Kategori: Nyhetsplock

Historikerns historier · Nyhetsplock

Straffa tjuvar – en titt på medeltida rätt

Charlotte5 kommentarer

Jag fick en fråga om det här med att stjäla i en medeltida stad. De flesta har säkert hört att det var synnerligen hårda straff på stölder i medeltida städer och att man inte direkt drog sig för att hugga av folk sådant man inte tyckte de behövde ha längre, typ händer, öron och sånt. Frågan jag fick gällde huruvida det var sant att det stod i någon medeltida stadslag att man inte skulle straffa den som bara stal så mycket som den behövde. Jag ska börja med att kasta in brasklappar motsvarande i runda slängar fem hektar skog, för jag har inte läst alla exemplaren av ens den svenska medeltida stadslagen, och det var åratal sedan jag senast läste Bjärköarätten. Men, vad jag minns så står det inte uttryckligen i någon av stadslagarna att tjuvar kunde slippa enkelt undan. Stal man för så lite som 2 öre skulle man först bli av med huden (alltså pryglas) och därefter bannlysas. Återvände man någonsin till staden skulle man mista livet. Enligt lagen finns det alltså inget som tyder på att tjuvar inte skulle ha hårda straff. Tvärtom blev de låga straffgränserna ett problem i takt med att penningvärdet förändrades under 1500-och 1600-talen. Att stjäla för 2 öre och utsätta sig själv för prygling och bannlysning på 1530-talet skulle inte ens ha givit tjuven ett slitet lakan.

Men som alltid när man talar om medeltida och tidigmodern rätt så skiljer sig lagen stort från hur folk gjorde när det verkligen gällde. Under Historieforskningsdagarna förra vecka lyssnade jag på ett föredrag av Fil. dr. Riitta Laitinen som passande nog talade just om tjuvar och hur man i det svenska riket bannlyste dessa. Hon berättade bland annat om en kvinnlig tjuv i Åbo som lyckats med konststycket att bli bannlyst tre gånger, trots att det i lagen står att hon borde ha blivit avrättad redan första gången hon visade sin tjuvaktiga nuna (det här är inte en alldeles exakt översättning) i staden efter bannlysningen. Dessutom berättade Fil. dr. Laitinen om en man som suttit i fängelse i 12 dagar (vilket är ovanligt länge) innan hans fall kom upp i rätten. I rätten talade man sedan om att mannen faktiskt inte hade stulit mer än just så mycket som han själv behövde för att klara sig. Eftersom han redan spenderat 12 dagar i fängelse – vilket med tanke på den tidens känsla för människovärde och hygien förmodligen inte var någon berikande upplevelse – beslutade man att släppa honom.

Även om de medeltida lagarna kan tyckas orimligt hårda för den moderna läsaren var det alltså långt ifrån ett lika hänsynslöst system som upprätthölls i praktiken. Man betraktade omständigheter snarare än paragrafer och avrättade inte folk annat än som en absolut sista utväg. Det är nästan mer än vad man kan säga om somliga (vi nämner inga namn) av dagens rättssystem.

Nyhetsplock

Om att åka till Peru i 18 månader.

Charlotte30 kommentarer

Just nu pågår den årliga Facebook-kampanjen där alla tjejer ska skriva en statusrad som är superduperhemlig och som ingen får berätta för killarna vad den handlar om för killarna ska inte kunna gissa att det handlar om bröstcancer. Nu vill ju inte jag vara nedlåtande och dömande men jag ser helt enkelt inte den uppenbara kopplingen mellan att få tjejer att fnissa åt killars oförstående frågor och den oerhört viktiga kampen mot cancer. Vart tror ni den som har cancer åker?

Den unga kvinnan mitt i karriären som förlorar sitt hår, sitt ena bröst och allt sitt självförtroende, vart tror ni hon åker?
Den medelålders mannen som efter att i åratal ha sett sin hustru kämpa och som nu ska försöka förklara för deras barn att det är slut, vart tror ni han åker?
Mamman och pappan som sitter på sjukhussängkanten och ser sitt barn tyna bort, vart tror ni de åker?

Genom att stödja Cancerfonden med ett monetärt bidrag istället för en statusrad kan vi alla öka chanserna för att det där med att åka till sjukhuset innebär en räddning, för att de som står vid sin älskades sida inte ska behöva åka hem själva och för att alla dessa människor som kämpar ska få åka vart de vill.

