Jag tänker egentligen inte skriva om situationen i världen. Jag orkar helt enkelt inte. Varje gång jag försöker tänka på det, eller läsa nyheterna, så blir jag alldeles kall av skräck.
Och även om allt som inte är politiskt just nu känns jävligt tafatt så tror jag att en av de viktigaste sakerna vi kan göra är att fortsätta våra privilegierade trygga liv. Utnyttja får frihet. Skapa den där världen som man kan längta till, som är värd att slåss för och försvara. Vi behöver folk som upprätthåller det fria, goda, privilegierade samhället genom att leva det.
För jag har numer vänner här i Finland som har gjort den långa och farliga resan från Syrien hit. Som har överlevt. Som har släktingar kvar. Det är sånt jag tänker på när Frankrike förklarar att de ligger i krig och åker till Syrien för att bomba skiten ur allt och alla. Herregud! Där finns barn kvar i Syrien! DET FINNS BARN KVAR!
Och mitt hjärta orkar inte med det. Att somliga utnyttjar vår trygghet och vår frihet till att attackera dem som ingenting har.
Hit och dit och tillbaka igen 