Det är inte alltid helt enkelt att reda ut vilket monetärt värde någonting har haft under medeltiden. Just nu läser jag ett dokument från 1411 (SDHK 17721) i vilket Inge Ingesson pantsätter sin gård i Utterstad i Appuna socken (i nuvarande Mjölby kommun). Det var fortfarande hyggligt vanligt att man fick någonting annat än pengar, till exempel tjänster i form av vård, eller en häst (men då angavs ofta värdet av hästen i mynt). Använde man mynt var det mark silver, mark penningar, ören och örtugar. Så där i princip.
Grejen var att de inte sysslade med fantasivärden på pengar, så som vi gör i dag. Våra papperspengar är ju bara värda vad det står på dem för att vi alla är överens om att det är värdet – egentligen är de bara papper. Medeltidens pengars värde bestämdes huvudsakligen av silverinnehållet. Hade myntet ett högt silvervärde var det värt mer. Under slutet av 1300-talet gick det 24 örtugar på en mark och 3 örtugar på ett öre. Så där i princip.
Så när Inge Ingesson kommer till Vadstena och vill pantsätta sitt gods vill han inte alls räkna i mark och örtugar. Han får istället
”siæxtighio mark pæninga i thyszkom, gotniskom ok sælændzkom, ænghliskom at bereedha, swa som thre hwita thyzka pæninga for en øre, fira gotniska for en øre ok fira ænghliska, som før ær sagth, for en øre,”
”sextio mark penningar i tyska, gutniska och själländska, engelska att bereda, så som tre vita tyska penningar för en öre, fyra gutniska för en öre och fyra engelska, som för är sagt, för en öre”
Inte blir det egentligen nämnvärt lättare när Inge Ingesson klargör vilken jord det här han pantsatt:
”mith goodz i Oterstadhum, som ær en attunger jordh oc en fiærdhaluter næst sunnerst for them nordharsta gaardhenom, liggiande i Apunda sookn i Gilstringis hærædhe”
”mitt gods i Utterstad, som är en attung jord och en fjärdedel näst söder om den nordligaste gården, liggande i Appuna socken i Göstrings härad”
Förutom att Inge mycket specifikt vill ha utländska mynt (och man kan fundera över i vilken utsträckning Vadstena kloster kan tillgodose detta önskemål, eller, för den delen, om han inte alls vill ha slagna mynt utan bara vara stroppig och räkna i komplicerade värden) är det här ett väldigt typiskt dokument. Att avgöra det verkliga värdet på något, för att till exempel kunna jämföra hur mycket en kvinnas arv är värt gentemot vad mannen fick, är nästintill omöjligt. Stora delar av tiden vet man inte ens var godset har legat.
Sånt pysslar jag med i dag.
EDIT: Och nu kom jag just till ett köpebrev utfärdat av Otte Bengtsson (SDHK 17818) i vilket han förklarar sig ha sålt jord för 150 mark och uppburit betalning enligt följande:
”fæmtyghi march i reedha pænigha æpter swæntz taal, fæmtighi march i mæssing, pundit fore fyra march, fæmtighi march i oxa ok koo, oxa fore iij march, koo fore tolf øra”
”femtio mark i reda penningar efter svenskt tal, femtio mark i mässing, vägt för fyra mark, femtio mark i oxar och kor, oxe för 3 mark, ko för 12 öre”
Hit och dit och tillbaka igen 