I går kväll var det dags för Exaudios konsert Trädgården. Och härrimingud så det var bra!
Inte nog med att det musikaliskt var örongodis – fantastiska röster utnyttjade på absolut bästa sätt med perfekt insikt i hur enskilda röster kan kombineras för att skapa någonting större – och att scenframställningen var förtrollande vacker. För själva berättelsen var vad som satte sig i själen. Det var inte en berättelse om bara Fredrika Runeberg utan om alla kvinnor som sätter sina drömmar åt sidan för andra och annat.
”En fågel satt fångad i en gyllene bur” sjunger de, och jag ser mig själv. ”[D]är karga små blommor i lysande färger, vittna om livet som trotsar och består”.
Jag sitter som trollbunden. Ser Fredrikas kamp för att få skriva. Känner hennes förtvivlan och frustration. Jag har levt den. Jag lever den. Den pockande, lockande driften att skriva, skriva, skriva som måste tystas, dämpas och anpassas till barn, till hushåll, till en makes viktiga schema. Att hela tiden stå lite på kanten av sig själv, stjäla tid för att få vara den man är.
Musiken strilar rakt in i mitt hjärta. Orden flyter ihop med mitt inre. Hennes längtan är min. Hennes tystade röst är min. Och när den lilla statyn som har symboliserat Runeberg dör gråter jag. Tänker på alla kvinnor som lever tystade, vid sidan av, halvt dolda bakom och lovar stilla att aldrig, aldrig tolerera det.
För den som är snabb finns det ännu en chans i dag att gå och se Exaudio i Helsingfors, klockan 14 på Sandels. Gör det! Ytterligare en chans finns för den som hellre åker till Åbo nästa veckas lördag. Och det här inlägget är inte sponsrat. Jag skriver det här för att den här konserten är något av det starkaste och mest omtumlande jag varit med om. Ta chansen!
Hit och dit och tillbaka igen 
Tusen tack för dina ord! Det är just det här jag som konstnär är intresserad av – vad som händer med den som kommer i kontakt med det som kommit ur mig för att jag kommit i kontakt med Fredrika. Så tack för att du låter mig få läsa något om vad det gjorde med dig. Det har varit så fint för oss i Exaudio att diskutera utgående från och spegla oss i Fredrika. Nu vill vi göra det samma med publiken. Idag är vi glada och lite starstruck för att Märta Tikkanen satt i publiken idag och talade med oss efteråt. 🙂
Det är helt klart jag som ska tacka! Tacka för att ni skapade någonting så rörande och berörande. Fint att Märta Tikkanen var där! Vad ni gjorde av hennes text om att inte passa in var fantastiskt!
Charlotte,
Som trogen läsare av din blogg sedan många år tillbaka och som beundrare av dina skarpa analyser och genomtänkta formuleringar, blir jag omtumlad av dina fina ord. Tusen tack!
Hanna, Exaudios dirigent
Det är jag som ska tacka! Kören var förstås fylld av talanger, men för att klara sig igenom så pass svåra stycken (särskilt tänker jag på Blod och bläck och ask) behövs det en mycket bra dirigent. Jag har själv sjungit i kör i många år och vet hur viktig dirigenten är. Tack!