Etikettarkiv | Hönsmamma

Det rätta

Jun18

Hönan Belle verkade inte bättre i dag. Hon ligger ner hela tiden och kan inte stå utan hjälp. Så jag gjorde det enda rätta.

Jag knåpade ihop en hönsgunga av ett par gamla strumpbyxor.

Smaskens!

Veterinären menar att det sannolikt inte är den fruktade Mareks sjukdom (ett herpesvirus), för då borde inte alla andra höns ha haft symtom samtidigt och sedan tillfrisknat, utan högst troligen en rest av botulism (en sorts allvarlig matförgiftning) som drabbade stora delar av flocken. Veterinären sa också att så länge Belle äter och dricker så har hon inte ont och mår egentligen inte dåligt. Blir hon bättre så blir hon. Blir hon sämre så slutar hon att äta. Tills vidare får hon hållas här inne på intensivvård och slaska i sig banan och min snordyra müsli. I gungan får hon också möjlighet att muskelträna sina ben lite, och så kan vi undvika liggsår. Det blir dessutom lättare att städa, när det räcker med att jag städar buren och inte behöver bada Belle när hon envisas med att bajsa och sedan ramla i det. Det är åtminstone min plan.

Sjukdomar

Jun17

Ni vet ju redan att mitt liv är en cirkus, men nu blev det också så att jag blev rejält sjuk. En galen smärta på vänster sida i magen visade sig vara en inflammation så tjolahej, och i samma veva verkade hönorna vara förgiftade av något. Det har varit några onödigt spännande dagar om vi säger så. En höna dog. Nästan hela flocken visade symtom. Nu är det bara en som fortfarande har svårt att stå, men äter och dricker med lite hjälp. Hon bor förstås inne nu. Så där som sjuka hönor måste. Jag ger henne några dagar till för att repa sig, men som en principsak så måste nog hönor kunna gå om de ska leva ett bra hönsliv. Jag kan förresten också gå nu.

I går kväll repade sig hönan (Belle) så pass mycket att hon knatade ut i köket. Sedan gick hon till ytterdörren och tyckte att hon var färdig med daltande. Det är hon inte. I dag kör hon mest liggande igen.

Ett hönshus del 2

Mar31

Nu har jag byggt mitt hönshus tillräckligt länge för att kunna konstatera att jag inte har en aning om vad jag gör. Någon sorts… hus, blir det väl. Men. Ja. Ni vet.

Jag kan tänka mig att det är lite som om någon försöker baka en våningstårta för första gången, utan att ha bakat alls tidigare. Man kan läsa sig till massor med saker och skrapa ihop någon sorts tårta som eventuellt har våningar som går att visuellt skilja från varandra, men blir det hållbart? Blir det en njutning att äta? Har man bakat mycket finns det så många tricks man känner till. Som den avgörande skillnaden mellan bakpulver och baksoda (det går att använda bakpulver istället för baksoda (i ration 1:2) men inte baksoda istället för bakpulver). Som hur en smet ser ut när man ”vispat ägg och socker vitt och pösigt”. Som hur förvånansvärt mycket sockermassa det går åt till att täcka en vanlig tårta.

Ni fattar säkert.

Jag har såklart läst om hur jag ska bygga ett hönshus, men i praktiken är det mesta tämligen okvalificerade gissningar. Filosofin är att om det där förrådet har stått där i 100 år så måste de ha gjort rätt när de byggde det. Om jag gör så likt som möjligt vad gäller teknik så är det på rätt väg. Tänker jag. Så jag läser mig till att det ska vara sågade plankor i panelen, men jag har inte en aning om hur de skiljer sig från någon annan sorts planka. Jag ser inte skillnad på olika träsorter eller virkeskvaliteter och när jag beställer saker från byggaffären har jag inte en aning om vad jag beställer. ”Du vet en såndäringa plupp”. Spik som är ”ganska lång”. Tack och lov är de genier på byggaffären och lyckas tolka vad jag behöver.

Sedan var det det här med power tools, hörni. Jag är förstås försiktig blah blah blah, men det är sannerligen inte lätt. Jag behövde öppna en del av ytterpanelen liksom mitt i, och därför fick jag låna ett verktyg som min pappa senare berättade heter tigersåg. