Arkiv | januari 2016

Seriöst, ni måste gå och se det här!

I går kväll var det dags för Exaudios konsert Trädgården. Och härrimingud så det var bra!

Inte nog med att det musikaliskt var örongodis – fantastiska röster utnyttjade på absolut bästa sätt med perfekt insikt i hur enskilda röster kan kombineras för att skapa någonting större – och att scenframställningen var förtrollande vacker. För själva berättelsen var vad som satte sig i själen. Det var inte en berättelse om bara Fredrika Runeberg utan om alla kvinnor som sätter sina drömmar åt sidan för andra och annat.

”En fågel satt fångad i en gyllene bur” sjunger de, och jag ser mig själv. ”[D]är karga små blommor i lysande färger, vittna om livet som trotsar och består”.

flyg min dröm

Text: Bertel Gripenberg

Jag sitter som trollbunden. Ser Fredrikas kamp för att få skriva. Känner hennes förtvivlan och frustration. Jag har levt den. Jag lever den. Den pockande, lockande driften att skriva, skriva, skriva som måste tystas, dämpas och anpassas till barn, till hushåll, till en makes viktiga schema. Att hela tiden stå lite på kanten av sig själv, stjäla tid för att få vara den man är.

bara ord

Musiken strilar rakt in i mitt hjärta. Orden flyter ihop med mitt inre. Hennes längtan är min. Hennes tystade röst är min. Och när den lilla statyn som har symboliserat Runeberg dör gråter jag. Tänker på alla kvinnor som lever tystade, vid sidan av, halvt dolda bakom och lovar stilla att aldrig, aldrig tolerera det.

en början

Text: Catharina Östman

För den som är snabb finns det ännu en chans i dag att gå och se Exaudio i Helsingfors, klockan 14 på Sandels. Gör det! Ytterligare en chans finns för den som hellre åker till Åbo nästa veckas lördag. Och det här inlägget är inte sponsrat. Jag skriver det här för att den här konserten är något av det starkaste och mest omtumlande jag varit med om. Ta chansen!

Den åldrande penisen

Just nu verkar det vara någon slags folkrörelse att klanka ner på all sorts genusvetenskaplig forskning som man på något vis skulle kunna hitta någonting negativt med. Mitt feed fylls av trash och upprörda röster som vill bränna allt genusvetenskapligt för HAR NI SETT VA MYCKE SKIT GENUSVETARNA SKRIVER VAVAVA.

Jag måste tyvärr fortsätta på avhandlingen, men jag tänkte bara lämna er med det här klippet från en professor i urologi. En kort påminnelse om saker man kan hitta ur medicinarnas guldgruva av… märklig forskning.

penis

Och man är bah ”ursäkta men vad läste jag precis?”.


Saker som bara händer i Sverige

En TV-intervju avbryts mitt i som om det vore det mest naturliga i hela världen att man tar en fikapaus tillsammans med studiopersonalen.

fika1fika2

Förövrigt bör alla lyssna på den briljanta Agnes Wold trasha en massa trams och visa var skåpet ska stå!

Danskjävlar Anno Domini 1444

Det är säkert på sin plats med att en varning om att jag fullkomligt nördar ut i följande inlägg. Ok? Ok.

Så, här sitter jag och läser medeltida urkunder så där som man gör om kvällen och så plötsligt stöter jag på ett som jag bara inte lyckas tyda. Krumelurerna ser bekanta ut med de betyder liksom ingenting. Jag tror att jag läser men det översätts inte till ord i min hjärna. Jag backar och ser vilket språk arkivet angivet att dokumentet ska vara skrivet på.

Svenska.

As fucking if.

Sliter mitt hår och återvänder till dokumentet. Tyder utan större problem spridda bokstäver men får inget flyt. Fastnar. Orden trilskas.

Här ska kanske tilläggas att det här dokumentet är ganska exakt nummer 5900 i raden av medeltida urkunder jag har läst igenom. Jag kan det här. Det är, för att använda en teknisk term, min grej. Men det här dokumentet vill sig bara inte.