I Finland kan man donera via Cancerföreningarna. I Sverige via Cancerfonden. Det är varken mer tidskrävande eller svårare än att räkna ut vad man borde skriva i sin Facebookstatus men har betydligt större potential att vara till nytta.

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Ledaregenskaper

Charlotte12 kommentarer

Fager Dam kommenterade på inlägget om att ta för sig om hur det anses viktigt i dag att besitta ledaregenskaper. Och precis så är det. Samhället av i dag vill ha människor med ledaregenskaper. Om vi bortser från att det blir väldigt tomt på folk som är följare om alla ska vara ledare finns det ett par andra saker att säga om ledaregenskaper.

Först och främst översätts ledaregenskaper i praktiken ofta med en förmåga att bestämma över andra och att se sig själv i toppen. Istället vore det betydligt mer relevant att se ledaregenskaper som förmågan att locka fram det bästa hos folk, att få även de svagaste att inse sin styrka och nyttja den på bästa sätt. En bra ledare är inte den som skriker högst, även om det är det intrycket man får genom att göra en stilstudie av i princip vilken tränare som helst, utan den som faktiskt gör sig själv förstådd samtidigt som den lyssnar på andra.

Och så är det det däringa eviga problemet med att män ses som naturliga ledare, vilket är nära kopplat till att män ofta hörs mer än kvinnor. Att män tar mer plats. Därför kan män tjäna mer pengar. De har ju ett så stort ansvar genom att de är ledare. Donald Trump till exempel. Björn Wahlroos. Fredrik Reinfeldt. Stephen Elop. Riktiga män som kan säga ifrån och peka med hela handen. Riktiga män fyllda till bredden med ledaregenskaper.

Vad skulle jag inte ge för att se dem jobba ett år på dagis och få femton ungar påklädda vinterutstyrsel. Att få dessa ungar att äta upp sin gröt, att lägga sig och vila efter maten, att utvecklas, växa och blir bra vuxna. Det kräver riktiga ledaregenskaper. Man får inte skrika, inte skrämmas, inte tappa tålamodet, inte avskeda den där jäveln som kletade blåbärsgröt på ens nya sidenslips. Och man får. Aldrig. Ge upp. Andras liv hänger på det.

Visst. Vi kan väl mäta människor i termer av ledaregenskaper. Då kan vi börja med att höja dagispersonalens lön. Därefter kan alla de mammor (och pappor) som tagit ut föräldraledighet automatiskt rankas högre än dem som inte har gjort så vid anställningar. Och så skulle alla de ledare som skriker åt dem som de ska leda få lägga en slant i fula-ord-burken. Så fick vi de flesta ekonomiska problem lösta också.

Nyhetsplock · Vardagslivet

Ett politiskt meddelande

Charlotte2 kommentarer

I morgon är det kommunalval här i Finland. Det är ett val som även utlänningar som jag får rösta i. Min röst kommer utan minsta tvekan att gå till Malin Hauk. Vad hon står för kan man läsa på hennes sida, men jag tänkte så här i skamlöst propagandasyfte berätta varför jag kommer att rösta på henne.

* Malin talar en hel fantastiskt mängd språk, byter med lätthet mellan finska, svenska, engelska och tyska och har smarta saker att säga på alla språken.
* Det är viktigt att inte skjuta problem under mattan och när hon skriver att ”nästa år måste prioriteringar göras, smärtsamma prioriteringar där många kommer att bli besvikna, men att lova fler tjänster, höjda understöd, bibehållen service i alla former och förbättrade villkor anser jag är populism och röstfiske” kan jag inget annat att hålla med henne. Dessutom anser jag att hon sätter fingret på något viktigt när hon menar att det ”[r]edan idag betalas årligen i räntor på gamla lån vad saneringen av flera mögeldrabbade skolor eller dagis skulle kosta.” Så kan det inte få fortsätta.
* Jag har sett tillräckligt mycket av hur hon fungerar tillsammans med sina egna barn och andras för att veta att det inte är en klyscha när hon talar om vikten av nästa generation. Malin förstår att barn och ungdomars trygghet är vad som kommer att göra världen bättre, och jag är övertygad om att hon skulle kunna bidra till det om hon blir invald.
* När Malin skriver om jämställdhet har hon inte den, i mitt tycke, föråldrade synen att det måste till fler kvinnor överallt utan hon ser att jämställdhet kommer av när ”[k]vinnor och män” har ”samma möjligheter att forma samhället och sina egna liv”.
* Dessutom uppskattar jag hennes nytänkande kring trafiklösningar och byggande. Sunt!

