Etikettarkiv | Nej tack!

När en man har en riktigt bra idé och kvinnor har så mycket problem med sin mens att de inte förstår honom.

Det händer ju ibland att man kommer över sånna där grejer som liksom får en att behöva ta en liten paus och gå ut i skogen och sitta på en sten och filosofera över livet och världens nära förestående undergång.

Som till exempel när man läser om den nya produkten Mensez (uttalas enligt tillverkaren ”mensiis”). Det är ett läppstiftsformat lim med vilket mentruerande kvinnor kan limma ihop sina blygdläppar så att blodet inte kan läcka ut. När man sedan går och kissar så släpper limmet omedelbart, kvinnan kan enkelt tömma ur blodet och sedan limma ihop sig igen.

mensez

Produkten är, föga förvånande, uppfunnen av en man – en kiropraktor vid namn Dr. Dan Dopps. Han har, mycket förvånande, just fått patent för sin revolutionerande produkt. Man skulle ju kunna tänka sig att anledningen till att ingen kvinna hittills har kommit på en limläppstift för den sortens läppar skulle kunna vara för att ingen kvinna någonsin skulle vilja limma ihop dem. Det skulle också kunna vara för att även om en kvinna kan tänka sig att limma ihop blygdläpparna så är hon mer medveten än Dr. Dopps om hur och framförallt var mensblod kommer ut ur kroppen (spoiler: det är inte från samma ställe som kiss). Enda chansen att den här produkten skulle fungera är om man på något vis kunde limma blygdläpparna vikta bakåt, men då har jag svårt att tro att produkten kan leva upp till sin ambition att låta mig vara ”den kvinnan jag kunde vara” (om det inte är ”hon med limmad vagina”, men det har aldrig känts frestande) eller vara lika enkel att applicera som vanligt läppstift.

Och jag gillar ju inte termen vita, kränkta män men ibland så känns den ganska träffande. Det är nämligen eftersom kvinnor inte förstår att uppskatta schyssta snubbar som vi inte förstår att uppskatta de produkter schyssta snubbar har utvecklat för vårt eget bästa.

mensez2

Det kommer nog ta mig väldigt lång tid att ”work through the idea”. Att limma ihop sig lär nämligen komma med en helt ny uppsättning ”psychological issues”.

Tröjan som säger allt och lite till.

Något T-shirtföretag gör reklam för sina Finlandströjor i min Facebookfeed. De vill att man ska köpa en tröja med texten ”Jag behöver inte terapi, jag behöver bara åka till Finland” och en bild av Finlands fulla, psykotiska statslejon som hugger sig själv i huvudet med ett svärd, samtidigt som regeringen skär ner på den psykiatriska vården. Det här är så jävla meta att jag inte ens vet var jag ska börja. ”Den här tröjan säger allt” menar tillverkarna.

Jag är böjd att hålla med.

shirt

Den gången det var värt att läsa kommentarerna för att Magnus förklarar finländares privilegium.

Peppe skrev ett mycket viktigt inlägg om hur FInland år 2015 helt enkelt bara inte får försöka göra TV med någon i blackface. Oavsett vad vita tycker om att någon annan vit målat ansiktet svart och leker afrikan så ÄR det rasistiskt och måste sluta. Nu.

Och under Peppes inlägg skrev hennes man, Magnus Silfenius-Öhman, följande geniala svar till alla dem som omedelbart kändes sig nödgade att försvara blackface:

”Det är så mycket inom antirasistiska debatter och inom anti-främlingsfientliga diskussioner som är svårt att förstå för den vanliga finländaren. ”Vem är rädd?”, ”Vem är okunnig?”, ”Vem har klagat?” och ”Varför beskylls jag?”. För att inte tala om ”Vad beskylls jag för?”.

I det monokulturella vacuum som Finland vuxit upp i så finns ingen naturlig invävd känsla, eller respekt, för människor med annan historia, kulturell bakgrund eller deras vädjan.

I Landet-bakom-stenen så har allting alltid varit ungefär så som det alltid har varit. Här har folk gnetat och stretat mot väder, vind, svenskar och ryssar. Och gnetandet har givit folket en uppfattning om att alla runt omkring dem har det bättre. Och den uppfattningen har byggt upp en frustration och ilska inom det finländska folket.

Några av de som uppfattas ha det bättre i Landet-bakom-stenen, är de människor som flytt ifrån död, lemlästning, tortyr och skräck. De uppfattas ha det alldeles för bra i sin trygghamn, i förhållande till det lidande som tidigare generationer av Finländare genomlidit.

Hur är detta möjligt?

Jo,
Detta är möjligt därför att finländaren har svårt att se annat än sitt eget gnetande och stretande mot väder, vind, svenskar och ryssar. Därför att andras kamp för livet aldrig kommer att jämställas med den kamp finländaren för.

Detta är möjligt därför att finländaren inte ser sin egen maktposition. Finländaren tror, i sitt själ, att hen svälter och att den mat som finns inte räcker att delas.

Mer konkret,
Finländaren är RÄDD för att förlora sin privilegierade position i Landet-bakom-stenen. Att tvingas dela.

Finländaren är OKUNNIG, därför att hen förstår inte att detta är ett omöjligt scenario. Hen har heller inte kunskap nog att möta andra kulturer mänskligt.

De som ”klagat” är minoriteter som känner sig kränkta och utpekade av en mob, och de har VÄDJAT i drygt 60 år nu, ungefär.

