I dag hade barnen vårkyrka på dagis. Jag sitter och funderar på hur jag ska fortsätta den här berättelsen. Inga andra föräldrar har reagerat över det problematiska i att man håller vårkyrka med dagisbarnen och jag får för mig att jag överreagerar, men samtidigt är det någonting genuint fel med kombinationen dagis och kyrka.
Jag tycker att religion är viktigt. Så mycket av vår världsbild, vår kultur och våra traditioner vilar på en kristen grund att jag ser det som självklart att alla barn här får höra berättelserna om varför vi firar påsk och hur det kommer sig att julen har att göra med stjärnor. Men jag ser det som lika självklart att de här berättelserna framställs som berättelser och inte som sanningar för ska vi prata religion och sanningsmonopol då rör vi oss väldigt långt ifrån kärleksbudskapet och betydligt närmare häxprocesser, korståg och fördömande. Och det, det är saker som barn i dagisåldern inte behöver veta något om.
Barn i dagisåldern tror på vad man berättar för dem om man som vuxen säger att det är sant. Barn i dagisåldern vet inte tillräckligt mycket om världen för att själva ta ställning till hur världen är beskaffad. Men barn i dagisåldern tänker mycket större än vad de flesta tror och brottas med lika svåra existentiella bryderier som vuxna. Varför finns jag? Och vad händer när jag inte längre finns? Det är min uppgift som förälder att hjälpa mina barn att hitta tillfredsställande svar på de frågorna. Jag och barnen pratar ofta om Gud och jag berättar om Jesus, om änglarna och om himmelriket. Och så berättar jag om reinkarnation, om heliga kossor, om att bli allt med kosmos. Om magi, om rymden, om stjärnorna, om maskar, om kretslopp och om drakar.
Och så berättar jag det enda som vi faktiskt vet om religion, nämligen att ingen vet säkert vad som är rätt och vad som är fel. Att varje människa själv får bestämma och tro det som känns rätt och att man aldrig någonsin får tvinga någon annan till tro.
Jag är medveten om att barnen förr eller senare kommer att konfronteras med att alla inte delar min syn men jag hoppas att de då är stora nog för att veta att de inte är skyldiga till någon världsomspännande synd, att de aldrig kommer att pinas i skärselden och att motgångar inte är bestraffningar för vad de tror. Dagens vårkyrka skulle handla om Noas ark och hur man ska vända den berättelsen till en som inte handlar om ond bråd död för orättfärdiga och Guds ord som den enda sanningen vet jag inte.
Men jag vet ju inte vad som exakt sägs när församlingen håller vårkyrka på dagis. Det kanske är jättediplomatiskt och trevligt framställt, så kan det mycket väl vara. Men jag tänker inte ta den risken. Jag vill inte att mina barn konfronteras med ”sanningar” de är för unga för att kunna stå emot och jag vill inte att mina barn för höra att de har fel i sin egen tro. Dessutom blir jag uppriktigt sagt heligt förbannad över att vuxna som jag som förälder inte känner får bedriva missionsarbete på den plats till vilken jag betalar en rundlig månatlig summa för att mina barn ska få tillbringa sina dagar utan ideologisk påverkan. Vi föräldrar har inte ens givits något alternativ till att barnen är med på vårkyrkan utan det ses som självklart att alla barn ska gå. Men det är inte självklart, och faktum är att barnen inte alls måste gå med. Det gjorde inte mina idag. De fick stanna i lekrummet och leka istället, för det ville de hellre. Men jag ska inte behöva ställas inför valet att låta dem lyssna på Guds ord eller ställas utanför gruppen. Guds ord hör inte hemma på kommunala dagis.
Hit och dit och tillbaka igen 
Vad som sägs beror så otroligt mycket på vilken präst det är som besöker dagiset. Det finns jättefina präster som för fram en berättelse och berättar om personerna och händelserna i den, om hur man levde på den tiden etc. Men det finns också skräckexempel, som den präst som besökte min mammas arbetsplats (dagis), och inför påsken livfullt berättade om hur Jesus spikades upp på korset, hur han blödde och sedan dog och ur hans mamma grät… Barnen var helt chockade efteråt och någon ur dagispersonalen försökte ta prästen i fråga åt sidan och säga att man inte kan tala så här till små barn. Prästen reagerade med att med domedagsstämma förkunna att: ”Verkligheten var MYCKET värre..”.