Så om ni i Vanda inte bestämt er för vad ni ska rösta på: 476 Malin Hauk kommer inte att göra er besviken!

PS: Alla de sakerna hon står för att just sånt jag tycker är viktigt; barn, jämställdhet, miljö. Men som invandrare i detta Sovjetbyråkratiska, blankettfascistland hade hon mig redan på ”elektroniska ansökningar skall bli kutym”.

Slut på politiskt meddelande.

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Män är bättre än kvinnor – hur man INTE slår hål på myter

Charlotte7 kommentarer

Vi ska väl inte ge oss alltför långt in i det mentala mörker som måtte ha drabbat SvD när de satte upp följande rubrik på huvudsidan.

Själva artikeln gäller alltså att ny forskning från Stockholms universitet, under ledning av professor Timo Mäntylä, visar att kvinnor inte – så som populärt är antaget – är bättre än män på multitasking. Så är det då bevisat att män är bättre än kvinnor? Förstås inte. Resultaten visar att det finns genusskillnader i förmåga att multitaska när kvinnor har ägglossning. Detta är förvisso kopplat till östrogennivåer, vilket i sin tur påverkar den spatiala förmågan, och östrogen är ett kvinnligt hormon, men det betyder inte att kvinnor generellt är sämre på multitasking än vad män är.

Vad det däremot betyder är tveklöst att det där med att kvinnor av naturen är bättre än män på multitasking är en myt. Det finns inget stöd för att kvinnor är bättre på att göra fler uppgifter samtidigt och att män måste få fokusera på en uppgift i taget. Istället för att slå upp den här nyheten som att det skulle finnas vetenskapliga bevis för att män är bättre än kvinnor – en av världshistoriens mest seglivade och skadliga myter – skulle jag vilja se en diskussion om hur det kommer sig att kvinnor har betraktats som överlägsna på att hålla många bollar i luften. Varför blir den här forskningen efter en omgång i medias popularitetspiffning till en nyhet om att alla de kvinnor som i åratal har kommit direkt från arbetet till den dagliga matlagsningssessionen samtidigt som de har en baby på höften, övertalar treåringen att inte pilla in pärlor i näsan och förhandlar med tioåringen om lämpligheten i att smälla i dörrar egentligen inte är bra på just det? WTF? Kvinnor gör det här varje dag. Kvinnor multitaskar bort sig själva varje dag. Och nu påstår media (felaktigt) att forskning visar att kvinnor inte är bra på det här. Hade inte kvinnor varit jävligt bra på just det här hade världen gått under för länge sedan.

Istället för att upplysa kvinnor om att multitasking – något som många av oss arbetande småbarnsmammor av pur nödvändighet har utvecklat till en konstform – är en manlig förmåga är det betydligt mer relevant att använda de här forskningsresultaten till att diskutera jämställdhet och fördelning av hushållssysslor. Fler borde fråga sig hur det kommer sig att idén om kvinnans överlägsna multitaskingförmåga har fått sådan genomslagskraft när det inte finns en biologisk grund för den. För är det något som den här forskning indikerar så är det att uppdelningen av framförallt hushållssysslor där kvinnan sköter de miljoner småsaker som måste göras för att hon helt enkelt skulle vara bättre på det inte har vetenskapligt stöd utan är en patriarkal rest. Så låt bli att slå på de kvinnor som redan kämpar med alla de uppgifter som läggs på dem och väck i stället de män som bortförklarar sin mentala och ibland fysiska frånvaro med att de bara kan göra en sak i taget. Vad den här forskningen visar är att män kan multitaska om de vill, även om den förstås inte visar hur män presterar om det inte rör nummer på en skärm utan torkande av snoriga näsor samtidigt som man för hundrade gången sjunger Blinka lilla stjärna och torkar upphostat slem från axeln efter två timmars nattsömn. Jag är dock övertygad om att män skulle klara det också, precis lika bra som kvinnor, om de bara förstod hur viktig det var.

DN:s variant är betydligt bättre!

