Nyhetsplock · Vardagslivet

Bortom provokationen

Har ni läst Julia Frändfors text om att man ska sluta fråga var fan hon kommer ifrån? Den handlar om hur det är att vara mörkhyad svensk och ständigt bli tagen för avvikande; bli tilltalad på engelska och få frågor om varifrån man kommer – trots att man är svensk. Och jag ska vara ärlig. Jag blev ganska provocerad av hennes text, för det hon stör sig på är ju att folk försöker vara tillmötesgående och artiga. Jag är en av de där som tvångsmässigt måste fråga folk varifrån de kommer, men inte på grund av hudfärg utan ifall de talar något annat språk. Inte för att det spelar roll varifrån de kommer egentligen, utan för att jag är genuint nyfiken. Inte blev det ju bättre av att jag flyttade utomlands heller, och därför blev ännu mer intresserad av andra som är avvikande – andra som är som mig. Julia däremot menar att

”[k]om inte och säg att det är av artighet eller nyfikenhet som du frågar. Jag behöver inte din artighet – och nyfikenhet klär väldigt sällan en vuxen person . Det är främlingsfientlighet förklätt till en ursäkt om att det är ”vänlighet”. Det är kränkande, nedsättande och det gör mig förbannad.”

Jag har på känn att jag inte är den enda som faktiskt upplever att det är av nyfikenhet och intresse snarare än främlingsfientlighet som man frågar. Och jag tror att jag inte är den enda som lätt går i lås när någon kommer och säger att vad jag upplever som en del av min personlighet, en vänlighet och nyfikenhet, är främlingsfientlighet. Men samtidigt tänker jag mig att om det är många mörkhyade svenskar som faktiskt tar illa vid sig av sådana frågor, och att döma av reaktionerna på hennes text så är det många, så är det dags att försöka se bortom Julias provocerande retorik och inse att det inte handlar om oss frågvisa och våra känslor. Det handlar inte om att automatiskt gå in i försvar av våra rättigheter och känslor, utan om att tänka sig för nästa gång. Att bara helt enkelt låta bli att fråga. För om man, precis som jag, har frågat av ärlig nyfikenhet och vänlighet utan avsikt att såra så kan man lika gärna istället låta bli.

15 kommentarer på “Bortom provokationen

    1. *harkel* Jo, alltså det fanns tyvärr tillräckligt mycket detaljer i texten som jag hakade upp mig på för att missa det stora och viktiga, nämligen att låta bli att fråga.

  1. Jag frågar ofta folk varifrån de kommer, oberoende av hudfärg. Det är intressant att veta om någon är från Karis eller Borgå eller Malmö eller Madrid eller varifrån som helst. Kanske jag bara får vara försiktigare vilka nya bekantskaper jag frågar det av. Inte är det heller min mening att såra någon. I Svenskfinland däremot är det intressant vilka gemensamma bekanta vi har 🙂

    1. Just det! I Svenskfinland är det liksom en sport att lista ut vilka som är ens gemensamma bekanta/hur långt tillbaka i tiden man måste gå innan man hittar släktingar. Det gör man ju alltid, hela tiden. Och jag frågar folk beroende av språk och dialekt för att jag tycker att det är spännande, inte för att vara elak eller tycka sämre om Borgåbona än Karisbona.

  2. Jag råkar ibland ut för folk som ska tala engelska med mig, och det känns så märkligt när jag inte har någon utländsk bakgrund att tala om. Lite tyskar och italienare om man går några generationer bakåt, mer exotisk än så är jag inte. Och ändå kommer det, service på engelska.

    Försöker tänka positivt, att de tror jag är utländsk för att jag har piffiga kläder, att de vill öva på sin engelska, whatevs, men ibland blir jag så trött. På att man ska och måste ha blå ögon för att verkligen höra hemma i det här landet.

    Så att jo, visst kan man fråga varifrån folk kommer men det är nog bra att inte ställa till med något förhör. Fast de gäller rent allmänt när man möter folk – var nyfken men inte för nyfiken, man vet aldrig vad som är en svag punkt hos den andra, något hon inte vill tala om med främlingar.