Denna präst är dock pensionerad nu, som tur.
Det är JUST sånt där jag är rädd för! För är det bara så att man vill att barnen ska veta varför vi firar olika traditioner (och det är jag helt för) kan dagispersonalen som är utbildad och känner barnen prata med dem.
Helena har naturligtvis rätt. Dyker det upp en blådåre till präst kan vilka dumheter som helst sägas. Men ett långt förflutet som kyrkoarbetare har lärt mig att barn tar emot det de har beredskap att förstå – resten är glömt på nolltid. Vad de kommer ihåg är att det sjöngs, att någon sa något om vår – och om det var bra stämning i barngruppen – att det var lite högtidligt och småtrevligt. Jag tror att du kan vara lugn.
Glad vår och nationaldag på dig – jag firar den med flagghisning, matjesill, nypotatis och en liten OP.
Det låter som ett lyckat firande! Hoppas du får lite solsken till det också! 🙂
Men det finns som sagt också de som gör ett gott jobb. Har efter skräckupplevelsen med ovannämnda präst (som också var min skriftskolepräst) också träffat två som är helt underbara, en gammal man i Hfors med ett gott sinne för humor, och en i Österbotten som är skicklig på vad han gör, vänlig och pedagogisk, och som själv verkar trygg i sin tro men inte tvingar någon annan att tycka lika.
Våra grannar i Sverige var kristna av den allra bästa sorten. Godare människor har jag svårt att tänka mig! De allra flesta troende (oavsett vilken religion de tillhör) är ju väldigt sympatiska och trevliga i sin religionsutövning.
Jag förstår bara inte vad kyrkan har att göra i ett religiöst obundet dagis.
Nja, man kan ju tycka vad man vill om religionsundervisning i skolor och dagis, men faktiskt så är inte de kommunala dagisarna i finland religiöst obundna – till skillnad från Sverige – så länge vi har en *statskyrka*. Om man inte vill ha religion i våra skolor så borde man egentligen gå ut på en högre politisk nivå och se till att stat och kyrka inte längre är sammanbundna – det skulle också betyda att riksdagens slutar med de traditionella öppningsgudstjänsterna och att självständighetsdagen inte heller firas med statlig festgudstjänst.
Jag kan för min del faktiskt tycka att den här diskussionen är lite av ett ickeproblem. Inga barn ska förstås tvingas höra på något som inte föräldrarna vill att de får höra i religionsväg, men med det nuvarande systemet så är de ju *inte* heller tvingade till det eftersom alla föräldrar har full och självklar rätt att tackan nej till detta för sina barns del. Däremot finns det också föräldrar som gärna ser att deras barn får delta i en gudstjänst och då får deras barn också göra det.
Så egentligen är det nuvarande systemet det mest rättvisa för alla inblandade. Dagis erbjuder gudstjänst för dem som vill – och de andra har sin fulla rätt att stanna i lekrummet och göra något annat. På så vis kan alla få ha det som de vill ha det.
Staten kan ju ha religiöst obundna verksamheter trots att det finns en statskyrka. För sakens skull vill jag också säga att det är inte en gudstjänst som hållits på dagis (som jag har förstått det) utan mer bibelläsning och sång. Men för mig har det ingen betydelse. Jag som förälder ska inte behöva ställa mina barn utanför gruppen. Det ska finnas givande verksamhet för alla barn som går på dagis alltid!
Och vill man tala rättvist så förstår jag inte varför barn måste få höra guds ord även på dagtid. Gud har ju dessutom sagt att han håller ett extra öga på barnen och förlåter dem lite mer så nog borde de kunna klara en hel dagisdag utan. Den självklara frågan är ju om man i så fall börja erbjuda religiösa stunder även för små hinduer, muslimer, judar…?
(Och till dagis försvar vill jag också påpeka att den underbara personalen som känner den här trilskande mamman sedan tidigare hade sett till att mina två barn hade kul ändå.)
