kvinnor inte var så underordnade som vi trott. Inom forskningen kallas det för att man undersöker kvinnors aktörskap. Det handlar om att hitta vad kvinnor gjorde och varför. Förutom att det är fullkomligt avgörande för vår förståelse av historia att även den halvan av befolkningen som inte var män får sin historia beskriven är det också otroligt spännande. Kvinnor var med nästan överallt. Skulle man dra någon sorts (väldigt) generell slutsats skulle man kanske kunna säga att de lagtexter och förordningar som äldre forskning fokuserat på som ”riktig” historia var betydligt mer flexibla och anpassningsbara än vad vi i dag skulle tänka oss att lag kan vara.

I kölvattnet av den nya genushistorien som beskriver kvinnligt aktörskap har vissa (särskilt antifeministiska) människor fått för sig att kvinnor egentligen hade det rätt bra. Att patriarkatet skulle vara en feministisk myt. Att kvinnor liksom i alla tider egentligen har varit de som bestämt. Men det faktum att den underordning som föreskrevs i lagar och förordningar i somliga situationer inte var heltäckande betyder förstås inte att kvinnor inte var underordnade.

I England (och alla de områden som kom att råda under eller influeras av engelsk lag) kallades underordningen för coverture. Coverture innebar att en kvinna så snart hon blivit gift uppgick i sin makes juridiska person. Hon var alltså, inför lagen, inte en egen person. En kvinna under coverture kunde heller inte äga, utan allt det som hon tidigare ägt tillhörde efter giftermålet hennes make. Hon fick inte göra sig av med något eller köpa något utan hans tillstånd.

Det hände förstås att kvinnor ibland köpte saker, till exempel mat till sin familj och att de då – liksom de flesta andra – fick kredit. Hade maken inte uttryckligen godkänt kvinnans inköp skulle dock kreditgivaren inte förvänta sig att få betalt. I början av 1300-talet uttryckte överste domare Bereford det som att ”you should have thought of all that before you lent your money [to a married woman]”. (Beattie, Married Women, Contracts and Coverture, 2013, sid 140)

Alexandra Shepard har samlat tusentals kvinnors vittnesmål från kyrkoprotokoll. I protokollen redogjorde alla vittnen för sitt värde. Och alla vi som är bekanta med Jane Austens verk vet att värdet är ett diskussionsämne. Varje gång en ny karaktär introduceras redogörs det för värdet.

”A single man of large fortune; four or five thousand a year. What a fine thing for our girls!”

Mrs. Bennet angående Mr. Bingley i Stolthet och fördom

I Alexandra Shepards forskning finns drygt 1 800 hustrur. Av dessa hänvisade 20% till att de var gifta kvinnor och därför inte värda någonting när de tillfrågades. En trädgårdsmästares hustru, Margret Jancock, menade på 1630-talet att hon inte var värd någonting ”for she is a married woman, and under Coverture”. En mjölnares hustru svarade år 1671 att ”she being a marryed woman hath nothing of her owne.” Agnes Mersche svarade år 1608 att hon var ”worth nothing for that which shee hath it is her husbands”. Margaret Younge menade att  hon var ”under covert barne & not worth any thinge more then her apparell”. Helen Chapman svarade att hon ”as she is a marryed wyfe she is worth nothing but her Clothes of her backe”. (Citat från Shepard, Married Women Witnesses in the English Church Courts, 2013)

Det fanns vägar för kvinnor även förr i tiden att påverka, att utöva makt, att försörja sig och att leva ett gott liv. Men när genushistoriker framhåller att kvinnorna gjorde alla de sakerna endast när männen i deras närmaste omgivning medgav det så är det inte en feministiskt vriden snedtolkning. Det är effekten av underordning. Det är effekten av att ens värde inte bestäms av att man är människa på lika villkor med andra människor.

Särskilt tycker jag att det här är viktigt att komma ihåg när somliga (män) tjatar om hur synd det var om männen som hade försörjningsansvar och att det på något vis skulle göra att kvinnlig underordning inte var så allvarlig. På 1600-talet, under coverture, var det bara 27% av arbetarnas hustrur som hänvisade till att de fick sin försörjning via sina män. Män som, trots att kvinnorna försörjde sig själva, var deras rättsliga ”jag”.

