Sedan Nyheter24 meddelade att de startar en kampanj kallad #1000timmar för att försöka fördubbla antalet idrottstimmar har flera av mina vänner på Facebook gått och ut och protesterat. De, liksom jag själv, vill inte stödja en fördubbling av timantalet för vad som för många, många elever är förknippat med oändlig ångest. Visst, barn behöver röra mer på sig, men det handlar inte bara om att ge fler idrottstimmar med tävling, hierarkier och av någon outgrundlig anledning nästan uteslutande bristfällig pedagogisk plan. För många blir resultatet nämligen det motsatta: de får avsmak för allt vad sport heter och kallsvettas så fort de känner lukten av träningslokal även årtionden senare (been there, done that). Istället för fler idrottstimmar skulle jag vilja slå ett slag för mindre stillasittande. Man måste ju inte sitta still för att lära sig grammatik heller.
Dessutom vill jag slå ett slag för norsk fotboll. Ibland när jag är ledsen tittar på norsk fotboll och så blir jag omedelbart på bättre humör. Här finns en annan variant!
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag är nyfiken på hur idrottsämnet bedrivs i skolan idag med den nya kursplanen. För om man läser läroplanen så är i princip all kritik jag läst mot idrottsämnet som sådant helt irrelevant – den ger inget som helst stöd för tävlan mellan elever, och poängterar tydligt vikten av anpassning utifrån varje individs förmåga och att undervisningen ska stimulera eleverna att fortsätta med fysisk aktivitet upp i åldrarna.
Dessutom, i läroplanen på gymnaisenivå, ingår att ”medvetandegöra och motverka stereotypa föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt samt belysa konsekvenserna av olika kroppsideal” som en del av syftet med ämnet. Det är riktigt intressant läsning som jag verkligen rekommenderar innan man ger sig in i debatten.
Överlag önskar jag att diskussionen lite mindre utgick från hur man själv upplevde idrottsundervisningen som skolelev, och lite mer utifrån de förutsättningar och den verklighet som är idag. Är läroplanen dålig – kritisera den! Följer lärarna läroplanen dåligt – ja då är det där kritiken ska riktas. Diskussionen om huruvida antalet timmar ska utökas eller inte måste ju sedan baseras på det, inte på ens egen föreställning om vad idrott är.
Med det sagt så är det tillräckligt många, inklusive jag själv, som har samma erfarenheter som du av skolgymnastiken för att man ska avfärda det som anekdotisk bevisföring. Men ska man för den sakens skull utgå från att det ser ut likadant idag, trots att läroplanen ger en helt annan bild? Det är den frågan jag vill få fram.