Så jag börjar undersöka varifrån personerna som förekommer i dokumentet kommer. De är danskar. En av dem är riddare på Ellinge. Den andra kommer från ”Löwitzstadh”. Varför i hela friden dokumentet är skrivet på svenska vågar jag inte säga. Kanske låg de gårdar som pantsattes i Sverige och lydde därför under svensk lag (vilken förutsatte att alla rättsliga dokument skrevs på svenska)?

Skrivaren som författat dokumentet skriver dock svenska ungefär lika bra som svenskar på fyllan kan prata danska – det låter först helt korrekt och man tror att det är samma språk men efter en stund inser man att man inte förstår ett skit.

Helt sanslöst spännande, tycker jag. Det danska ursprunget lyser igenom så till den milda grad att jag riktigt måste anstränga mig för att läsa vad det står.

https://sok.riksarkivet.se/dokument?namn=jpg/24513.JPG&serverId=26

Skilda världar

Jag upphör liksom inte att förvånas över hur brutalt skilda världar män och kvinnor (om ni ursäktar mitt binära generaliserande – det här gäller trots allt de som definierar sig som antingen eller) lever i. Som det här:

twitkon

Ja, och så finns det sånt här:

dom

Var är alla applåderande män, huh? De lyste med sin frånvaro i diskussionen efter det här fallet som mest tycktes locka fram de där männen som anser det övervåld att klappa till tafsare. Jag har själv sagt ifrån till en hel del tafsare i mina dar, om vi säger så, även om jag hittills inte behövt knäcka några näsor. Däremot har jag inte blivit applåderad en enda gång. Och de få gånger extra män har dykt upp har det varit för att beklaga sig över att kvinnfolk nuförtiden tar allt på så jävla stort allvar och inte fattar en komplimang.

Jag bara inte förstår varför män envisas med att vilja vara dem som berättar hur det här problemet i praktiken ser ut. Så länge dessa män inte kommer ut och beskriver sitt eget tafsningsbeteende har de nämligen inget att komma med. Ingenting alls. Det är som om kvinnor skulle lägga sig i diskussioner om ludd under förhuden.* Tillhör man inte den gruppen kvinnor som de facto har förhud så kan man knappast bidra med särskilt mycket erfarenheter.

Att det finns en kille som blev dödad för att han sa ifrån (brasklapp för att jag själv inte läst något om fallet!) är så sanslöst sorgligt att det knappt finns ord för det, men det är fortfarande statistiskt sett betydligt farligare för kvinnor att säga ifrån. Och det inte bara i kulturer där man har för vana att med till exempel syra vanställa kvinnan så att ingen annan heller ska vilja ha henne, utan även i hederliga Norden. Se bara på de tusentals anmälningar om besöks- eller kontaktförbud som kommer varje år, eller varför inte på statistiken som säger att 2/3 av kvinnor i åldern 18-35 har blivit sexuellt trakasserade.

Att vi ens måste fastna i den här jävla meningslösa metadiskussionen hela tiden.

* Jag vet inte om det här är ett problem, men jag tänker mig att det potentiellt (no pun intended) kunde vara det.

Vinterdag

Jag och kidsen spenderade en fantastisk dag ute i snön. Främst var tanken att vi skulle ut på fältet och åka snowracer ner till dalen.

Matpaus för en del.

På fältet låg det cirka 30 cm fullkomligt värdelös pudersnö som krävde att någon (jag) drog några andra (barnen) ett par gånger upp och ner för att göra spår. Sedan gick det i ett huj!

Ungefär så här kände jag mig också. Särskilt efter att jag stretat på med ungarna i ett snowracertåg bakom mig, blodsmak i munnen, pumpande hjärta och sånt där härligt grepp som gör att man glider ett halvt steg bakåt för varje steg framåt och barnen glatt hojtar ”titta mamma vad snygga spår det blir när man drar med fötterna bredvid snowracern”. Sedan fastnade jag och sonen i en lingvistisk filosofisk diskussion om huruvida att säga ”du styr som ett jävla as” är det samma som att säga att ens barn är ett jävla as.

