Arkiv | december 2019

Att hålla sig varm

Det finns många sätt att hålla sig varm när det är kallt inne. Till exempel kan man satsa på att trumfa sin lillebror med rännskita genom att få spysjuka. Och när man börjar må lite bättre kan man bädda ner sig i sin mors säng, tillsammans med två katter som också insett att det är det varmaste stället i huset, framför en sprakande brasa i kakelugnen.

Själv inser jag hur många platser uppåt på prioritetslistan ”fixa andra skorstenen” hoppat av de senaste dygnens erfarenheter. För tillfället får jag använda två eldstäder, men med den andra skorstenen i skick skulle jag kunna använda ytterligare tre och då skulle slut på olja inte behöva vara ett problem alls. Imorgon ska jag ringa sotaren som får komma och titta på skorstenen, vilket han inte kunde göra förra gången han var här eftersom det inte fanns en trygg väg för honom att ta sig dit (och en sådan fick jag installerad för ett par dagar sedan). Olja har jag redan beställt, och till mitt försvar hade vi hunnit få den i tid om det inte varit för att julhelgen drog ut på leveransen..

Kyla

Mitt hus värms med olja. Jag har funderat väldans på hur mycket som går åt och hur länge oljan kan tänkas räcka.

Bra grej: jag vet nu precis exakt hur länge 1000 liter räcker.

Inte så bra grej: det var fram till i förmiddags.

God jul!

Det skulle inte köpas så många klappar i år, sa vi. Men när alla syskon och familjer sedan samlar klapphögen under samma gran får man vara glad att det är en stor gran. Min älskade pappa är här. A och hans pappa. Barnen och jag och tre fasansfullt hypade katter. Hoppas att ni får fira just en sån sorts jul som känns rätt för er.

Ta hand om er och ta hand om varandra. Och skänk en slant till någon som behöver det.

Julafton kom tidigt i år

Okej okej okej

Andas.

Aaaandas.

Okej.

Så. Jag gick över till grannarna, som hade fått mitt hus som arvedel och som jag köpt det av, för att ge dem jullimpa som julhälsning. Och de bah ”vi har lite gamla papper du kanske vill titta på” och jag är ju lite svag för när folk säger så, så jag kom in och GISSA VAD DE HAR?!??!

Det här.

En hel fracking låda med originaldokument från mitt hus historia. De underbara typerna räddade de här pappren från vinden innan huset såldes. Jag är helt stum av förundran. De tänkte nu att eftersom jag är en sån som kanske skulle kunna uppskatta de här dokumenten så kanske jag vill ha dem. JO DET KANSKE JAG VILL.

Okej. Andas.

Härrimingud alltså.

1789, samma år som franska revolutionen, såldes den del av kronohemmanet Snickars som skulle komma att bli min gård, till Anders Andersson. Jag är så upphetsad att jag typ tuppar av. Ack, mitt historikerhjärta!

Det här är Fredrik och Ina Less. Hon som bodde i huset innan mig är deras barnbarn.

Mina två cent om domen mot Wallin

Jag vet att jag kanske borde hålla mig borta från ämnet, men jag vill ändå lägga till några saker till allt det som sägs om den dom som föll igår mot Cissi Wallin, enligt vilken hon gjort sig skyldig till grovt förtal när hon på sitt instagramkonto anklagade Fredrik Virtanen för att ha våldtagit henne.

För i Sverige lyfter man nu gärna fram den här domen som en backlash för #metoo och det gör mig rätt irriterad. Domen är ju bara en backlash om man anser att #metoo  handlar om Cissi Wallins rätt att namnge en person hon anklagar för ett grovt brott och call me crazy här alltså, men #metoo är något annat och något mycket större.

#metoo handlar om systerskap. Det handlar om att tillräckligt många kvinnor ställer sig upp och med gemensam röst säger att det inte är ett fåtal som blir utsatta av ett par rövhattar, utan om att det finns ett i samhället djupt integrerat system enligt vilket kvinnors kroppar inte är fredade. Där den ena ändan av skalan består av önskade manliga händer och kommentarer som bortförklaras och den andra ändan av små flickor som våldtas av fäder och bröder utan att någon bryr sig – och det handlar också om allt däremellan. Grejen är att det inte behöver vara en man i en så betydande maktposition som Weinstein, Arnault eller vår finländske Baltzar, utan om att män redan som pojkar får lära sig att det inte blir några konsekvenser.

