Arkiv | oktober 2019

Fria ord

I dag har jag varit på bokmässan och talat om det fria ordet tillsammans med supertrevliga Heikki Jokinen och Pekka Sauri. Ni kan lyssna på det programmet här!

Och jag skulle vilja tillägga att jag tycker att ett av de absolut största problemen med dagens debattklimat, förutom de saker vi talar om där, är att folk inte bara vill säga emot och komma med kritik och åsikter och fan och hans moster utan dessutom propsar på att få göra det direkt till den det berör. Visst, man ska inte prata skit bakom ryggen på folk, det är inte det jag försöker uppmuntra, men i dagens informationssamhälle tänker jag mig att det inte nödvändigtvis finns ett egenvärde i att berätta för personen man är irriterad på hur man känner.

Allt det där slasket man kunde häva ur sig hemma vid köksbordet eller kanske i fikarummet på jobbet, eller i ladugården beroende på hur långt tillbaka i tiden man vill tänka sig, det kan man nu via sociala medier dumpa direkt på den man inte gillar. Det är ett stort problem tycker jag. Ordet är fritt, men det är också värdefullt.

Bildresultat för if you ain't got nothing nice to say

Förlust

Jag tänker mig att den där stunden då man stannar upp, då själva hjärtat stannar upp, och man tänker att man har förlorat någon.

Den stunden är en eftersläntrare. Förlusten skedde långt innan.

Så mycket måndag

Jag börjar min måndag med att läsa om BB-krisen i Sverige på Expressens sidor, och plågas av en liten video från Bokmässan. Videon handlar om huruvida ”instagram-feminismen” har gått för långt, och i något skede fastnar jag sedan i den.

Där får Fredrik Virtanen återigen breda ut sig om hur synd det var om honom när #metoo startade och vilket världsunikt rättshaveristiskt feminazifäste Sverige är. Ironin i att en man som blev anklagad får så många plattformar för att förklara hur ens karriär förstörs när man blir anklagad är slående.

Videon är 27 minuter och 33 sekunder lång. Det tar åtta minuter innan Martina Montelius får påpeka att #metoo inte handlar enbart om Cissi Wallin och Fredrik Virtanen, och att instagramfeminismen till största del består av helt vanliga människor. ”Den stora instagram-feminismen består av personer som ingen av oss överhuvudtaget känner till namnet på” och är en ”rörelse som kan mobilisera demonstrationer mot den dåliga förlossningsvården, som kan stödja varandra på olika sätt och bilda nätverk, som inte handlar om att lynchjustitia någon utan som handlar om att påverka politiken i Sverige”. Hennes taltur är knappt 2 minuter. Sedan får en annan kvinna, Ulrika Kärnborg, tala i knappa 2 minuter och därefter är det Virtanens tur igen.

Han vill fortsätta att tycka synd om sig själv. Martina hävdar att ”det är ju inte som att det har varit ett #metoo med ett brinnande centrum som består av Fredrik Virtanen och så har alla bara tänkt på det dygnet runt”. Ulrika vill att fokus ska ligga på de stora missförhållandena på arbetsplatserna, att vi nu har börjat jobba med det och att polariseringen är farlig. Fredrik håller med men tycker inte att något bra har hänt. Eller han tycker inte. Han vet.

Martina menar att skillnaden efter #metoo är enorm eftersom folk nu tänker till ett varv extra, vilket man ser direkt ”om man har arbetslivserfarenhet som kvinna”. Sedan vill intervjuaren dra tillbaka diskussionen till att handla om Cissi Wallin och påstår att är det inte ändå så att Cissi Wallin är den mest framgångsrika feministen på instagram just nu. Och det är klart att man kan se på saken så. Hon har knappt 100.000 följare. Det är ju fler än de flesta liksom.

Popstjärnan Zara Larsson, däremot, hon har gjort starka feministiska uttalanden och använder också sina plattformar för det och hon har 5,9 miljoner följare på Instagram. Det är 5 miljoner 800 000 fler följare än Cissi Wallin. Zara tar ställning för aborträtten och Women’s march, bland annat. Hon har till och med blivit tilldelad Fredrik Bremer-förbundets Bra-pris för sitt feministiska jämställdhetsarbete.

Menar man att Cissi Wallin är den mest inflytelserika instragramfeministen så har man nog gjort väldigt snäva avgräsningar eller så har man kanske eventuellt rent hypotetiskt någon sorts agenda med att vilja lyfta just hennes påverkan på feminismen.

Sedan säger Virtanen att #metoo-rörelsen är en ny konservatism. För att man inte får tafsa längre, undrar Martina. Nej, för att kvinnor sätter sig själva på en piedestal, säger Fredrik.

Här någonstans får jag spel.

Men Martina, som förövrigt är en betydligt intresserantare feminstisk förebild än Cissi Wallin och som jag inte kände till tidigare, levererar honom hans arsle. Då tycker hon som leder samtalet att det är dags att gå tillbaka till att beskriva Fredriks alla bedrifter och kvaliteter från tiden innan #metoo trashade honom.

Jag går och tar en kopp kaffe istället. Män som ges utrymme att berätta om hur de inte får komma till tals, så att de sedan kan förklara för kvinnor hur feminism och feministiska rörelser fungerar har jag lite svårt för.

Bildresultat för making coffee gif 50s

Höstrusk

Det blåser kallare vindar. Hösten är tydligt här. Att det blåser lite grann i sovrummet också kompenseras av att jag har en sprakande brasa i ugnen. Borde skaffa en sån där rund plåtgrej framför som skydd för golvet. Mycket man borde.