Tror egentligen inte barn tar så värst illa upp även om alla inte gör samma sak. Själv var jag tvungen att stanna borta från träslöjden under hela min skoltid på grund av att jag var allergisk för damm, och vad jag minns så kände jag mig aldrig utanför eller ledsen för det – tvärtom kände jag mig ganska belåten över att få vara den enda som fick göra andra uppgifter i stället. De få gånger man av någon anledning fick vara på egen hand i skolan/dagis medan de andra gjorde något annat var som jag minns det alltid superjättespännande när man var liten.
Vidhåller ändå att det vore orättvist mot dem som vill ha bibelläsning om de ska gå miste om det för att någon annan inte vill ha det. Det är ju jämförbart med att någon skulle bestämma att dina barn till exempel inte får gå och titta på teater för att någon annan tycker att sådant är skadligt för deras barn. Och självklart kan man ju erbjuda undervisning i andra religioner också om det finns behov för det – och dessutom någon som vill komma till dagis och göra det.
Jag tror att barn reagerar väldigt olika på att plockas ut ur gruppen. När min son var yngre var han väldigt obekväm med det och då gällde principen att om alla andra går på kyrkgrejer så fick han också följa med, men om de exempelvis går i halvgrupp så ska han vara med gruppen som är kvar. Nu fick han och hans lillasyster själva välja och då valde de att stanna kvar och leka.
Jag hänger med på din jämförelse med teatern, men samtidigt så tycker jag att allt med en särskild ideologisk koppling ska hållas borta från barn i den åldern (om de inte går själva med föräldrarna, då får man väl göra vad man vill). Jag hade inte tyckt att det var ok om det kom någon ur ett politiskt parti dit för att prata politik heller. Det hör inte till så små barns värld. När det kommer främmande vuxna till dagis brukar föräldrarna alltid informeras om vem som kommer och varför. Men inte när det gäller församlingen. Om dagis ska erbjuda kyrkliga tjänster borde det ske under samma premisser som när man gör utfärder till andra ställen; föräldrarna informeras och ska sedan godkänna att deras barn deltar. Kyrka ska inte vara en obligatorisk del av kommunal småbarnsfostran och ska inte ske i dagis lokaler.
Nä, där kan jag hålla med dig – om dagis inte informerar att församlingen är på väg så att man har en chans att tacka nej så är det förstås tokigt. Men då kan man väl be att dagis gör det i fortsättningen? Och inte bara till dig, utan till alla föräldrar så att de också har en möjlighet att avgöra hur de vill ha det.
Jag håller med Charlotte om att kyrkan inte hör hemma på en kommunal förskola. Och om kristendomen skall förespråkas så måste dom ju ta upp alla andra religioner åxå.
Jag jobbar på en förskola och vi pratar inte gud och jesus överhuvudtaget. Men som Helena och Lasse skriver så kan det bli riktigt bra med en bra präst.
Jag var på en retreat för 1½ år sedan. Där hade vi en präst som var fantastisk. Han pratade om bibeln med sådan humor så att tom jag som inte tror ville veta mer. Han pratade om bibeln som vilken roman som helst. Till och med min kompis som är muslim tyckte att det var intressant.
Min konfirmationspräst var helt lysande, och dessutom har jag präster i släkten. Det finns massor med bra präster och finfin församlingspersonal. Men de ska inte vara på dagis. 🙂
Må man nu sen se vår lutherska kyrka som en välsignelse eller ett ok så hör den ändå till vår kultur och har styrt över mycket i vårt samhälle. Eftersom de flesta av oss ändå uppmärksammar t.ex. jul, påsk, dop, vigslar och begravningar med kristna inslag så tycker jag det är helt ok att barnen får bekanta sig med det även på dagis.
Så länge som barnen uppfattar det som sagor så tror jag det är helt ok. Prästen (eller vem det nu är från församlingen) måste också vara vuxen nog uppgiften att förmedla det finns mera än en ”saga”. Jag skulle gärna se barnen på ett mjukt sätt presenterades även för andra än den lutherska tron. Jag tror barn blir bättre vuxna ju tidigare de får uppleva olika kulturer och religioner.
