Archive | juli 2013

Nyheter från akvariet

Jo alltså. Fiskarna har inte bara överlevt flytten. De har lagt rom också. Pappan, med det fantastiska namnet Det finns visst gula malar, vaktar de små äggen så duktigt. En riktig superfarsa, som barnen säger. Undrar vad de som tycker att det är onaturligt att fäder sköter om barn skulle tycka. Stackars pappamal som inte ens genom att vara fisk kunde undvika feministernas komplotter.

20130728-000314.jpg

Det här gör vi

Sliter upp golv. Bara för att vi (läs: jag) är så satans nyfiken på vad som finns under. I vad som ska bli TV-rummet finns det ett plankgolv. I köket finns det ett undergolv som jag måste få veta hur isolerat det är innan jag fortsätter kofota upp linoleum och spånskivor.

20130726-105015.jpg

20130726-105024.jpg

Det här är vårt nya hus!

Från och med i dag är vi officiellt de nya ägarna av Pellas gård. Mangårdsbyggnaden byggdes 1910. En del av ekonomibyggnaderna är ännu äldre och flyttade till den nuvarande platsen, medan andra är nyare.  Gården är 2 hektar och till den hör bland annat en lillstuga, en bastustuga med en brödugn, snickarbod, lider och garage. Vi har mer vinbär och rabarber än vad vi kommer att varken kunna äta eller ta tillvara på, så om någon känner sig manad att komma ut och plocka så är det bara höra av sig! Har vi fått ut kaffebryggaren kan jag bjuda på en kopp också…IMG_7514 IMG_7534 IMG_7548

Så snart vi har lyckats sälja vårt gamla hus (och det är lite kul att det ”gamla” huset är 80 år yngre än det nya, men ni fattar), planerar vi att lägga nytt tak på Pellas, och duschrummet behöver också renoveras. De två sakerna står överst på listan av stora kostsamma projekt just nu. Tills dess fixar vi sådant vi kan. Flyttar lite möbler. Sliter upp lite plastmattor för att kolla vad som finns under (mer om detta en annan gång) och pimpar verandan. Så här såg verandan ut när vi tog över. Om ett par dagar ska jag återkomma med förändringen. Tills dess är det bara jobbajobbajobba…

IMG_7480

 

 

Akvariet

Jo, alltså. Vi köpte ju akvariet begagnat och det var därför som det kom med fyra fiskar. Eftersom akvariet hela tiden varit i användning tog jag också för givet att de hade använt pumpen rätt och att jag därför inte skulle behöva koppla om några slangar.

Ack så fel jag hade. De hade nämligen proppat igen utblåslangen och använt den som insug, vilket i princip betyder att trots att man använder pumpen (en riktigt bra Eheim) på full effekt så rör sig inte ens vattenytan. Att just dessa fyra malar överlevt kan mycket väl bero på deras förmåga att också tillgodose sitt syrebehov genom att hämta luft… Nu har jag, med viss muskelhjälp från maken, kopplat om alltihop och akvariet får syre. Hittills inga döda fiskar, eftersom jag bytt lite vatten varje dag. Och för att dessa uppenbarligen är överlevare.

Varför behövs män egentligen?

Det finns så vansinnigt många dåliga skämt som svar på den frågan, men jag ska för en gångs skull försöka undvika dem. För på Twitter för några dagar sedan utbröt ett imponerande stort feministbråk kring just den frågan. Varför behövs män?

Och för min del så är svaret på den fråga helt självklart: för att de utgör hälften av befolkningen.

På ett djupare plan så rörde frågan huruvida män alls behövs specifikt deras inblandning i den feministiska rörelsen. Och jag tycker inte om att döma folk och alla ska få tycka vad de vill och respekt för andras åsikter och blablabla. Men för i helvete vilken jävla dum tanke. Män har funnits med i den feministiska rörelsen sedan den startade. Den feministiska rörelsen har drivits av och överlevt genom årtiondena för att den har varit grundad på allas lika värde – på tanken om att kvinnor och män är lika mycket värda. När några nu menar att männen inte behövs undrar jag således vad det är man menar att den feministiska rörelsen ska kämpa för. För feminism utan män kan aldrig bli jämställdhet. Det kan bara bli kvinnofrågor. Och i jämställdhetens namn finns det en hel del viktiga frågor där männens röster är viktiga, som till exempel rätten att vara förälder.