    Och jessus tala nu alltid i första hand landets språk med alla du möter. Blir heltokigt om du ska gissa vem som är utlänning. Turister blir ju bara glada om de tas för lokalbor.

    1. Håller med! Landets språk (i plural) först och främst, och vill man fråga var någon kommer ifrån så kan man göra det som en del i en konversation istället för som ett förhör.

  3. Ibland blir det ju tokigt. Som när min adopterade vän fick ”men var kommer du EGENTLIGEN från”-frågan (efter att först ha svarat en större svensk stad) och med en lätt suck började med ”jagäradopteradfrånEtiopien”-svaret … Varpå frågeställaren rodnande undrar om min vän alltså inte är uppvuxen i byhålan utanför staden där hen hade sommarhus och tror sig ha lekt med min vän som barn – byhålan som de facto är vår uppväxtort.

    Svårt att säga vem som blev mest generad.

  4. Snalla sluta att fraga!! Jag ar visserligen blond och blaogd men jag bor i USA sedan 13 ar och det ar valdigt trottsamt och generande att alltid fa fragan var jag kommer ifran sa fort jag oppnar munnen och de inser att jag har en brytning. Det far mig att kanna mig som att jag inte hor hemma har eller att jag pa nagotvis ar konstig. Vad spelar det for roll for en framling var jag kommer ifran?

    1. Nej, det spelar ju ingen roll alls varifrån du kommer. Jag får också frågan hela tiden, och har ingenting emot den alls utan ser den som ett kul sätt att ta kontakt. Men det är ju hemskt olika, och om man vet att det kan vara känsligt så är det väl bättre att låta bli liksom.

  5. Håller med om att det är en knepig fråga. Min sambo får också frågan rätt ofta och är lätt irriterad på det, samt på att oftast bli tilltalad på engelska trots att han talar en god finska. Men samtidigt hör jag också till dem som lätt börjar på engelska om någon ser ut att komma från ett annat land än Finland (kanske inte helt lyckat, jag vet) – jag gör det dock med en avsikt att vara vänlig, inte rasistisk… Kanske det kunde vara en idé att börja på landets språk först, alternativt landets språk parallellt med engelska (eller annat) och sen låta den andra personen välja? Och att vänta med frågan ”var kommer du ifrån” tills man känner varandra bättre eller tills personen ifråga själv vill tala om just det?

    1. Det är verkligen jättesvårt. Men huvudprincipen måste ändå vara, just som du säger, att visa respekt för att det finns många som upplever frågan som besvärande – och därtill tusentals andra frågor man kan ställa istället.

  6. Hmm… Jag får väl på sätt och vis se mig i spegeln. Jag brukar sällan fråga varifrån någon kommer, men nog är jag ofta lite nyfiken. Men det bor (tro det eller ej) någon sorts rädsla i mig att det skulle vara pinsamt för den andra att börja redogöra för det. Speciellt om jag gissar mig till att flytten från hemlandet inte varit helt frivillig. Men egentligen är det ganska rasistiskt av mig att baserat på utseende välja om jag frågar varifrån någon kommer…

    Baserat på Julias berättelse så förstår jag dock hon inte kan tåla frågan. Den har ställts till henne alltför många gånger på fel sätt. Det är en viss skillnad om man tycker det är intressant någon kommer långtbortifrån eller egentligen undrar vad den gör här.

    När någon förtvivlat försöker klassa en genom att hitta gemensamma bekanta så blir jag nog också lite irriterad. Varför spelar det större roll vem jag känner än vem jag är?

    Men jag skall i fortsättningen försöka börja på det ena inhemska, inte engelska. Men hur skall jag välja mellan svenska och finska?

  7. Jag brukar också vara nyfiken men fattar att det är irriterande när alla frågar hela tiden. Jag har några taktiker:

    – Vänta lite med att fråga tills vi lärt känna varandra lite och känna av läget, se om t.ex. barndom/uppväxt kommer på tal.
    – Fråga om de ”är härifrån Göteborg”, eller var vi nu befinner oss, eftersom många, speciellt bland studenter, är inflyttade både från andra orter och från andra länder, så kan de bestämma själva var som känns hemma och hur mycket de vill berätta.
    – Acceptera svaret.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s