I dagens HBL finns en artikel om bildningsföraktet i dagens Finland. Den är i sin helhet mycket läsvärd, men jag måste erkänna att jag tvärfastnade i det här:
”Två av tre finländare vill att beslut som rör deras vardag ska utgå från oberoende utredningar och bygga på fakta.”
HÄRRIMINGUD VAD VILL DEN SISTA TREDJEDELEN ATT BESLUT SKA FATTAS PÅ FÖR BASIS DÅ!?!
Det är lätt att vifta bort det som att folk är rätt knäppa, men jag är helt seriös här nu alltså: om politiska beslut som rör vår vardag inte baseras på oberoende utredningar och bygger på fakta – vad ska de då grundas i?
Bibeln?
Kalle Anka?
Någons magkänsla?
Stjärnornas placering i förhållande till månen?
För nu är det ju bara så att det öppna demokratiska samhället kräver att beslutsfattarna fattar beslut som har föregåtts av oberoende utredningar och det skulle underlätta helt vansinnigt mycket om de också i lite större utsträckning av vad som hittills varit brukligt dessutom skulle bygga på fakta. Det finns inga alternativ till detta, som inte sakta men säkert underminerar demokratin.
Go home, sista tredjedelen, you’re drunk.
Hit och dit och tillbaka igen 
Den tredjedelen kanske är fulla men……… kan det vara så att dom vill ha en stark ledare som bestämmer???? Den tanken gör mig inte mindre nedstämd och fundersam. Vart är vi på väg?
Min handledare när jag skrev magisteruppsats på SLU för tretton år sedan hade forskat länge på attityder och kultur inom den svenska skogsindustrin. Han återkom ofta till personalens önskan att någon skulle ”säga som det ÄR” och ge klara besked, oavsett om det som sades var sant eller inte. Detta är på intet vis en ny kultur, utan den är snarare befäst genom minst hundrafemtio års industrihistoria. Jag kan – utan att grunda detta i någon som helst vetenskaplig undersökning – tänka mig att det finns likheter med attityden hos den tredjedel ni nämner ovan.