Dessutom menar jag att det enda som skapar gruppen ”kvinnor” är motsatsen; män. Det enda som kännetecknar alla kvinnor är att de inte är män. Mer än så finns det inte som binder oss samman. Det är lång tid sedan tanken om det universella systerskapet övergavs (för de flesta, i alla fall) för att upplevelsen av att vara kvinna inte ska bli begränsad till den vita medelklassen. Mitt liv som kvinna liknar inte automatiskt alla andra kvinnors liv. Så när vissa svenska feminister talar om hur svenska kvinnor utsätts för förtryck skulle jag lite vänligt vilja föreslå att de åker till Marocko och pratar med de våldtagna kvinnorna som uteslutits ur sina familjer på grund av skam. Bara för att få lite perspektiv liksom. De våldtagna trettonåringarna som sitter med sitt lilla barn på knät och varken har ett hem, en familj eller en chans till utbildning vill säkert gärna höra om hur förtryckta svenska kvinnor är. Eller inte. Men lika lite som jag tycker att det är ok att trycka ner kvinnor i Sverige som upplever problem med argumentet att de minsann är mycket mer privilegierade än andra kvinnor, lika fel tycker jag att det är att trycka ner män med samma argument. Därför måste man se till situationsspecifika problem. Inte till biologiskt kön.

Genom att vilja stänga män ute från den feministiska rörelsen, enkom på grund av att de är män, återupplivar man tanken på systerskapet – på att det finns mer än biologiskt (medfött eller inte) kön som utmärker gruppen kvinnor. Man underkänner mäns upplevelser av orättvisor, strukturer, patriarkala rester av prestationsångest och förväntade våldsdåd. Då ska man heller inte bli förvånad över att män tycker att feminism känns jävligt irrelevant, eller rentav upplever den feministiska rörelsen som provokativ, eftersom man belägger alla män med en teoretisk immunitet mot orättvisor – en immunitet som män de facto inte har. Dessutom är det ett sätt att dela in befolkningen i män versus kvinnor och därmed återvända till forna tiders totala ignorans beträffande alla dem som inte känner sig bekväma i någondera kategorin. Och dit vill åtminstone inte jag tillbaka.

Därför behövs män.

(Och för att de når till den där hyllan där man gömde chokladen men som man inte når till utan stol.)

Snart, snart…

Det händer helt sjukt massa saker här nu. Först och främst fick vi veta att barn får flyga utan sina föräldrar när de fyllt fem. Så barnen åker till Sverige i morgon. Sedan på måndag är vi officiellt ägare till det nya huset och kan på riktigt börja flytta in.

Och så har vi köpt ett akvarium, så här lagom tills några dagar innan vi ska flytta (vansinnigt bra deal på ett begagnat akvarium med 4 malar och tjosans massa prima prylar, nuff said). Vi satte således upp akvariet här på gamla stället eftersom att fiskarna inte gärna kunde vänta i en hink. På botten fanns det bara lite, lite grus, men vi tänkte att det skulle funka eftersom det bara skulle vara typ 5 dagar. Men det tog bara ett par dagar innan den malen som döptes till Det Finns Visst Gula Malar började ligga på botten och flämta. Så jag tänkte att det kunde vara för mycket nitrit i vattnet och bytte delar av det. Det funkade utmärkt i en dag. Därefter började Det Finns Visst Gula Malar simma upp till ytan för att hämta extra syre (malar kan göra det om det behövs). Eftersom jag inte direkt ville byta mer vatten tänkte jag att den smartaste lösningen skulle vara att fylla på med mer grus, för att liksom starta kretsloppet. Allt för att fiskarna skulle kunna må bra. Så vi köpte en enorm påse grus och eftersom det här är långt ifrån första gången som jag haft akvarium visste jag förstås att man inte bara kan hälla i gruset. Så jag läste noga på påsen. Där stod det ”Ready to use” och sedan ett tips om att man kan lägga ett annat sorts grus under. Om man vill. Men det ville vi ju inte så jag hällde i gruset (här sitter alla akvariemänniskor med handen för munnen och skakar på huvudet i misstro över hur någon kunde vara så korkad). Vattnet blev inte bara grumligt. Vattnet fylldes med någon sorts grusdamm som vid ytan bildade ett klibbigt skum och som efter 4 timmar fortfarande inte sjunkit. Alls.

