Etikettarkiv | Tvätta strumpor

Tvätta sin makes tvätt

I den här familjen är det nästan bara jag som tvättar. Dels är det en smidig lösning eftersom jag arbetar hemifrån, dels är det säkrare så eftersom min i övrigt normalbegåvade make av någon oförklarlig anledning inte tycks begripa skillnaden på ljus och mörk tvätt. Och så är det sånna detaljer som att han under våra många år tillsammans aldrig reflekterat över flaskan med sköljmedel som står bredvid tvättmedlet på hyllan ovanför tvättmaskinen och därför svarade något i stil med ”näe vaddå för något” när jag förra veckan frågade hur mycket sköljmedel han använt till den fantastiskt sträva tvätten jag hängde sedan han kört en maskin. Eller som när han kör mina rena kläder igen bara för att jag lagt dem på golvet.

Så det är jag som tvättar och det gör ingenting. Men hans jävla strumpor alltså. Min högt vördade älskade make drar nämligen av sig strumporna så att de kommer ut och in. Varenda. Jävla. Gång. Och det vore väl helt ok om han sedan vände dem tillbaka, men det gör han förstås aldrig. Så när jag ska tvätta och hittar hans utochinvända strumpor och vänder tillbaka dem åt rätt håll flärper de ofelbart iväg ett moln av smuts i storleksordningen katastrof-för-flygtrafiken. Vänder man inte strumporna åt rätt håll tvättar jag ju bara smutsen utan att få bort den. Dessutom är felvända strumpor svåra att para ihop. Och så ser det fult ut.

Efter att upprepade gånger ha påtalat detta för min make, och efter att ha visat att jag inte överdrev mängden smuts som kunde rymmas i hans strumpor genom att konsekvent tömma sagda mängd smuts i hans säng har det enda resultatet varit att jag också fick sova i en smutsig säng. Så jag slutade hänga och sortera hans strumpor. Numer torkar jag dem i en hög som jag vänder på efter ett par dagar. Högen lyfter jag sedan enkelt in i skåpet som den är och därifrån får maken själv bända loss de strumpor han vill använda.

För hur irriterande jag än tycker att hans strumpor är, så bryr han sig inte det minsta om hur de har tvättats eller om de har lagts i par (jag är allergisk mot ensamma strumpor) och jag vill helt enkelt inte lägga tid på att bråka om det. Han kräver aldrig att jag gör det på ett visst sätt, eller ens att jag gör det alls. Då är det inte direkt en snäll tjänst jag gör honom om jag försöker tvångstvätta hans strumpor på mitt sätt.

Kuriosa: Mitt sätt är förstås bättre. Det kommer man inte ifrån.