Kuriosa: Alexandra Shepards bok baserad på hennes fynd från vittnesmålen borde publiceras under nästa år.

Kuriosa 2: Coverture bestod fram till andra halvan av 1800-talet.

AVGÅ!

I Finland har riksdagens lagutskott just röstat ner det medborgarinitiativ, undertecknat av drygt 170.000 medborgare, som vill ha en jämlik äktenskapslagstiftning. Många verkar tro att förslaget handlar om homosexuella. Det gör det förvisso, men allra mest handlar det om rättvisa för alla medborgare – oavsett sexuell läggning. Kanske är det hårklyveri men personligen tycker jag att det är en synnerligen viktig distinktion att göra.

Jämlik äktenskapslagstiftning är inte en fråga om homosexuella privilegier utan om att lyfta den juridiska diskriminering som homosexuella utsätts för med den nuvarande äktenskapslagstiftningen. Det är inte en fråga om någons personliga åsikt om homosexuella utan en fråga om jämlikhet inför lagen. Vad någon tycker om homosexuella är fullkomligt irrelevant.

Att riksdagens lagutskott  i ett land som Finland kan välja att exkludera vissa medborgare, på grund av sexualitet, från den lag som borde tjäna hela befolkningen är för mig fullkomligt obegripligt. Lagen ska inte göra skillnad på folk och folk.

 

Ensamresande minderårig

Tidigt i morse körde vi barnen till flygplatsen, hängde enkelbiljetter och pass runt halsen på dem och skickade i väg dem till Sverige. De var förstås bara överlyckliga över att få flyga själva. Ja, och vi trötta föräldrar är visserligen inte missnöjda med att vara barnfria.

Men ändå.

När barnen var yngre hade jag inte alls lika mycket problem med att vara ifrån dem. De var, milt uttryckt, rätt jobbiga och det var rätt mycket glädjedans när någon stackars sate tog på sig att vakta dem ett tag. Men nu när de är större är de så mycket roligare att hänga med. Inte så att jag inte blir heligt trött på dem ibland men på det stora hela taget är de kul typer. Nu får jag inte träffa dem på… Ja… Ett gott tag. Returbiljetterna är inte bokade eller så.

Det var bara det. Nu ska jag äta glass direkt ur paketet och kalla det kvällsmat. För jag är vuxen. Så det så.

20140624-205143.jpg

Om tiggare, att hjälpa sina egna och att egentligen bara bry sig om sig själv

Du som blir förbannad när förbipasserande släpper ner en liten peng i tiggarens mugg, vad har du för rätt till din ilska? Vi ska hjälpa dem i deras hemland säger du. När talade du dig senast varm för att höja det statliga biståndet till deras land? När skänkte du pengar till utlandshjälp? När var du volontär?

Nehej. Inte det.

Nej, vi måste hjälpa våra egna först säger du. Så när donerade du senast en slant till nationella hjälporganisationer? När gav du av din tid till en ensam åldring? När bidrog du till att mätta hunger i soppkök och brödköer?

Nehej. Inte det.

Så vem ska man hjälpa om du blir arg av en peng till en tiggare, inte har tid till åldringar och volontärarbete, är emot bidragsgivare, bidragstagare, hjälp och stöd? När du ser tiggarnas telefoner och cigg som bevis på att de är organiserade lögnare, men är blind för hur inhemska utslagna prioriterar? När du tror att ditt eget land är så jävla bra att även folk med hela världen full av alternativa inkomstkällor vill komma hit och sitta på gatan med en kopp i sina frusna händer? När du tror att den enda som egentligen är berättigad hjälp är du själv, och du behöver ingen hjälp för det är du för bra för.

Kom då inte med bortförklaringar. Kom inte och säg att du vill hjälpa dem någon annanstans, eller hjälpa några andra. Du vill inte hjälpa någon annan än dig själv.

Säg det.