Så jag bytte mer vatten. Städade filter. Skummade av det helvetes akvariet. Och därinne ligger nu fyra flämtande malar och tänker att det är så här malarnas Guantanamo Bay måste vara. Och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Inte röra mer tills måndag när vi kan flytta akvariet till den slutliga platsen? Byta mer vatten? Ge upp och ge mig själv djurförbud? Trösta mig med att katterna är nöjda (med fiskarna)?

Well… Först kidsen till Sverige och sen resten av allting!

 

 

De bästa rabarberrecepten

Vi har som sagt ganska mycket rabarber på nya stället, så det har blivit lite av ett life mission att använda så mycket som möjligt. De två recepten som jag återkommer till hela tiden är följande.

Rabarbermuffins
Blir typ 12 st

Skala och hacka
rabarbern i ganska små bitar (0,5-1 cm). Hur mycket rabarber man vill använda är en smaksak. 1,5 dl färdighackad är rätt bra. Strö över
0,5 dl florsocker
0,5 tsk malen kardemumma

Ställ skålen åt sidan medan du förbereder resten.

Vispa
150 g rumsvarmt smör (och fuska inte, det ska värmas i rummet – inte i mikron) och
2 dl socker så fluffigt det går. Vispa i
2 ägg, men bara ett i taget. Rör (inte vispa) sedan ner
0,5 dl kallt vatten

I en annan bunke, blanda
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker

Rör (inte vispa) ner mjölblandningen i smörsmeten. Rör sedan ner rabarbern. Klicka ut smeten i muffinsformar och grädda mitt i ugnen på 200 g ca 15 min. Muffinsarna kan säkert täckas med en vitchokladfrosting. Allting kan täckas med vitchokladfrosting.

IMG_7571

Rabarbersaft

Hacka
2 liter rabarber (den behöver inte skalas)

Koka upp rabarbern i en stor gryta tillsamman med
5 dl vatten och
lagom med jordgubbar (det beror på smak hur mycket som är lagom, ett par dl har jag tagit)
1 vaniljstång (skuren på mitten så att fröna kan komma ut, men orka skrapa liksom)

Låt saften koka på medelstark värme i ungefär 15 min. Rör ibland och försök mosa så mycket som möjligt. När den har kokat färdigt ska den rinna av. Har man inte en saftare (eller om man exempelvis vet att man köpte en men bara inte kan hitta den fast man letat överallt) kan man göra det i ett såll med små hål. Låt rinna av i typ 20 min, sedan kommer det egentligen inte mycket mer. Häll tillbaka saften i en ren kastrull och koka upp.

När saften kokar, häll i
5 dl socker, lite i taget. Koka upp och dra av från plattan. Låt saften svalna några minuter och skumma av (lyft försiktigt bort skummet med en sked). Häll upp saften på rena flaskor (varma om de är av glas) hela vägen upp till kanten och sätt på kork direkt. Förvara svalt.

Rabarberkompott

Resterna av saftkokandet (vaniljstången måste man fiska upp) kokas upp med
4 dl syltsocker.

Rör om ibland och skumma av allteftersom. Låt puttra på medelsvag värme  i 15 minuter. Dra sedan av från plattan, låt svalna några minuter och skumma av på nytt. Sleva sedan direkt upp kompotten i rena, varma glasburkar. Fyll burkarna hela vägen upp till kanten och sätt på locket omedelbart. Kompotten är perfekt till vaniljglass, men skulle säkert också bli god tårtfyllning tillsammans med grädde.

IMG_7583