För det allra mesta har jag inga problem med livet som frånskild. Jag har ett helt nytt liv nu och även om det i vanlig ordning finns utrymme för förbättringar så är jag på det stora hela fantastiskt nöjd med det nya – särskilt i relation till det gamla. Det finns liksom ingenting med skilsmässan som jag egentligen ångrar. Det är en väldigt skönt känsla. Nystart, styrka och frihet istället för ilska, ånger och bitterhet.
Men när jag får räkningar i hundraeurosklassen för huset där mitt ex bor tillsammans med sin flickvän, då kan jag villigt erkänna att jag blir grisförbannad. Fastighetsskatt, mina vänner. Den åligger juridiskt sett ägaren av en fastighet. Hälften av fastighetsskatten för Drömhuset är fortfarande min att betala, trots att jag inte har nycklar längre, trots att jag burit ut mina saker, trots att jag inte får komma dit.
Sånt här är jag ofta osäker på om jag borde skriva om. Är det att svartmåla exet? Är det för personligt? Är det… jag vet inte. Men grejen är att rent juridiskt så ser det ut på det här sättet att jag ska fortsätta att betala för huset oavsett vem som bor där. Det bara är så. Och jag tänker att om det finns flera som skiljer sig från en ekonomiskt betydligt starkare part så kan det här vara väldigt bra att veta. Betalningsskyldigheten upphör inte bara för att man inte längre bor på ett ställe, och snabba muntliga överenskommelser man kan ha gjort en gång i tiden är inte värda ett jävla skit när det kommer till kritan. När man räknar på hur man ska klara sig i sitt nya boende måste man lägga till kostnader för sitt gamla också, om man står som ägare. Det gäller i alla fall skatt, försäkringar och allt stort som kan tänkas gå sönder (till exempel en oljebrännare, något som hände ett år efter att jag flyttade ut men som jag är skyldig att betala hälften för).
Dessutom finns det inte ett dyft jag kan göra åt det, annat än att försöka jobba lite extra. Jag slipper inte ifrån huset och jag slipper inte ifrån husets kostnader.
Kafka hade inte kunnat ordna det bättre.
Hit och dit och tillbaka igen 
Oj det låter jobbigt. Det jag inte förstår är varför du står kvar som ägare? Varför säljer du inte?
Jag kan inte. Jag äger bara halva. Och den enda som kan tänkas vara intresserad av ett halvt hus är personen som äger den andra halvan. Han vill förvisso ha min del också, men är inte intresserad av att betala för den.
Men om en vill sälja får den andre köpa ut eller så säljer man hela bostaden. Jag har aldrig tidigare hört talas om en skilsmässa där man fortsätter att äga ihop. Jag menar om du också behöver köpa ngt nytt ska du då sitta med två bostäder att betala på? Detta är kanske vanligt i Finland, men i Sverige har jag aldrig hört talas om det. Har ni inte gjort en bodelning?
Det är bodelningen vi liksom inte lyckas med riktigt, på grund av att vi inte är överens.
Det här låter som en väldigt jobbig situation. Har ingen aning om hur reglerna ser ut, men kan han vägra en försäljning om du vill få ut din del av huset? kan du kräva värdering och att han måste köpa ut dig? Betala hyra för tillgång till din halva av huset? Tills det är sålt finns viss logik i att du som ägare är skyldig till vissa av kostnaderna – stiger värdet får du ju del i det också, men det gäller ju bara om du någonsin får ut din halva (och marknaden inte faller). Och det är skillnader på pengar nu och pengar man eventuellt får i framtiden. Suck. Avundas dig inte, men glädjer mig i att det är mycket annat som känns rätt med ditt nya liv.
Det är advokater inblandade, så förhoppningsvis reder saker och ting upp sig. Planen har hela tiden varit att han ska köpa ut mig och problemet har varit summan. Värdering gjordes när jag flyttade ut för 1,5 år sedan men han godtog inte den. Nu är värdering gjord igen, och där sänktes värdet med ungefär 60.000 euro, men hur det ska gå vidare är oklart. Någon sorts ersättning ska han betala för att han nyttjar min egendom, men jag ska också ersätta honom för min halva av ammorteringarna och lånen.
Men som du säger är det stor skillnad på möjliga framtida pengar och pengar man har på kontot just nu. Jag har ju fått köpa det mesta nytt i möbelväg, eftersom jag inte ville bära ut tillexempel barnens sängar från deras rum. Det är ganska stora kostnader som jag hade hoppats skulle täckas av den summa jag skulle få för huset och för det lösöre han behåller, men när de pengarna inte kommer blir det bara ett hål kvar.
Som psykoterapeut rekommenderar jag alltid alla mina klienter till att ha äktenskapsförord med tydligt specificerat vad som gäller med egendom i samband med en skilsmässa. Det är också viktigt att man har en bra jurist som faktiskt kan sin sak, något som inte alltid är så lätt att veta. Många höjer ofta på ögonbrynen av min rekommendation men det är ju då man är sams som man skall fundera på sånt, inte sen då man är osams, då blir det otrevligt för alla parter. Har genom åren träffat så många kvinnor som dragit den sämre lotten i samband med skilsmässa, p.g.a att männen ofta förtjänar mer att jag som feminist inte kan rekommendera något annat. Hoppas att det reder ut sig för dig! Låter som en väldigt jobbig situation!
Du gör alldeles rätt i att rekommendera så! Eftersom jag står som ägare till hälften av huset hade jag aldrig kunnat föreställa mig något annat än att vi skulle dela lika vid en skilsmässa.
En jurist är jätteviktigt och jag försökte klara mig utan alldeles för länge i början. Det var en miss från min sida och kostade massor i mental hälsa. Jag trodde ju inte att det fanns någonting stort att förhandla om eftersom alla papper var i ordning.
Det låter skumt . Något stänner inte. HAR DU EGEN ADVOKAT, SOM FÖR DIN OCH BARNENS TALAN: ?? Rättshjälp – har du kollat om du kan få det ??
.
Jag får rättshjälp och jo, jag har en advokat. Men nej, det är något som verkligen inte stämmer. Fast juridiskt stämmer det tyvärr, åtminstone med de här räkningarna.
När jag skilde mej för 8 år sedan blev det klart redan i ett väldigt tidigt skede att banken inte godkänner att vi båda står på lånet sedan jag flyttat därifrån. I vårt fall var det banken,Nordea,som räddade mej. Bankrådgivaren sa genast till att han får köpa ut dej,annars ska det säljas. Att han sedan inte kunde köpa ut mej och att jag stod för alla kostnader du beskriver ovan i två år är en annan historia ,men hur kan er bank godkänna det här? Har du bråkat med dem? Sagt att endast räntor ska betalas tills han köpt ut dej?
För det här går inte rätt till,det gör det inte .
Vill ännu tillägga att det här är ett viktigt inlägg. Många har ingen aning om de här sakerna tills de står där och plötsligt ska betala för två bostäder. (I vårt fall hade det antagligen gått snabbare om inte mitt ex gömt nyckeln för fastighetsförmedlaren eller skickat dit sin mamma för att skrämma bort kunderna när det var visning.)
Voj suck. Det där är ju helt idiotiskt. Jag skulle ha trott att det är självklart att den som bor kvar i huset måste köpa ut den andra parten senast när skilsmässan är klar och det alltså inte finns något juridiskt som binder er till varandra. Men juridik är sällan helt logisk från en icke-jurists synvinkel. Hoppas det löser sig snart.