Även en blind katt kan fånga en fågel

Igår satt jag nöjd på altanen och läste medan jag lyssnade på det fantastiska tjattret från fågelungar som provade sina vingar. Det var riktigt härligt ända tills jag insåg att tio av dessa små fågelungar som provade sin vingar gjorde det med vår björk som utgångspunkt, till synes ovetande om de tre katter som förväntansfullt satt och väntade på att deras mellanmål skulle landa.

Och inte tog det ju lång tid förrän vad som måste hända hände. Ärligt talat vet jag inte vad som gjorde Poppy mest förvånad; att hon rätt som det var hade munnen full med hysteriskt pipande fågelunge eller att hon uppskattningsvis 0,4 sekunder senare hade en likaledes hysteriskt skrikande yours truly över sig. Man kan åtminstone konstatera att hon och jag inte var riktigt överens om vem som skulle få ta hand om fågeln. Eller alltså, det krävdes två människor för att övertyga en ganska liten men förvånansvärt stark katt att ge upp fågelungen.

Och av allt att döma gick det bra. Fågelungen var vad veterinärer kanske skulle kalla ”lite skakad” men till synes inte skadad. Shaken, not störd. Liksom. Katten däremot, är fortfarande sur.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s