DU Beskylls därför att du vägrar lyfta blicken över ditt staket och ändra ditt verkliga beteende, till förmån för en mer human – och mer empatisk inriktad framtid. Något som skulle gynna ALLA finländare.

Du BESKYLLS för att agera rasistiskt, på grund av din okunskap. Du beskylls för att vara RÄDD för monster i garderoben. Du beskylls för att bete dig som ett barn, när 2015 är året då du borde ha vuxit upp.

Du älskar att peka på Sverige som ett exempel på hur dåligt det kan gå.
Sverige har på 30 år hjälp över en miljon människor från svält, krig och död, och att återförenas med familj, vänner och släkt. Dessförinnan hjälpte Sverige över sjuttiotusen Finländare som sökte skydd från 40-talets mörker.

Vad har du gjort de senaste 30 åren, förutom att försvara din rätt till att äta 75 kilo kött per år?”

Boom.

Jag har inget mer att tillägga.

Nu ska vi uppfostra våra pojkar till vrålande hustrumisshandlare

Jag förstår vad hon menar, Lady Dahmer, när hon skriver att vi ska uppfostra flickor till att våga ta för sig, våga vara och våga göra. Och jag håller med henne i att det är ett jätteproblem att flickor fortfarande ofta fostras till att anpassa sig, kompromissa sönder sig själva och tro att de inte är värdiga.

Men att säga att vi ska ”uppfostra våra döttrar till vrålande pungsparkare” är så in i helvete kontraproduktivt. Visst ska flickor ”våga hävda sin rätt”, men flickor har lika lite rätt att sparka män på pungen som män har att misshandla sina hustrur. Om man tror på ordens makt och kvinnors lika värde bör man inte skriva att pungsparkande skulle vara något eftertraktansvärt, som om det vore en kamp mot män där kvinnor är så svaga att våldsbruk är berättigat.

Vårkyrka på dagis

I dag hade barnen vårkyrka på dagis. Jag sitter och funderar på hur jag ska fortsätta den här berättelsen. Inga andra föräldrar har reagerat över det problematiska i att man håller vårkyrka med dagisbarnen och jag får för mig att jag överreagerar, men samtidigt är det någonting genuint fel med kombinationen dagis och kyrka.

Jag tycker att religion är viktigt. Så mycket av vår världsbild, vår kultur och våra traditioner vilar på en kristen grund att jag ser det som självklart att alla barn här får höra berättelserna om varför vi firar påsk och hur det kommer sig att julen har att göra med stjärnor. Men jag ser det som lika självklart att de här berättelserna framställs som berättelser och inte som sanningar för ska vi prata religion och sanningsmonopol då rör vi oss väldigt långt ifrån kärleksbudskapet och betydligt närmare häxprocesser, korståg och fördömande. Och det, det är saker som barn i dagisåldern inte behöver veta något om.

Barn i dagisåldern tror på vad man berättar för dem om man som vuxen säger att det är sant. Barn i dagisåldern vet inte tillräckligt mycket om världen för att själva ta ställning till hur världen är beskaffad. Men barn i dagisåldern tänker mycket större än vad de flesta tror och brottas med lika svåra existentiella bryderier som vuxna. Varför finns jag? Och vad händer när jag inte längre finns? Det är min uppgift som förälder att hjälpa mina barn att hitta tillfredsställande svar på de frågorna. Jag och barnen pratar ofta om Gud och jag berättar om Jesus, om änglarna och om himmelriket. Och så berättar jag om reinkarnation, om heliga kossor, om att bli allt med kosmos. Om magi, om rymden, om stjärnorna, om maskar, om kretslopp och om drakar.

Och så berättar jag det enda som vi faktiskt vet om religion, nämligen att ingen vet säkert vad som är rätt och vad som är fel. Att varje människa själv får bestämma och tro det som känns rätt och att man aldrig någonsin får tvinga någon annan till tro.

Jag är medveten om att barnen förr eller senare kommer att konfronteras med att alla inte delar min syn men jag hoppas att de då är stora nog för att veta att de inte är skyldiga till någon världsomspännande synd, att de aldrig kommer att pinas i skärselden och att motgångar inte är bestraffningar för vad de tror. Dagens vårkyrka skulle handla om Noas ark och hur man ska vända den berättelsen till en som inte handlar om ond bråd död för orättfärdiga och Guds ord som den enda sanningen vet jag inte.

Men jag vet ju inte vad som exakt sägs när församlingen håller vårkyrka på dagis. Det kanske är jättediplomatiskt och trevligt framställt, så kan det mycket väl vara. Men jag tänker inte ta den risken. Jag vill inte att mina barn konfronteras med ”sanningar” de är för unga för att kunna stå emot och jag vill inte att mina barn för höra att de har fel i sin egen tro. Dessutom blir jag uppriktigt sagt heligt förbannad över att vuxna som jag som förälder inte känner får bedriva missionsarbete på den plats till vilken jag betalar en rundlig månatlig summa för att mina barn ska få tillbringa sina dagar utan ideologisk påverkan. Vi föräldrar har inte ens givits något alternativ till att barnen är med på vårkyrkan utan det ses som självklart att alla barn ska gå. Men det är inte självklart, och faktum är att barnen inte alls måste gå med. Det gjorde inte mina idag. De fick stanna i lekrummet och leka istället, för det ville de hellre. Men jag ska inte behöva ställas inför valet att låta dem lyssna på Guds ord eller ställas utanför gruppen. Guds ord hör inte hemma på kommunala dagis.