Why is this hotter than that – om kvinnobilder och ideal

Ni har säkert sett dem, de där bilderna där en av nutidens nästintill anorektiska modeller kontrasteras mot Marilyn Monroes fantastiska skönhet och man ställs inför frågan vad fan som hänt med idealen.

Den senaste som jag sett på Facebook är den här:

Visst, på ett sätt är det kul. Jag är själv verkligen inte en av de där från översta raden (utan kanske mer från en imaginär rad tre) och det är klart att större uppskattning av ”normala” kroppar är bra.

Men det handlar ju fortfarande om kroppen. Kvinnokroppen som ett objekt. Kvinnokroppen som ett uttryck för vad som är snyggt och inte, där nutidens kvinnoideal förkastas till förmån för ett rundare ideal som förvisso är mer hälsosamt men som fortfarande betraktar kvinnan som ett objekt för lust.

Så jag gjorde min egen och frågar mig när riktigt smarta kvinnor med en bra utbildning ska bli hetare än dem som är halvt avklädda (och av någon anledning inte riktigt kan stänga munnen).

Photo courtesy Victoria’s Secret and Indiana University.

5 tankar om “Why is this hotter than that – om kvinnobilder och ideal

  1. Delar din uppfattning… om detta med objektifieringen av kvinnan men upplever att dagens samhälle, läs konsumtionssamhälle, vill att vi hela tiden ska ”köpa” hela koncept. Detta gäller även våra kroppar, utseende men också vår status. De som är runda eller kraftigt överviktig, kan av vissa klassas som ohälsosamma , dumma och definitivt inte någon som man med stolthet visar upp. Money and sex talks! Även män och barn utsätts för reklam och påverkan. Budskapet är många gånger: DU DUGER INTE.
    Samtidigt är det många som hävdar bestämt att vi inte påverkas, varken av bilder, filmer eller spel.

  2. Jag tror att de där som säger att vi inte påverkas av bilder, filmer eller spel är sånna som ser sig själva som perfekta.

  3. Ping: Trött på självgodhet och moralpredikan? Enter: my husband | Hit och dit och tillbaka igen

  4. Jag skrev en kommentar nu i en annan diskussion (här och då kom jag att tänka på ditt inlägg här. Jag läser ofta din blogg och uppskattar den. Jag undviker kommentera för att jag vet om att mina åsikter är obekväma för er. Jag vill helt enkelt inte ”tvångsutsätta” mina medmänniskor för mig och mina åsikter, mig får man frivilligt välja till om man önskar:)

    Men denna gången tror jag du/ni kan tycka min kommentar är intressanta tankar, så jag kopierar in den del av diskussionen som relevant här så slipper ni gå till den där hemska sidan 😉

    —-
    Diskussionen är mellan mig och signaturen Anna.

    Anna: jag har inte kommit på ett enda vettigt argument mot att en pojke inte skulle få ha hårspännen. Varför kan man inte bara få gå klädd som man vill?

    Jag: ”Få ha” som som tillåtas om individen så önskar, det finns det inget argument mot.

    Däremot finns det en poäng med könsmarkörer och det är att vi tycks ha behov att markera identiteter (Se på fotbollssupportrar tex. Har en vän som tom lackat sin bil efter ”sitt” fotbollslag. )
    Och jag menar att en bidragande orsak till den utveckling av kvinnors skönhetsideal, som idag är helt grotesk i mitt tycke, är att vi ”tullat på” könsmarkörerna.

    Anna: Vad får dig att tro att utvecklingen av kvinnors skönhetsideal har något med det att göra? Själv tycker jag det vore mer logiskt om det vore tvärtom: ökad tolerans av ett icke-könsspecifikt utseende borde väl ge mindre press på skönhetsideal.

