Under den senaste veckan har det pågått en debatt på Göteborgs-postens sidor angående slöjor och för ett par dagar sedan kom slutrepliken. Det var socionom Devin Rexvid som skrev under rubriken ”Den som försvarar slöjan visar kvinnoförakt”.

Rubriken säger det mesta om vad själva debattartikeln handlar om, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram den här biten:

”Vad står valet emellan för en ”fri” slöjbärare? Mellan att vara en ärbar, anständig, dygdig, kysk och rättrogen kvinna som hamnar i paradiset i ett annat liv å ena sidan eller en ”slampig”, oanständig, fördärvad, okysk och otrogen kvinna som hamnar i elden efter döden å andra sidan? Vad säger detta val? Kan en fri kvinna underkasta sig en övernaturlig krafts vilja?”

Det var ju inte mer än några hundra år sedan som kvinnor även i Sverige stod inför liknande val och kvinnorna här har ju sedan dess visat att det är fullt möjligt att vara ärbar, anständig och rättrogen även utan huvudduk och kanske rent av som ensamstående mamma, som ogift, som frånskild, som trans, som homosexuell, som precis vad de vill. En fri kvinna kan nämligen välja att underkasta sig precis vilken annan vilja hon vill. Att viljan är övernaturlig är liksom inget problem i sammanhanget. Ja, och en fri kvinna kan också välja att låta sin egen vilja ha högsta prioritet ibland. Det är liksom så frihet fungerar.

Jag förstår vad Rexvid försöker framhäva; att om man är uppvuxen i en struktur som säger att kvinnor alltid måste täcka sig innan de går ut för att de annars hamnar i helvetet så är det problematiskt att kalla det ett fritt val att kvinnor täcker sig. Grejen är bara att det finns många miljoner kvinnor som inte lever i strukturer som säger att de måste skyla sig men som likväl väljer att ha slöja. Muslimska kvinnor i Sverige är bara ett exempel. Bland muslimska svenska kvinnor finns det gott om djupt troende som bär slöja, men också många som inte gör det. Det samma kan sägas om mängder av olika muslimska samhällen eftersom muslimska samhällen fungerar med ungefär samma sorts fantastiska diversitet som kristna samhällen.

Rexvid har förstås också alldeles rätt när han påpekar att slöjan (hijab) är ett religiöst påbud, men slöjan är för de allra flesta som bär den ändå någonting betydligt mer. Dessutom finns det en enorm modeindustri knuten till hijab och att bära hijab är verkligen inte att ta första bästa slöja att täcka huvudet med. Ja, och så finns det förstås massor av religiöst påbjudna kläder för män som vi aldrig diskuterar eftersom män tydligen är fria att underkasta sig vilka övernaturliga viljor de behagar utan att ifrågasättas eftersom att mäns religiositet betraktas som ett val och kvinnors dito som ett förtryck.

För det allra viktigaste, och vad som verkar gå Rexvid fullkomligt förbi, är att han som man inte kan komma in och bestämma vad kvinnor ska klä sig i och inte. Att det är just det som är hela problemet – att män envisas med att berätta för kvinnor hur de ska klä sig. Nämn ett enda klädesplagg för män som röner liknande upprörda känslor bland kvinnor! Tänk om kvinnor skulle skriva in till dagstidningar om hur män säkert inte själva väljer att ha slips för slips är ett tecken på hur män tvingas in i sociala strukturer där de måste prestera, prestera, prestera och att slips inte är ett fritt val för män (slips är förresten knappast ett fritt val för någon annan än Barney).

Det är ju befängt. Huruvida män har slips eller inte kan inte vara en grej som kvinnor i allmänhet ska få vara med och bestämma om. På precis samma sätt är huruvida kvinnor bär hijab inte någonting som män i allmänhet ska få bestämma. Att män säger till kvinnor att det inte är deras fria val om de bär hijab är precis lika illa som när män säger till kvinnor att de måste bära hijab och vi landar smidigt i samma gamla vanliga: Man! Sluta berätta för kvinnor hur de ska leva sina liv!