Cissi Wallin hade anklagat Virtanen för våldtäkt som skulle ha skett år 2006 redan i en polisanmälan år 2011. Då kunde man inte gå vidare med undersökningen eftersom det saknades bevis. Ur ett rättsligt perspektiv är det fallet överspelat då. Det betyder inte att Wallin inte talar sanning – bara att det inte går att bevisa. Och även om ett sådant rättssystem givetvis inte är felfritt så är det ändå tveklöst det bästa alternativet. Man är oskyldig tills motsatsen bevisats. Så har det ju inte alltid varit i Sverige (och så är det fortfarande inte i en del andra länder). På medeltiden till exempel, var den som blev anklagad för brott tvungen att försvara sig och om hen inte klarade av försvaret så dömdes hen skyldig. Bevisbördan låg hos den anklagade – inte den anklagande.

För Virtanens del skulle han alltså ha behövt bevisa att han inte våldtagit Wallin år 2006 – annars hade det räknats som sant – och en kvalificerad gissning är att hans möjlighet till bevisföring vore lika liten som hennes. Tänk er hur det skulle se ut i praktiken. Tänk er hur mycket skada falska anklagelser kan göra där. Tänk er på riktigt häxprocesser. Å andra sidan innehåller liknande rättssystem (precis som det medeltida svenska) i allmänhet en mycket hög tilltro till schyssta snubbar. Om Virtanen hade kunnat skrapa ihop tolv ”trovärdiga, bofasta män” som kunde intyga att han aldrig skulle göra något sånt som att våldta så skulle det vara fullgoda bevis på hans oskuld. Vad vi i dag försöker göra är alltså att komma bort från system där schyssta snubbar kan få gå i god för varandra och komma undan med saker. För det behöver vi ett rättssystem som också dömer folk för förtal, när de anklagar någon för grova brott de inte har bevisats skyldiga till.

Så när Wallin och hennes advokat menar att den här domen hotar att ”underminera hela #metoo-rörelsen” blir jag mest förbannad. På grund av #metoo finns det en större chans att nästa Cissi Wallin inte väntar fem år innan de anmäler en våldtäkt, en större chans att de tas emot av en polis som förstår problematiken och en större chans att de vågar söka och får den hjälp de behöver och har rätt till. Att nästa Cissi Wallin inte behöver använda sitt instagram för att söka upprättelse.

Förutom att det inte länge går att underminera #metoo, för den har redan påbörjat förändringen av vårt samhälle, så är det, tycker jag, väldigt tarvligt av Wallin och hennes advokat att försöka lyfta just hennes mål till en symbol för hela rörelsen. Inte minst för att vi var många hundratusentals som höjde våra röster helt utan ambitioner att få upprättelse eller nämna namn. Bara med ambitionen att skapa en förändring för framtiden. Hijacka inte vår rörelse.

Babyfeber

Ni vet hur det är när man är en tant i en viss ålder och flyttar till lite rymligare boende. Den smyger sig på, babyfebern. Den där tanken att man ju nog skulle få plats med en liten till.

Och eftersom ingen bestämmer över mig så var det ju bara att göra slag i saken. Lille Nedjim (vilket betyder stjärna på arabiska) flyttade in igår.

Det blev nämligen så att vår fina Salama bestämde sig för att flytta. Katter gör ju så ibland. Jag tog förstås med henne när vi flyttade till landet och av allt att döma trivdes hon här, men det tog bara ett par veckor innan hon var borta. Ett tag var jag rädd att hon blivit tagen av något djur. Men efter en månad hörde de som flyttade in i vår gamla bostad i tätorten av sig och frågade om vi möjligen saknade en katt för när de öppnade dörren på morgonen hade en glatt spatserat in till dem.

Jag hämtade hem henne såklart, och de första nästan två veckorna sov hon och ville inte göra annat än vila sig och äta. Sedan började hon vilja gå ut igen och det fick hon. Ett par dagar höll hon sig i närheten och sedan var hon borta igen. Efter nästan en och en halv månad fick jag så äntligen meddelande från vårt gamla ställe att hon kommit fram dit igen. Trött men välbehållen. Det är helt tydligt att hon anser att hon bor där. Att hennes gamla människor flyttat bort och nya kommit in (som dessutom har två innekatter och en hund) gör inte henne så mycket. Det är en lång och ganska komplicerad vandring hon företagit sig och jag vågar helt enkelt inte ta ut henne hit igen. Tänk om hon får för sig att knata iväg igen, mitt i smällkalla vintern? Nej, även om jag gärna vill ha henne tillbaka är det bättre att hon får stanna. (De nya hyresgästerna i hennes hus har sagt att det går bra.)