Vi har ju talat en hel del om hur kvinnor har funnits med genom hela historien men hur de inte liksom syns. I dag, när Finland firar sin nationalskald J.L. Runeberg, blir den här snedfördelningen kristallklar. Runeberg var nämligen gift med Fredrika, som ingen nuförtiden känner till.
Fredrika var dock kvinnan som gjorde allt möjligt, som skötte det stora hushållet, som födde åtta barn långt innan epidural och föräldraledighet. Men hon var inte bara husmor extraordinäre. Hon var också med och grundade en skola för medellösa (alltså fattiga) flickor i Borgå, hon var tidningsredaktör och argumenterade för att ogifta kvinnor skulle få bli myndiga (hon själv var alltså, såsom gift, inte myndig). Dessutom fann hon på något vis tid för sitt eget författarskap.
Vad hade det blivit av denna kvinna om samhället inte hade dömt henne att stå i sin makes skugga? Som min fina vän, den begåvade historikern, Eva Ahl-Waris skriver:
”Jag har litet svårt för Runeberg av många orsaker, men främst för att hans fru var så begåvad och inte alls hypas som maken. Inte i denna dag. Fastän hon är alla dubbelarbetande (särskilt humanist-) kvinnors skyddshelgon! Och det var minsann även hon som skapade bakelsen! Alla vi, som är fångar mellan bykkorgen, städskrubben, alla barnens ‘måsten’ och datorn/arbetet borde hedra Fredrika idag! Lyft bakelsen till munnen och njut! Imorgon blir det barkbröd igen…”
Passar i den andan på att tipsa om att Eva driver ett företag. Mer om det här!
Man kan läsa mer om Fredrika, och också se exempel på hennes författarskap, här!
Hit och dit och tillbaka igen 
Jättebra att minnas också Fredrika. Men jag delar inte uppfattningen om att hon är bortglömd. På 80-talet i mitt lågstadium talades det lika mycket om Johan Ludwig och Fredrika Runeberg. Men det kan ha varit nytänkande lärares förtjänst, förstås, och behöver inte vara världsomspännande i Svenskfinland …
Jag skulle också säga att hon är inte bortglömd. Men man får nog klaga vad allt inte blev skriven när hon måste passa på Skalden och hushållen.
Måste säga att jag tycker att det är underbart att ni inte ser Fredrika som bortglömd, och att det åtminstone på en skola talades lika mycket om dem båda.