Jag har kommit till en viktig insikt i hur mitt renoverande fungerar. Jag har nämligen tidigare trott att det största problemet är att jag är usel på att förbereda projekt, ni vet typ maskera och skydda ytor som inte ska kladdas ner och sånt. Och jag säger inte att det inte skulle vara något jag verkligen är riktigt dålig på för det är det. Jag avskyr förberedelser. I praktiken. I teorin kan jag sitta i många dagar och njuta av mentala förberedelser inför kommande projekt men det inkluderar liksom inte att sedan faktiskt skydda något. (Eller ens inhandla alla saker jag kan tänkas behöva men det är en annan sak.)
Så jag är försiktig. Tänker mig att det räcker. Här finns ändå inte någon annan med reklamtionsrättigheter så whatever.
Den här helgen bestämde jag mig för att jag skulle måla dörren till köket. Den var rejält sliten och jag var hemskt inspirerad av hur det blev när jag målade i badrummet. Och jag var försiktig men fick ändå färg på golvet i hallen, tröskeln till vardagsrummet, en skåpsdörr och ena köksgardinen.
Tyckte först att det kändes hemskt orättvist eftersom jag faktiskt hade varit ansvarsfull och lagt ut tidningar på golvet vid dörren. Token effort men ändå. Sedan insåg jag att det projekt som skulle vara en dörr till köket också hade inbegripit dörren till badrummet, dörren till lilla toan, ena dörren och dörrkarmen till salen, dörrkarmen till mitt sovrum samt ett och etthalvt köksfönsterfoder. Bara dörren till köket (samt karm och foder) hade förvisso blivit färdiga men ni vet… Det kan ha eskalerat lite. Igen.
Och då är det ju egentligen skit samma om jag försökt skydda golvet vid dörren.
Hit och dit och tillbaka igen 