Arkiv

100 kg minst (och två recept)

Vi är ungefär mitt i Ramadan, vilket betyder att A givetvis fastar. Eftersom han är envis som få vägrar han att ta den något lättare vägen och följa tiden i Mecka, som somliga gör, utan kör helt efter finsk sommartid. Det betyder i praktiken att han får börja äta och dricka ungefär vid tjugo i elva på kvällen, och därefter har knappa fyra timmar på sig.

Eftersom jag knappast ens om jag var djupt troende skulle ha självbehärskning nog att inte äta eller dricka under 20 timmar – särskilt inte när jobb och hus likväl måste skötas – och ändå tror mer på kraften i choklad än i gud, äter jag även på dagtid. Ja, och så vill jag ju förstås sitta ner med honom och äta på kvällen också så… För tillfället krockar hans behov av att sätta i sig hela sitt stora dagsbehov av kalorier under sena kvällar med mitt behov av att inte gå upp 100 kg under vad som är en fastemånad, om vi säger så.

Det positiva är att jag får träna på att laga massor med arabiska maträtter, för eftersom hungern är bästa kryddan kan jag fucka up en maträtt i princip hur mycket som helst och A kommer fortfarande glatt att äta. Men så finns det maträtter som blir så vansinnigt goda att jag skulle äta dem även om jag var proppmätt (vilket jag också gjorde *burp*). Dessutom var de inte speciellt svår att göra.

Den första är sambouka. Det är små pajer eller rullar av filodeg som man fyller med någonting kryddigt (köttfärs, kyckling, ost) och sedan friterar snabbt i en stekpanna. Filodeg finns att köpa färdigt på ungefär alla orientaliska affärer och de flesta vanliga också. Sedan lägger man bara på lite fyllning (jag körde stekt köttfärs kryddad med vitlök, lök, salt, peppar, pyttelite nejlika och ingefära, spiskummin, paprikapulver och persilja, samt lite riven stark ost), viker in kanterna, rullar och slänger i stekpannan. Oljan bör vara ganska varm och stekningen tar bara ett par minuter. Jag använde rapsolja men det borde egentligen vara solros. Mycket enklare än vad jag trodde!

I bakgrunden en svensk variant.

Den andra är fatteh (vilket kändes väldigt passande because fat? eh.). Till den steker man tunt bröd rivet i 2-cm-stora bitar (gärna arabiskt platt bröd, annars pita som man öppnat) i olivolja tills de blivit gyllenbruna. Brödbitarna läggs i botten av en stor form. Därefter kan man om man vill lägga på kokt ris, sedan ett lager med pulled chicken (jag kokade bröstbitar i stark buljong och drog dem sedan i småbitar) och en yoghurtsås. Yogurtsåsen görs av turkyoghurt, citronsaft, salt, tahini och vitlök. Ofta blir den då väldigt tjock, men man kan spä den med kallt vatten tills den blir lite rinnigare. Det bär emot för mig att sätta surt i surt – typ citron i yoghurt – och att salta yoghurten, men det är bara att modigt hälla i utan att snåla och prova sig fram. Dessutom bär det emot att blaska i vatten i yoghurt man har köpt på grund av att den inte är vattning, men det är så det ska vara för den rätta konsistensen. Ovanpå strör man rostade pinjenötter, eller vid avsaknad av pinjenötter: rostad mandel. Fatteh ska läggas ihop i sista stund, serveras direkt, och är egentligen en varm rätt. Vill man ha den vegetarisk byter man ut kycklingen mot kikärtor.

Så här ser fatteh ut om man inte hinner fotografera den innan klockan klämtar mattid för någon som inte ätit på 20 timmar.

Mufflor

En kompis skickade en bild på en av de miljoner varianter på semlor som kommer inför stundande semmelsäsong; en muffla. Det är en hybrid mellan muffin och semla. Så jag bjöd in oss och Finlands första mufflor till dem i dag. Mufflor är som bakelse betraktat väldigt goda, fyllda med grädde och fluffigt mandelmassevisp. Som semla är det emellertid endast en blek skärva av den riktiga varan.

Att laga egen yoghurt

Så jag bestämde mig för att det vore kul att testa egenlagad yoghurt. Det var det. Jag började med att koka upp ca 4 dl mjölk i en hög kastrull (så att det kan koka inuti kastrullen istället för direkt på spisen som mjölk annars brukar) medan jag sakta rörde om. Därefter kylde jag mjölken till ungefär 40 grader och hällde kanske 1 dl i en annan skål. I den skålen tillsatte jag kanske 2 msk köpeyoghurt (ta en god, för den ger smak åt hela satsen!) väldigt sakta. Om mjölken är för varm eller om man rör för hårt skär det sig. När mjölken och yoghurten blandats häller man tillbaka i kastrullen och rör sakta. Därefter ska yoghurten stå i en burk men lock och… eh… yoghurta till sig. Det är den kluriga fasen.

Temperaturen bör hållas hyggligt stabilt runt 40 grader i minst några timmar. Ett alternativ är att hålla blandningen i en termos, ett annat att ställa in den i ugnen. Jag virade en handduk runt min burk och satte in den i vedspisen (hade den igång igår för jestas vad det var skitigt väder!). Där fick den sedan stå i eftervärmen hela natten (totalt kanske 9 timmar). På morgonen satte jag in burken i kylen i några timmar och därefter provade jag.