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Ännu en kvinna som inte förstår att vara tacksam

Charlotte10 kommentarer

För ett år sedan, innan jag började blogga, trodde jag på fullaste allvar att de där kvinnorna som fortfarande idag står och skriker om kvinnoförtryck och om att det som kvinnor gör per definition ses som mindre värt än det som män gör bara hade trosorna i kläm. Ingen kan ju på riktigt påstå att kvinnors insats för samhället är mindre än mäns insats, right? Inte idag. Inte år tjugohundranånting. Så när jag för första gången skrev det självklara, att kvinnors insats är lika viktig som mäns, gjorde jag det mest för att ha det sagt, för att visa att jag inte var en av de där arga kvarlevorna av en kvinnokamp som redan är vunnen. De första män som opponerade sig mot vad jag skrev om att kvinnor och män är lika viktiga tog jag för troll och brydde mig inte så mycket om. Men vet ni vad? De blir fler och fler och de är inte troll. De är alldeles riktiga svenska (och en del finländska) män som på riktigt argumenterar för att kvinnor som grupp bör stå i tacksamhetsskuld gentemot män som grupp. För att män är lite bättre. För att det som män gör är lite viktigare.

Till exempel är det många av dessa män som lyfter fram att män jobbar mer än kvinnor. Därför förtjänar män sin högre lön och sitt större mått av fritid. Och jo då. Statistik bekräftar att män i allmänhet jobbar fler timmar förvärvsarbete än kvinnor, men statistik bekräftar också att kvinnor gör en överväldigande del av det obetalda hushållsarbetet. Kvinnorna är hemma med barnen, både när barnen är små och när de sedan i skolåldern blir sjuka. Kvinnor jobbar också sedan de kommit ut i arbetslivet ofta kortare dagar för att kunna sköta barnen. Att män som har familj kan jobba fler timmar förvärvsarbete än kvinnor är alltså en direkt effekt av att kvinnor sköter hushållet och barnen, samtidigt som det omvända kan sägas vara sant – kvinnor sköter hushåll och barn som en effekt av att männen arbetar mer. Dessutom är det många kvinnor som är missnöjda med den uppdelningen.

Men då kommer de män som hävdar att kvinnor gör hushållsarbete för att kvinnor gillar prydliga hem. Även i singelhushåll gör kvinnorna fler timmar än männen så det är den naturliga ordningen och kvinnor ska vara glada över att män jobbar så mycket att kvinnorna kan få vara hemma och pyssla. Och visst finns det undersökningar som bekräftar att ett välskött hem är viktigare för kvinnan än för mannen och visst, singelkvinnor lägger ner fler timmar på hushållet än vad singelmännen gör, men den stora frågan här måste vara varför det är så. För det är långtifrån alltid som det är kvinnan som är petigast med städningen, så det är inte en biologiskt betingad städmani. Istället finns svar på varför-frågan i sådant som att betydligt fler små flickor än små pojkar får höra att de ska plocka upp efter sig, hålla rent och leka hushåll. Att det påverkar hur man ser på städning även i vuxen ålder är påvisat upprepade gånger. Det finns en förväntning på kvinnor att städa redan då de är små som upprätthålls och befästs bland annat av alla de män som menar att kvinnor tycker att det är kul och att män gör dessa kvinnor en stor tjänst genom att arbeta övertid.

Men det kanske viktigaste här är att alltför många kvinnor de facto är ledsna och överarbetade. Alltför många kvinnor gör lika många timmar i förvärvsarbete som sin man och gör därefter nästan allt hushållsarbete. Det här är ingen myt. Det är ett oerhört reellt problem som kvinnor bekymrar sig över och som forskning har funnit är direkt relaterat till kvinnors betydligt högre antal sjukskrivningar. Att sköta ett hushåll vid sidan av förvärvsarbete är inte en ynnest förunnad kvinnor som är för otacksamma för att förstå hur bra de har det utan ett ok som är för tungt för att bära. Ibland tänker jag att om dessa män bara förstod hur många kvinnor som kommer bland annat till den här bloggen genom att söka på olika desperata söktermer om hur man ska fördela städningen, vad man ska göra när pojkvännen vägrar städa, hur länge man ska orka – då skulle de kanske förstå att den ojämna fördelningen av hushållssysslor tär på kvinnors ork och att konstanta bråk tär på förhållandet. Jag menar inte att man måste dela 50-50, men jag vidhåller att den sociala acceptansen av en man som lutar sig tillbaka och säger att om kvinnan vill ha det renare så får hon väl städa mera måste få ett slut. Kompromissen kring städningen måste komma från båda håll. Hon gör avkall på vissa saker. Han får tummen ur. Bara det att frågan är viktig för henne borde göra frågan viktig för honom.

