Tvätta sin makes tvätt

I den här familjen är det nästan bara jag som tvättar. Dels är det en smidig lösning eftersom jag arbetar hemifrån, dels är det säkrare så eftersom min i övrigt normalbegåvade make av någon oförklarlig anledning inte tycks begripa skillnaden på ljus och mörk tvätt. Och så är det sånna detaljer som att han under våra många år tillsammans aldrig reflekterat över flaskan med sköljmedel som står bredvid tvättmedlet på hyllan ovanför tvättmaskinen och därför svarade något i stil med ”näe vaddå för något” när jag förra veckan frågade hur mycket sköljmedel han använt till den fantastiskt sträva tvätten jag hängde sedan han kört en maskin. Eller som när han kör mina rena kläder igen bara för att jag lagt dem på golvet.

Så det är jag som tvättar och det gör ingenting. Men hans jävla strumpor alltså. Min högt vördade älskade make drar nämligen av sig strumporna så att de kommer ut och in. Varenda. Jävla. Gång. Och det vore väl helt ok om han sedan vände dem tillbaka, men det gör han förstås aldrig. Så när jag ska tvätta och hittar hans utochinvända strumpor och vänder tillbaka dem åt rätt håll flärper de ofelbart iväg ett moln av smuts i storleksordningen katastrof-för-flygtrafiken. Vänder man inte strumporna åt rätt håll tvättar jag ju bara smutsen utan att få bort den. Dessutom är felvända strumpor svåra att para ihop. Och så ser det fult ut.

Efter att upprepade gånger ha påtalat detta för min make, och efter att ha visat att jag inte överdrev mängden smuts som kunde rymmas i hans strumpor genom att konsekvent tömma sagda mängd smuts i hans säng har det enda resultatet varit att jag också fick sova i en smutsig säng. Så jag slutade hänga och sortera hans strumpor. Numer torkar jag dem i en hög som jag vänder på efter ett par dagar. Högen lyfter jag sedan enkelt in i skåpet som den är och därifrån får maken själv bända loss de strumpor han vill använda.

För hur irriterande jag än tycker att hans strumpor är, så bryr han sig inte det minsta om hur de har tvättats eller om de har lagts i par (jag är allergisk mot ensamma strumpor) och jag vill helt enkelt inte lägga tid på att bråka om det. Han kräver aldrig att jag gör det på ett visst sätt, eller ens att jag gör det alls. Då är det inte direkt en snäll tjänst jag gör honom om jag försöker tvångstvätta hans strumpor på mitt sätt.

Kuriosa: Mitt sätt är förstås bättre. Det kommer man inte ifrån.

16 tankar om “Tvätta sin makes tvätt

  1. My theory is that is that the cultural expectation set upon women is to pay more attention and care to such issues whilst men haven’t. Quite unfair as it causes quite a lot of schism and leaves me fealing bewildered and confued as to what all the fuss is about…. Generally I don’t have half as much requirements of how things should be run at home, which I also find kinda unfair… it would be awesome to have an opinion on these things. Just imagine: fabric softener arguments like the Pope and Galileo, dish washer discussions of a Socratean caliber, and all inclusive theories of vacuum cleaning to rival Einstein… but sadly no I just tend to listen to your domestic theories in awe and wonder like a school kid trying to understand the theory of relativity. I only ask that you see my point of view, and excuse me for not always understanding the intricacy of domestic life, however many times you explain them to me

    And by the way I did 5 machines of laundry during the weekend…. so don’t get all poncy on me you assclown ; )

    Your loving husband

    P.s. I used fabric softener

    • And yet you still didn’t turn the socks the right way around! 😉

      But never mind. My point is still that it is unfair to consider my washing your socks with my highly functioning, somewhat anal retentive, system a service to you unless that is in fact the way you want it done.

  2. Amen. Jag är annars en anhängare av millimeterrättvisa men då det kommer till klädtvätt (och kanske kläder i största allmänhet) vill jag ha full kontroll. Tyvärr smygbyker min man bakom ryggen på mig och jag kan inte för mitt liv förstå att det kan vara så svårt att separera vitt och färg samt 40 och 60 grader. 🙂

  3. Men det är väl klart att ditt sätt är bättre! Jag tvättar allt och jag tvättar som du, utom sköljmedelsbiten som jag inte förstår mig på. Simons strumpor åker in i maskinen som de låg på golvet: hopknölade, skitiga och aviga. Och åker in i lådan på samma vis. För jag strumpornas krig är bara inte värt min tid. Sen blir jag lite kär i er båda när jag läser ert kuttrande i kommentarsfältet – pusspuss!

  4. Kommentarerna är intressanta. Särskilt färgschemat på garderoben. Jag hade väl kanske förväntat mig en lite djupare analys ur ett genusperspektiv 😉

  5. Samma sak hos oss! Fast min sambo drar av sig typ allt utom byxor avigt. Och jag vänder rätt innan jag tvättar. Om strumpproblemet eskalerar till er nivå får väl jag också ta till din metod 😀

    Och haha, egentligen är han helt ok på att tvätta, men det där med att hänga tvätten snyggt funkar bara inte. Och det är där han oftast kommer och frågar om jag vill ha hjälp. Då brukar han få hänga sina strumpor ifall jag inte redan hunnit…

  6. åååh… jag vill så gärna delta i detta diskussionsämne men kom bara att tänka på er diskbänk, kan inte jag få komma till er och avreagera mig på den någon kväll….?

    Ps. Tyckte om det där med att mannen smygbyker, mera sånt!

  7. Fast vet du, sköljmedel är nog bara onödigt och dåligt för kläderna! 🙂 Det har vi skippat för evigheter sedan.
    Annors, strumpor. Näe. De paras INTE längre ihop här. Han bryr sig ändå inte fast de är opar och aviga då han sätter dem på fötterna så varför ödsla energi på det..

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s