Arkiv

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj.

(Texten ovan är kopierad från Unicefs kampanjsida, och sedd först på Mapagaille)

Så länge det bara är en lek så…

Av alla kreativa, pedagogiska leksaker vi har hemma föll Tilda för en platsflaska från tomflaskeinsamlingen. Den fyllde hon med vatten.

Och så lekte hon spysjuka.

Med flaskan invirad i en handduk gick hon runt och skvätte vatten över golvet, ojade sig ljudligt, tröstade flaskan och använde upp alla husets handdukar på att ”tolka klääääks”.

Ensam

Min make har åkt till Frankrike för att under fyra dagar kryssa runt mellan vackra slott och vingårdar i Bordeaux. Nu låter det kanske som att jag är avundsjuk, eller kanske rent av bitter, men jag är förstås jätteglad för hans skull. Verkligen. Ingen kunde vara gladare än jag.

Om det inte vore för att den där andra föräldern till de här barnen vore en så viktig del av hela min värld.

Lärarens makt?

På dagens DN debatt efterlyser Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund en ny sorts skolpolitik där läraren ska ha större befogenheter att ta till åtgärder mot stök och bråk i skolan. Eftersom jag själv jobbat som lärare och vet hur frustrerande det begränsande svenska system är känner jag mig benägen att hålla med. Några detaljer i texten får mig emellertid att dra öronen åt mig. Bland annat skriver Hägglund att

”Eftersom det inte är okej att kalla min klasskamrat för hora, kommer det att få konsekvenser för mig. En skola som väljer att enbart kommunicera sina värderingar med ord kommer oundvikligen att uppfattas som inkonsekvent, och i värsta fall lögnaktig.”

Va? Hur ska man annars lära eleverna att ord är starka, om man inte visar dem att konflikter kan lösas genom ord? Är det inte just genom ordet ”hora” i den ovan beskrivna situationen som eleven skapat en konflikt? Åtgärder som Hägglund efterlyser är bland annat att lärare ska få beslagta mobiltelefoner, utfärda skriftliga varningar och ge kvarsittning. Just dessa åtgärder kan jag tycka är fullkomligt självklara, men det måste finnas tydliga regler för hur långt man får gå.

En elev som stör får man inte visa ut ur klassrummet eftersom alla har rätt till skolgång, och Sverige har skolplikt. Men ska inte rätten till skolgång gälla de andra eleverna i klassen också? Om en lektion är 50 minuter lång och klassen har 25 elever ger det läraren 2 minuter per elev. Det säger sig självt att andra elever blir lidande om läraren tvingas dividera 10 minuter med en elev om huruvida det är ok att kalla någon hora eller inte.

Jag är skeptiskt till om ungdomen egentligen blir värre. Jag tror att det istället är våra värderingar som förändras. För 100 år sedan visade barn respekt genom att inte tilltala de vuxna – numer ser jag det som ett tecken på respekt från mina barn att de vill prata med mig om allt. Vad är det för värden och respekt man vill att barnen ska lära sig?

Med risk för att generalisera vill jag ändå påstå att lärarnas svåra ställning i skolan i mycket handlar om den dåliga respekt hela samhället visar dem. Lärarna får allt fler administrativa uppgifter med utvärderingar, fortbildningar och nya datasystem samtidigt som klasserna växer och lönen är patetiskt låg i förhållande till både utbildning och arbetsbörda. Om samhället genom att höja läraryrkets status (och lön!) skulle visa hur viktiga lärarna är skulle säkert problemen i skolan på sikt minska.

Dessutom skulle jag vilja slå ett slag för att ge de elever som inte orkar 12 års stillasittande (för i princip så är gymnasiet obligatoriskt i Sverige i dag) andra möjligheter. Mer praktisk utbildning skulle inte bara ge samhället en påfyllning i yrkesgrupper som annars riskerar att dö ut, utan också ge alla de elever som helt enkelt inte kan visa sin potential skrivandes chansen att få känna sig nyttiga.

Och ge lärarna rätten att hålla ordning i klassrummet, men låt ord och diskussion vara vägledande!