Och så finns det alla de där som menar att mäns insatser i arbetslivet är viktigare eftersom män gör tyngre och farligare arbete. Sånt där som kvinnor inte klarar. Den som menar att män gör tyngre och farligare arbete borde praktisera inom det kvinnligt dominerade yrket sjukvårdare ett år. Det är oerhört fysiskt krävande och dessutom betydligt sämre betalt än de flesta mansdominerade yrkena. Faktum är att det är fler kvinnor än män som råkar ut för arbetsskador, förslitningsskador, hot och trakasserier. Fler män som dör i olyckor på arbetsplatser? Ska vi säga att det går jämnt ut om vi räknar med hur många kvinnor som mördas av en närstående man? Även om vi nästan har kommit till en punkt då män och kvinnor får lika lön för lika arbete tjänar män som grupp betydligt mer än kvinnor som grupp och dessutom räknas det som män gör som viktigare än det som kvinnor gör. Jag vet en hel del män som jag skulle vilja höra upprepa att kvinnors arbetsinsats inte är viktig när de fyllt 95 år och inte längre kan sköta sig själva.

Jag vet inte hur många män det är, här i vårt jämställda Norden, som driver den här linjen. Jag vet att en del läser den här bloggen och att de ibland kommenterar. De var anledningen till att jag, liksom många andra kvinnliga bloggare, tog bort funktionen där man kan trycka tumme upp eller tumme ner för kommentarer sedan alla kommentarer av kvinnor (oavsett vad de skrev) konstant fick tummar ner. Jag vet också att länkar till den här bloggen från andra bloggar ibland följs av åsikter om vilken rabiat feminist jag är (för kvinnor ska fan inte tro att de själva får bestämma när de är feminister eller inte så det är helt oviktigt att jag påpekar att jag inte är feminist), att jag bortser från kvinnors eget ansvar och att jag inte kan diskutera. Nästan uteslutande får jag höra att min forskning är politiskt driven och ovetenskaplig – inte för att någon har kommit med argument tagen ur min forskning utan för att jag är kvinna. Då, för ett år sedan, trodde inte jag att den där nedvärderande synen på kvinnor faktiskt fortfarande fanns.

Jag är den första att erkänna hur fel jag hade.

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Kvinnor som inte håller med

Charlotte15 kommentarer

När jag skriver något om orättvis behandling av kvinnor kommer nästan ofelbart kommentarer från män om att kvinnor får skylla sig själva som har lägre lön, gör största delen av det obetalda hushållsarbetet, tafsas på och blir kallade horor eftersom kvinnor inte gör något åt det. Kvinnor sitter istället bara och klagar på män. Eftersom det faktum att jag genom att skriva om det, och hundratals av er genom att sprida vad jag skriver, faktiskt gör något synnerligen konkret för att uppmärksamma, problematisera och diskutera hur man ska få till stånd förändringar verkar ha gått dessa kommenterande män fullkomligt förbi vill jag presentera några fler som inte håller med om att diskriminering av kvinnor är ett icke-problem eftersom kvinnor inte gör något åt det.


Sylvia Pankhurst, som hamnade i fängelse och hungerstrejkade fler gånger än de flesta byter tandborste, stod upp för kvinnors rätt att rösta och protesterade mot synen på äktenskapet som ett oupplösligt kontrakt mellan den överordnade mannen och den underordnade kvinnan. Sylvia Pankhurst och några hundra tusen kvinnor i rösträttskampen under tidigt 1900-tal håller inte med!


Gertrude Bell, den första kvinna att ta en examen från Oxford efter att universitetet utbildat män i över 800 år och som därmed banade väg för kvinnors rätt till högre utbildning håller inte med!

De svenska kvinnor som genom sina berättelser protesterar mot våldet – där hundratusentals kvinnor bara i Sverige utsätts för våld av en man i deras närhet varje år håller inte heller med!


De här kvinnorna, som med livet som insats, protesterar mot att kvinnor i Iran inte längre får tillgång till flera fakulteter på universiteten håller inte med!


Punkbrudarna i Pussy Riot, som nu dömts till fängelse, håller inte med!


