Archive | februari 2012

Skottdagen och kvinnor som friar

Idag är det skottdagen. Jag och maken hade extra lång frukost på tumis sedan barnen levererats till dagis.

Maken: So, do you have that tradition in Sweden that women get to propose today?
Jag (rätt upptagen med att smeta lemon curd på en smörgås): Sure.
Maken: Did you know, that in Finland the tradition calls for the man buying the woman fancy cloth enough for a skirt if he says no?
Jag (stannar upp i smetande och tittar på maken)
Maken (tittar tillbaka)
Jag (ler stort)
Maken: OH NO! No no no no no! It doesn’t go for you!
Jag: Why the hell not?
Maken: Because you’re already married!
Jag: There’s no rule saying you don’t get to if you’re already married! Think outside the box!
Maken (ser lite ut som att han sätter på sig ett par imaginära löparskor utifall att jag skulle gå ner på knä): No, no, no!
Jag: It’s called renewing your vows…
Maken (skakar uppgivet på huvudet)
Jag: Oh, a brand new, really fancy dress, I hear.

Kvinnor som stöttar varandra

Pär Ström refererar genusforskning som med psykologiska metoder visar att kvinnor som grupp tenderar till att se kvinnor mer positivt än män och att män som grupp inte har någon preferens. Ström kopplar sedan samma detta med bildandet av kvinnliga nätverk och menar att resultatet blir ”per definition, att män ska motarbetas”. Förutom att det är att göra en höna av en fjäder är Ströms slutsatser inte överensstämmande med forskningsresultaten han nyss hänvisade till. Där säger nämligen professor Goodwin att

”But, if someone does like women at the automatic level, will they then treat men poorly? We don’t know[.]”

Vad forskningen visar är alltså inte att det finns belägg för att kvinnor i grupp skulle behandla män sämre. Forskningen visar bara att vi i vuxen ålder föredrar det könet som vi har haft bäst upplevelser tillsammans med tidigare. En av de saker forskarna lyfter fram som möjliga faktorer är att de flesta i testgrupperna har haft modern som huvudsakliga vårdare (primary caregiver) och därför föredrar kvinnor (även om det inte kunde bevisas då för få hade haft fadern som huvudsaklig vårdare). Vidare lyfte forskarna fram att män fått lära sig att inte visa varmare känslor mot andra män ”for fear of the stigma associated with being homosexual”. Att män inte deltar i omvårdnaden av barnen och att vi gör unga män rädda för vad andra ska tycka om deras sexualitet är således betydligt bättre grundade i den här forskningen än att kvinnor i grupp skulle försöka motarbeta män. Dessutom visar forskningen att män associeras med skapandet av rädsla (intimidation) – ett oerhört stort problem.

Ström menar också att han absolut inte har något emot kvinnor på topposter i arbetslivet men tycker att det

”är intressant att notera att forskningen vid bland annat Purdue University motsäger det vanliga feministiska påståendet att “män kvoterar in män”. Istället antyder ju forskningen att kvinnor snarare kan förväntas kvotera in kvinnor, medan män inte könskvoterar alls.”

Inte riktigt. Professor Goodwin säger att ”[a]pplying our findings to the workplace is complicated”, påpekar att det ännu inte har gjorts och menar att det möjligen skulle kunna förekomma favorisering av personer i ”the in-group”, vilket alltså skulle betyda att män föredrar män och kvinnor föredrar kvinnor. Eftersom (vilket Goodwin också påpekar) det finns flest män på maktpositioner vore det möjligen relevant att titta närmare på mäns preferenser. Även om män som grupp inte favoriserar endera könet finns det inom gruppen män stora variationer. En del män föredrar kvinnor och en del föredrar män, vilket absolut inte är samma sak som att män inte skulle favorisera. Däremot är kvotering som system sällan byggt på känslor eller uppfattade kvaliteter – faktorer som de här undersökningarna har uppmätt – utan på statistik, varför den här forskningens relevans för kvotering är nästintill obefintlig. Forskningen visar heller inte att kvinnor inte skulle föredra män på vissa positioner i arbetslivet. Faktum är att raka motsatsen till Pärs slutsatser är minst lika möjlig. I undersökningen kontrollerades nämligen de automatiska reaktionerna på vissa attribut i relation till män eller kvinnor och ifall attribut som värderas högt på toppositioner (exempelvis drivenhet och självständighet vilka inte mättes nu…) i högre grad kopplas till män (vilket tidigare self report studies visat) skulle både män och kvinnor på grund av tilltänkta attribut föredra män på toppositioner.

Jag är glad att genusforskningens resultat används och diskuteras, men om man vet att den text man skriver kommer att få stort genomslag – som Pärs texter brukar få – bör man vara noggrannare när man refererar resultat. Vad den här forskningen skulle kunna ge är exempelvis grunden för fler manliga nätverk där synen på mannen som våldsverkare, frånvarande far och hyper-hetero skulle kunna omvärderas. Vad forskningen däremot inte ger grund för är synen på kvinnliga nätverk som negativa för män.

Lite vårkänsla

En kär vän som liksom jag själv flyttat från Sverige – där solen säkert skiner just nu – förtvivlar i den sjuttitolfte snöstormen på några veckor. Men du, det blir bättre, kanske inte så bra som i Sverige, men åtminstone mindre snö. Sedan. I juni nån gång.