    Jag: Det finns, som jag ser det, tre olika delar som drivit utvecklingen av kvinnors skönhetsok till dit vi är idag

    1. Vad signalerar ”ha råd/är rik”?
    När fattiga människor arbetade på åkrar så hade kvinnor stora hattar för att skydda sig från solbrända. För en icke-solbränd hud signalerade att man hade råd att inte jobba på åkern. I dag är mat som gör oss överviktiga billig, coca-cola och godis kostar typ inget, jämfört med bra mat. Det fysiskt aktiva livet som kan kompensera för ett ökat stillasittande kostar tid, vilket kan översättas i pengar (och även pengar). Det gör att idealet idag är undervikt.

    2. Kvinnors ekonomiska självständighet.
    Som framgår i ”I en klass för sig”, så är görandets praktik något som sker mellan kvinnor. När kvinnor får en ökad ekonomisk självständighet minskar ”männens smak” i betydelse som mål för görandet. Idag är ”dirigenten” för görandets praktik en pengagalen markand (helt kvinnodominerad den med), som gärna raffsar åt sig kvinnors stålar på tex. bantningspulver även om det sker på unga flickors väl och ve. Vi nås även av denna dirigents direktiv på ett helt annat sätt i internets och tv-reklamens tidsera än på 50-talet.

    Med den levda erfarenhet jag har så är en av de vinster jag ser om man kunde överbrygga distansen mellan könen att män fick mer påverkan på ”det kvinnliga rummet”. För deras påverkan på ens självbild är sund. Med dagens situation (marknaden som dirigent, reklam 24/7) behövs de mer än någonsin som en motkraft mot marknaden.

    3. Identitetsmarkör
    Behovet av att markera grupptillhörighet är stort hos människan. När jag var ung så kunde man gissa en persons musiksmak bara genom att utgå från frisyren (syntare eller hårdrockare var musikidentiteterna då). Gothare är kanske det mest markanta identitetsskapandet. ”Mc-kille” – jeans och skinnväst, fotbollsfans – lagets färger eller maskot. Det här identitetsmarkerandet är ett mänskligt socialt beteende.

    Vår könsidentitet är en mycket starkare, biologisk programmerad [1] identitet. Om vi har en drift att markera identiteter som ovan, så är det rätt självklart att vi även har det för den kanske viktigaste personliga identiteten. När vi då plockar bort sådant som tidigare varit könsmarkörer, så måste man komma på nya sätt att markera. Och den utvecklingen, dvs baksidan av en ökad jämställdhet, har ju inte varit kul när vi sitter med facit i hand. Jag tycker skönhetsidealet av idag är en av de absolut viktigaste kvinnofrågorna i vår tid och kultur. De enda könsmarkörer vi har kvar, som är icke-hälsovådliga, är som jag ser det klänning och hårspännen respektive slips och kostym. Vad fyller vi deras könsmarkerings-funktion med om dessa blir könsneutrala? Är vi säkra på att det kommer vara något bättre?

    Ett misstag jag upplever man gör i dagens genusfråge-iver är att glömma bort att ”vi lär oss av det svåra i livet”. Jag skulle inte vilja vara utan det sätt intolerans påverkat mig och format mig till den jag är. Ju allvarligare socialt brott ens normbrott/avvikelse anses vara i den kultur man lever i, ju mer skinn på näsan får man. Inget är bara av ondo.

    Jag vill se en annan barnuppfostran (skrivit lite om det här) som skulle medföra starkare och tryggare individer. För är man stark och trygg inombords och har stöd från nära och kära, så är intolerans ett lättöverkomligt hinder och hindret personligt utvecklande.

    [1] eftersom du tidigare visat dig intresse för källor så lägger jag in ett exempel genast:)
    Zhou, J. N. et.al.(2000). Male-to-Female Transsexuals Have Female Neuron Numbers in a Limbic Nucleus

    —-

    Hoppas ni uppskattar mitt tillfälliga inhopp:)

  5. Ping: Identitet, motgångar och könsmarkörer | Hit och dit och tillbaka igen

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s