Australiens premiärminister Julia Gillard, som, liksom många andra kvinnliga toppolitiker, blivit kallad bitch och som ständigt får utstå nedvärderande kommentarer om hennes utseende och om kvinnors kompetens att leda håller inte med!

Den lilla flickan Malala som kämpade för flickors skolgång skulle säkert inte heller hålla med men eftersom hon sågs som ett så stort hot att hon blev skjuten i huvudet kan hon inte just nu säga det. Säkert är i alla fall att ingen av de kvinnor som efter dådet protesterade mot talibanernas kvinnoförtryck håller med!

20121016-122053.jpg

Och jag själv, som precis som miljoner andra kvinnor, har det senaste seklets kämpande kvinnor att tacka för mina juridiska rättigheter, min rätt att förvärvsarbeta och förvalta min egendom, möjligheten att klä mig i byxor, rätten att gå på stan utan min man eller en nära manlig släkting, bestämmanderätten över min kropp även sedan jag gift mig och lyxen att få en utbildning och som genom att utnyttja dessa rättigheter varje dag motverkar diskriminering: Jag håller inte med!

Historikerns historier · Nyhetsplock

Kontrollera kvinnlig sexualitet

Charlotte6 kommentarer

För de flesta som jobbar med historia i allmänhet och genushistoria i synnerhet är det inget märkligt eller kontroversiellt med att kvinnors sexualitet har varit hårt kontrollerad. Ibland stöter jag på tyckare som menar att det var kvinnorna själva som satte upp dessa normer och regler för hur kvinnlig sexualitet skulle kontrolleras och på många vis stämmer det. Det var absolut en del av en god moders uppgifter att se till att hennes döttrar inte hängav sig åt köttsliga synder, eller förföll till njutning och lusta. Så långt stämmer det att kvinnor deltog i kontrollerandet. Men själva ansvaret för att unga flickor inte hoppade över skaklarna låg inte på modern utan på fadern. Han hade det juridiska ansvaret och det ekonomiska ansvaret för att alla kvinnor i hans hushåll, oavsett ålder, inte hade en egen, fri sexualitet. En jämförelse kan göras med samhällen utan kvinnlig sexuell frigörelse idag. Familjens heder skyddas i sista ledet av män, inte av kvinnor.

Samma tyckare som menar att det är kvinnor själva som upprätthåller de ramar som definierar, kontrollerar och begränsar kvinnors sexualitet brukar mena att män aldrig egentligen har kunnat kontrollera kvinnlig sexualitet, och att det verkligen inte skulle kunna ske idag. Nej, det är kvinnorna som har den sexuella makten. Männen har inget att säga till om.

Det är sånt här jag sitter och tänker på när jag på tåget på väg till stan lyssnar på två unga män som diskuterar med varandra. Den kvinnosyn som dessa två gav uttryck för är på intet vis något nytt eller något isolerat fenomen och jag känner igen tongångarna från min egen uppväxt. Den ena killen frågade hur det gick med den där tjejen och de kom överens om att hon var en jävla hora. Och den där andra tjejen, hon som nu var tillsammans med den där killen från grannstaden, hon var ju en sån jävla hora hon också. För att inte tala om den där tjejen som inte riktigt ville släppa till. Alltså fy fan vilken jävla hora hon var alltså!

Den som aldrig har stått på andra sidan och fått höra att man är en jävla hora, eller som helt enkelt vägrar att se det här ur ett historiskt perspektiv och som en pågående trend, kanske tror att de här unga männens inte alltför nyanserade språkbruk är ett tecken på unga mäns frustration över den okontrollerbara kvinnliga sexualiteten. Men i själva verket är deras språk just sådant som verkar för att kontrollera kvinnors sexualitet. Den kvinna som tror att hon är fri är en jävla hora. Kvinnor ska inte vara fria. Kvinnor ska inte utnyttja sin sexualitet. Kvinnor som gör det är jävla horor som gör det bara för att vinna något på det. Ligga sig upp i världen.