Och jag är egentligen inte en yoghurtmänniska men härrimingud vad gott det var! Satte en oförskämt stor klick rabarbersylt i, och fick sedan övertala mig själv om att inte äta upp allt redan innan barnen kommit hem.

IMG_3466Rabarbersylten är förresten lagad enligt ett lätt modifierat recept från Sara Bakar.

600 gr rabarber, skuret i bitar (jag skalar inte rabarber, mest för att det är tråkigt, men också för att riktig färsk rabarber ofta går bra även med skal)
saften från 1/2 citron
1 skuren vaniljstång

Koka upp och rör hela tiden. Låt koka på medelhård värme i kanske 15 minuter, tills det inte finns några hårda, stora bitar rabarber kvar. Ta upp vaniljstången och skrapa ur fröna.

Tillsätt:
rivet skal från 1 citron
450 g syltsocker

Koka upp blandningen och låta koka ganska hårt i ett par minuter. Häll direkt upp på rena, uppvärma burkar. Fyll så mycket som möjligt och sätt genast på lock.

En sjuåring in da house!

Mitt i allt sjukhusståhej fyllde vår Tilda 7 år. Till sitt kalas hade hon beställt en tårta som skulle krönas av hennes Dark Celestia pony. På eget bevåg bakade jag därför en fluffig chokladkaka och fyllde den med jordgubbsmousse. Tårtan är täckt med en sugarpaste som enligt förpackning smakar ”marshmallow” och enligt TIlda smakar ”sånt där gott tuggummi”. Till dess försvar ska påpekas att den var mycket lättarbetad och samarbetsvillig, även om jag kanske inte var väldigt imponerad över smaken (och efter ett par dagar i kylen är den liksom geggig på tårtan). Förutom Celestia finns det på tårtan ätbara små diamanter och svart glitter. Vi åt det tillsammans med barnen på kalaset och filosoferade sedan om hur fint man förmodligen bajsade efter sån mat.

IMG_2521-20150423 IMG_2525-20150423 IMG_2527-20150423På födelsedagsmorgonen kom vi in och sjöng för henne, så där vackert som man sjunger tidiga morgnar när man innan inte gjort annat än viskat. Hon rev med förtjusning upp presentskörden och vi åt kladdkaka och drack te ur de små rosenmuggarna. En mycket bra start på en födelsedag!

IMG_2529-20150423 IMG_2528-20150423  IMG_2537-20150423 IMG_2545-20150423 IMG_2546-20150423 IMG_2549-20150423 IMG_2550-20150423 IMG_2551-20150423IMG_2552-20150423

Mug Cake – så enkelt att ett barn kan göra det

Min bror gav mig receptet på superenkel och mycket god mug cake; en kladdig chokladkaka som görs i en mugg. Barnen blev förstås stormförtjusta, inte minst för att receptet är så enkelt att de klarar av att göra det själva. Kladdigt blir det förstås. Och så tar de tydligen slut för fort.

20150218-220240.jpg

Mug Cake

Smält en liten klick (ca 10 g) smör i en mugg (minst 3 dl). Vispa ner
3 msk kakao
4 msk strösocker
1/2 tsk vaniljsocker
1 ägg

Kör muggen i mikron 1 min. Done!

Baka baka

Vi spenderade en dag ute på en lägergård där den medeltidsförening vi är med i håller sitt årliga stora tältläger. Främst kom vi dit för att laga bankettmaten för drygt 100 pers. Det blev rätt många pajer (recept på väg!) och en sjuhelvetes massa bröd.

Och när jag står där och för hand knådar en deg som hotar att bli stor nog att svälja hela lägret tänker jag på den där skrönan att kvinnor liksom skulle utföra fysiskt lättare uppgifter. På Åbo slott på 1500-talet utspisades dagligen över 300 pers, och stapelfödan var bröd. Den exakta könsfördelningen bland bagarna är okänd, men källor från andra liknande organisationer visar att det huvudsakligen var kvinnor som bakade. Det var inte ett fysiskt lätt arbete. Alls.

20140718-141836.jpg

20140718-141847.jpg

20140718-141857.jpg

Den viktigaste högtiden

Jag gillar julen, det gör jag. Men nu när jag flyttat till Finland känns ändå Fastlagstisdagen som den viktigaste högtiden. Grejen är nämligen att det är nästintill dödsdömt att försöka hitta goda semlor här i barkbrödets förlovade land, och inte bara för att en ”semla” i Finland är vad vi i Sverige skulle kalla fralla. Nej, dessutom fuskas det konsekvent med grädden, bullen är torr och – håll i er nu – de har fkn sylt i semlorna! SYLT! Som om någon hade tänkt baka gräddtårta men istället bakade alldagligt bröd och försökte klä ut det till en gräddtårta. Semla är det då i alla fall inte. Så det så.

Semledagen är i stort sett den enda dagen då jag verkligen längtar hem till Sverige. Jag följer med mina svenska vänners uppdateringar om varifrån de får sina semlor. Dreglar. Drömmer. Längtar.

Och så bakar jag egna semlor förstås. Vad annat kan man göra liksom?

IMG_9974-20140304