Nu har jag bara erfarenhet av egna barn, de glömmer nog inte alls på noll tid. Små barn förstår kanske inte på samma sätt som en vuxen, med de förstår (och missförstår) och tror ofta ganska blint på sådant som framställs som fakta. Så visst ligger det en utmaning för prästen att presentera något hen anser vara fakta som något som kan vara sant eller saga. Inte skulle jag ha speciellt lätt framställa evolution som en saga bland andra. 😉
En gång under min tid som förälder har jag stött på att barnet kom hem och berättade om ”sånt som är sant”. Efter ett lite bekymrat samtal med personalen så blev sedan fortsättningen bättre…
Jag tycker att det är helt ok att dagis uppmärksammar kulturellt betydelsefulla händelser som jul och påsk! Personalen får förstås också gärna berätta varför man firar, det hör till allmänbildningen att veta. Men jag tycker inte att man behöver ta in utomstående vuxna för att göra det. Inte tar man inte biologer när de går på upptäcktsfärd i naturen heller, eller musiker för sångstunderna.
Och dessutom betraktar jag inte Noas ark som en av våra kulturella hörnstenar. Betyder igen inte att jag inte ser det som självklart att barnen vid något skede lär sig vad det är men jag vill inte att de hör berättelsen från någon som ser den som en historisk händelse.
Men dagispersonalen är experter på att ta hand om och leka med barn, inte också på allt annat tänkbart. Jag tycker det skulle vara fenomenalt om det kom en biolog och tog ut barnen i skogen! De hade läkarstuderande på besök på ”vårt” dagis som tog hand om barnens mjukisdjur. De har musiker som kommer och håller konsert. Jag tycker det bara är bra att integrera, så länge som det görs rätt. (Och likaväl som präster finns det dagispersonal som är usel).
Jag tycker inte barn skall välsignas eller läras att allt som står i Bibeln är sant. Jag tycker inte heller dagispersonal skall tejpa fast barn i stolar när de skall äta.
Bra poäng om att barn inte behöver tycka om att plockas ut ur gruppen.
Mycket handlar också om barnet ålder och hur förberett barnet är för situationen. Ett lite större barn (ok, nu snackar vi kanske redan skolålder) klarar av att gå och ”titta på”. Jag gjorde det i många år i skolan. 😉
Men ok, lättast är det så klart om man skiljer på kyrka och dagis. Men intressant blir det ju sen när det kommer någon som tror på ID och blir upprörd över att dagisfröken (eller en biolog) talar om evolution…
Och jag är inte helt säker, men jag tror det står något om religion i läroplanen för dagis. Måste kanske fråga föreståndaren…
Jo, nog vore det kul med biologer och musiker på dagis, men min poäng är att sådana saker förväntas personalen vara kompetent nog att undervisa barnen i och då kan jag inte se att det där med att bjuda in personal från församlingen har annat än en missionerande underton.
I vår läroplan (som jag förstås läste 😉 ) står det ingenting om religion. Fokus ligger istället på att bevara språklig- och kulturell identitet, vilket jag tycker är helt rätt. Men, sedan står det också att dagis kan ha samarbete med utomstående aktörer och där nämns församlingen bland många andra.
Och angående ID och evolution; jag ser ingen större point i att dagisbarn ska undervisas i något (ens evolution) för det finns så mycket som de har att lära sig i den där åldern. Självklart ska man besvara deras frågor och då tycker jag att man kan säga att jag tror att det är så här men andra tror så här etc. men jag tycker inte att man från dagis sida ska ta första steget till att berätta. Om du förstår vad jag menar. Men det här är också HELT åldersrelaterat. I skolan är det en helt annan sak!
Fast prästen skulle vara hur jättefin som helst, har hän ingenting att göra i en kommunal dagis eller i skolan. Det tycks vara väldigt svårt att förstå. Vidrigt att man måste hela tiden vakta att ens barn inte blir offer till hjärmtvättningsförsök genast man vänder ryggen till. Jag har gett barnen lov att gå med att bekanta sig till en lokal medeltida kyrka för historiska och kulturella skäl, som läraren ljög direkt. Sanningen var att historielektionen bestod av både bedjande och välsignelse med kristen propaganda av församlingens sida. Att jag bränner propparna fortfarande och varje gång!
Aj då. Jo, nog måste man kunna få bekanta sig med kyrkan utan att bli välsignad.
Amen på det.
Och här skulle jag kunna skriva en novell men besinnar mig.
Ja, jag hänger här varje dag men är usel på att kommentera. Oftast för att jag håller med dig. 🙂
Hahaha! Och jag hänger hos dig… 😉