På toa – mammaversionen

Tilda: Mamma, var är du?
Jag: På toa!
Tilda (utanför dörren): Men mamma, det är ju låst!
Jag (innanför dörren): Jo, jag är på toa.
Tilda: Men när dörren är låst kan ju inte jag komma in!
Jag: Nej, just det. Jag är på toa.
Tilda: Och ingen annan heller!
Jag: Det är lite poängen.
Tilda (med en lätt underton av skräck): Men mamma då är du ju alldeles själv där inne!

Fas 1, att få sitta ensam på toaletten är uppnådd. Fas 2, att få göra det utan att ha en samtidig konversation genom dörren är ännu en bit bort.

Reklampaus: Konserten ni inte vill missa

* Följande inlägg är sponsrat av Exaudio *

Jag har hela tiden varit skeptisk till att skriva sponsrade inlägg. Dels för att jag förstås är lite rädd för att inte kunna leva upp till förväntningar, men främst för att den här bloggen är mitt personliga space fritt från konventioner styrda av någon annan.

Men när Exaudio frågade om jag var intresserad av att skriva om deras kommande konserter kunde jag inte göra annat än jubla. Exaudio är en projektkör för finlandssvenska kvinnoröster, vilket bara det är värt en eloge. Men det riktigt spännande är deras senaste projekt: en föreställning om Fredrika Runeberg. Hon hänvisas ofta till som hustru till ”den store skalden” (i.e. Johan Ludvig Runeberg*) och levde sitt liv mer eller mindre i skuggan av sin make trots att hon var en synnerligen kompetent författare. I en kommentar till sitt eget författande skrev hon i Min pennas saga

”Att unga flickor af herrskapsklassen skulle lära sig fransyska, hade numera blifvit en gifven sak […] men utom en vanligen ganska löslig språkkunskap, samt något litet historie och geografi, nästan i utanlex form, var nästan alt annat vetande ännu förbjuden frukt, och mer och mer började jag förstå att så var, och gömde mina ’Eulers bref i fysiken’ och dylikt, så troget att ingen utom hemmet skulle få aning om att jag vågade syssla med slika vådliga ämnen. Mina skrifverier anade ingen, ej ens min syster.”

Runeberg argumenterade för att kvinnor skulle få bättre utbildning och vägra tro att kvinnor på något vis skulle vara sämre än män. Hon grundade en skola för fattiga flickor i Borgå samtidigt som hon vigde sitt liv och åt att sköta det hushåll hennes man ville ha. Av de åtta barn hon födde levde sex till vuxen ålder. Det skrivande som gav hennes själ tröst och styrka fick hon aldrig till fullo hänge sig åt.

Runeberg hade också en fantastisk trädgård i Borgå. Trädgården är i dag mer eller mindre återbördad till hur den torde ha sett ut när Runeberg ännu styrde över den och är därmed ett livs levande exempel på en 1800-talsträdgård. Trädgården var viktig för Runeberg och hon odlade förutom nyttoväxter och äppelträd och sådant även rosor, vilka var hennes favoriter. När Exaudio nu ger ton och röst åt Runebergs liv och gärning är det genom trädgården.

Föreställningar ges i Helsingfors lördagen den 30 januari kl 19 samt söndagen den 31 januari kl 14 i Gyllenbergssalen, Sandels, Topeliusgatan 2. Den som hellre vill se dem i Åbo (eller följa efter dem dit because groupies) får chansen lördagen den 6 februari kl 20 i Sibeliusmesum, Biskopsgatan 17.

Biljetterna beställer man från bokaexaudio(at)gmail.com till det facila priset av 20 e (15 e för studerande och pensionärer). Om någon mot förmodan ännu tvivlar på att det är en lysande idé att gå på minst en av de här föreställningarna ska ni lyssna på den här trailern. Det har jag gjort fler gånger än jag tänker erkänna.

 

* När man skriver ”Runeberg” betyder det nästan alltid J.L. Runeberg medan hustrun bara kallas Fredrika. På många vis ett klassiskt sätt att göra mannen till någonting representativt och professionellt och kvinnan till något familjärt och alldagligt. Fredrika var inte alldaglig.