Arkiv | augusti 2019

Press. På ett annat sätt.

Jag vill inte skryta eller så, men min nyaste bok har nu gått till tryck och torde vara ute om en månad eller så.

Å andra sidan var jag så trött i morse att jag slarvade bort mitt kaffe. Gjorde iordning en kopp som jag tog med mig ut för att dricka i bilen. Ställde den på vanliga bordet på verandan medan jag plockade ihop mina saker och tog med mig skräp med andra handen. Kastade skräpet i soptunnan, hivade in mina saker på passagerarsidan i bilen och satte mig för att köra. Inser att kaffemuggen står kvar inne på bordet. Kliver ur bilen, går tillbaka in, stirrar med skräck på det tomma stället på bordet där jag ställt min mugg.

Inser att det nog är första gången i mitt liv som jag önskar att jag slängt en full kopp kaffe, med tanke på att det andra alternativet är att jag höll den i handen som något omilt dumpade jacka, väska och så vidare (*gnyyy*) i ett bilsäte.

Hittade till slut muggen på en bänk. Är ofta glad att se kaffe, men lyckan var blandad med viss lättnad den här gången.

Finaste rummet

Barnen bråkade om vems rum som var finast, eftersom de båda med bestämdhet hävdade att just deras rum var det bästa. Det känns som en fantastisk belöning för det hårda arbete med många långa timmar som jag har lagt ner på att göra deras rum till just sådana de ville ha.

Men båda har fel. Det är mitt och bebisens sovrum som är finast.

Tapeterna till alla sovrum beställdes från Wallpaper Direct, ett engelskt företag med enormt utbud och rimliga priser. Mitt sovrum fick först tömmas på saker, plastmatta, gamla tapeter, en miljon nubb och imponerande mängder damm. Sedan pappspände jag väggarna. Den första våden jag satte upp var en av de första totalt. Det gick inte alldeles perfekt, så att säga. Så jag rev ned den och började om.

Det första försöket. Pappen är torr men buckligare än en norrländsk landsväg.

Vid det här laget hade jag redan pappspänt hela köket och sonens rum, så tekniken var klart bättre. Att få hela väggen färdig tog mig bara snäppet längre än den där första våden. Det ser buckligt ut, men det är för att pappen fortfarande var blöt. När den torkat var den helt spänd.

Sedan kunde jag äntligen börja tapetsera. Efter att jag fått upp den första våden var jag tvungen att gå och hämta byggaren, som låg och kaklade badrummet.

– Du måååste komma och se det här! manade jag. Det är så fint att jag måste få visa det för någon direkt!
– Du är en ganska ensam människa va? undrade han, men erkände också att tapeten är fantastisk.

Den har en sån lyster, nästan som tygtapet, och den är så galet vacker.

Därefter målade jag golvet i samma färg som i de andra rummen.

Nu har jag ju flyttat in, så nu finns det en säng och möbler. Och med möbler menar jag en pinnstol. Och en garderob. Perfekt.