Tills dess.

Det här är till dig!

Det där med tjejer och massage

Det är ett rätt välkänt koncept, det där med att kvinnor får huvudvärk på kvällen. De flesta män vet att man kan komma längre om man masserar kvinnans nacke lite.

De flesta män tror att det är något kvinnan har hittat på för att få mannen att slita lite extra eller möjligen för att massage är en betalning för kommande tjänster.

I själva verket har kvinnan tittat sexigt över axeln, underdånigt böjt sitt huvud, med bakåtlutat huvud sjungit ljuvliga sånger med färggranna små fåglar, hänfört suckat med uppdragna axlar och förtjust kastat med sitt hår tillräckligt länge för att även den mest härdade ska få nackspärr.

Att luta hakan mot axeln är en kvinnlig dygd.

Experimentfasen

Jag är inne i en experimentfas i mitt bakande. Nästan varje nytt tilltag går till så att jag googlar någonting i närheten av vad jag har tänkt mig. En ingrediens jag skulle vilja använda (jordgubbar) eller en annan som jag inte har (ägg), läser ett par recept, tröttnar, stänger av datorn och börjar blanda ingredienser på känn. Det är härligt befriande, men blir kanske inte alltid så lyckat.

Den här tårtan blev till när jag hade för mycket grädde, inga ägg och ville träna på att göra gelélock.

Botten
Vispa så fluffigt det går:
0.5 dl kokosflingor (man kan säker ta mer, mina tog slut)
1 dl kokosmjölk
50 g smält smör
1 dl socker
en nypa salt

och vänd sedan försiktigt ner:

2,5 dl vetemjöl blandat med 1 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker (inte vanillin!)
Det gör inget om det är några få klumpar kvar, men när man väl har tillsatt mjölet får man inte längre vispa om man inte vill ha kakan som dörrstopp!

Häll smeten i en smörad och bröad form (18 cm) och sätt in i ugnen i ca 10-15 min, 200 C.

Till fyllningen bör man ha frukter och/eller bär. Jag blandade kokosmjölk med vispgrädde och mandarinklyftor. Hade jag haft hade jag också använt kiwi, vindruvor och kanske persikobitar. Därefter kan man dekorera efter tycke.

Katt-kul

Med tre katter har man ju aldrig tråkigt. Till exempel kan man gå och lägga sig på kvällen i den sköna men ack så felaktiga tron att om huset är städat på kvällen är det städat på morgonen.

Eller så kan man sedan man städat omkullvälta pennor, tillfångatagna Barbies och söndertuggade pärlpåsar och återplanterat krukväxter som varit obetänksamma nog att hoppa ut i vägen för katternas midnattsrally sätta sig vid bordet och ta en kopp kaffe och bjudas på en våghalsig show.

Inga katter skadades den här gången heller. En krukväxt fick avlivas på plats.

 

De sexigaste och mest glamourösa!

Det är mycket snack om Oscarsgalan nu. Eller, egentligen är det väl kanske mest snack om vem som hade vilken klänning och hur sexig och glamourös den var. Som påpekats på annat håll finns ett stort fokus på kvinnorna, deras klänningar, deras kroppar och deras sexighet.

Men det här är en jämställd blogg, så här kommer en kavalkad av Oscarsgalans sexigaste och mest glamourösa män!

Först ut är Mario Lopez. Bloggen har inte en aning om vad han har gjort, men med de där bruna ögonen så har det ingen betydelse vad han kan!

Det här är Tom Cruise. Han är inte stor alls, men han är snygg och dominant! Woohoo!!!

Och så den lite otippade Nate Berkus. Bloggen vet inte vad han heller har gjort, men tänker sig att han förut bodde på gatan och nu har blivit upp-hottad, vattenkammad och påklädd. Bloggen stöder de två första åtgärderna.

Och så kommer Jean Dujardin. För det första heter han något som låter franskt (kanske han är fransk, vad vet jag?) och för det andra håller han en staty i handen. Och det är hans. Det är både sexigt och glamouröst!

Oscarsgalan ser Christian Bale som en av de hottaste männen, men bloggen tycker att skjortan är knäppt för långt upp och att kostymen inte gör hans sexiga form rätta. Plus för det välansade skägget dock!

Men här är bloggens vinnare!

Bret McKenzie! Mannen som gjorde musiken till ”Man or Muppet” från Mupparna. Han har smått neurotiska musikerögon, vilt mörkt hår och ett stadigt tag om sin statyett. Bloggen skulle vilja bjuda honom på en kopp te och timslånga diskussioner, men fruktar att det är en sån sorts sexig, glamourös man som bara kommer fram vid Oscarsgalor och annars sitter inlåst med sitt piano, en bandspelare han ärvde från sin frånvarande musikerfar och litervis med sprit.

På Aftonbladet kan man läsa att Gwyneth och Rooney var hetast på galan, något bloggen ställer sig tveksam till (Hallå! Brett skrev musiken till Mupparna! MUPPARNA!). Man kan också läsa om att Angelinas slits stal showen. Och hon såg ju lite obekväm ut, så visst kunde hon ha haft en statyett där under.