Allt detta visar på hur det är långt kvar tills kvinnlig sexualitet är fri och jämbördig med männens. För vad dessa unga män, och alltför många med dem, egentligen gör är att sätta en standard för vad kvinnor får göra, hur många män det är ok att en kvinna är med och när hon är för återhållsam. Den som inte tror att det där med att bli kallad hora om man inte rättar sig in i ledet har någon effekt kan läsa om den femtonåriga Amanda Todd som nu har tagit sitt liv. Trots att hon drevs till detta av den stämpel hon fick sedan en man tagit sig friheten att fritt cirkulera en topless-bild av henne som han kommit över, är det likväl sådana som fortsätter att kalla henne hora och slampa och insinuera att om man tar av sig så får man stå sitt kast. Inte ens genom att ta självmord kunde hon komma bort ifrån det.

Och nej, det är inte bara män som trycker ner kvinnors sexualitet och nej, Amanda Todd är inte den första och knappast den sista som kommer att betala för andras oförstånd med sitt liv. Men vad alla de som kritiserar Amanda Todd nu – med noll respekt för att en ung människa drivits till självmord – framhåller är att hon minsann hade sex som ung och visade boobsen frivilligt. Jag behöver väl knappast ens påpeka att det aldrig skulle ha hänt om det varit en ung kille? Behovet av att kontrollera kvinnlig sexualitet är inte på något vis begränsat till en tid då man saknade faderskapstest och behövde förvissa sig om arvingarnas biologiska band utan lever och frodas än idag. En unga flickas död visar på dess kraft. Vi kan få det att sluta.

Nyhetsplock

Fredspriset

Charlotte4 kommentarer

En exklusiv gubbklubb ger världens kanske mest prestigefyllda pris bestående av en ansenlig penningsumma till en annan gubbklubb. Ont förtal att det skulle vara gubbklubbar? Räkna igenom hur många kvinnor som är representerade. Under de i runda slängar hundra år som priset har delats ut har det varit under 10 kvinnor som mottagare. Faktum är att förra årets pristagare (vilka representerar typ 30% av alla de kvinnor som någonsin fått priset) fick det på grund av deras arbete för kvinnors rätt att ens delta i fredsbyggande arbete. Ett pris för kvinnors rätt att delta i att skapa fred. Förra året. WTF.

Den som tror att alla de män som sitter på toppositioner gör det endast på grund av att alla dessa män är bättre än kvinnor och inte på grund av att män på toppositioner skyddar varandra är inte så lite blåögd.

Nästa års pris till talibanerna för deras insatser att hålla ordning i oroliga områden?

Kulturkrockar · Nyhetsplock

Flickors utbildning

Charlotte4 kommentarer

På det Stora Internätet rör sig nu en osedvanligt stor mängd notiser som uppmärksammar flickors situation i världen. Inte minst blev det ju aktuellt sedan den lilla flickan Malala Yousafzai blev skjuten i huvudet utanför skolan för att hon stått upp för sin och andras rätt till utbildning. En del av mig tycker att det känns fel att det talas så mycket om behovet av stöd till utsatta flickor. Barn i behöv av hjälp ska få det oavsett om de är flickor eller pojkar. Det är en principsak. För det finns miljoner små pojkar där ute som mår väldigt dåligt, som inte får gå i skola och som inte har någon framtid.

Men samtidigt kommer man inte ifrån att flickor fortfarande i alltför många länder saknar rättigheter som pojkar har. Barn i fattigdom far illa oavsett om de är pojkar eller flickor och det bör uppmärksammas och motarbetas, men även flickor från familjer som inte lever i total fattigdom saknar utbildning, framtidstro och egenvärde. Det är inte fattigdomen som är förklaringen till deras situation, utan att män med uppfattningen att kvinnor på grund av sitt kön är mindre värda tillåts sätta reglerna. Genom att utbilda flickor ger man dem en chans att visa dessa män att flickor kan och att flickor och kvinnor förtjänar samma grundläggande rättigheter som pojkar och män. Och att utbildning av flickor är ett hot mot de strukturer som håller kvinnor nere är uppenbart – varför skulle man annars skjuta en liten tjej vars enda brott är att hon vill lära sig saker?

Därför är jag övertygad om att det är genom att adressera flickors situation i världen som vi kommer framåt med det här. Tänk om lika många små flickor som små pojkar skulle få utbildning i de länder som konsekvent diskriminerar kvinnor. Tänk vad det skulle göra med förutsättningarna för nästa generation. Tänk om fler börjar ställa sig upp så som lilla Malala gjorde och tänk när det inte längre finns tillräckligt med kulor för att tysta dem alla. Tänk. Utbilda. Och låt tänka fritt.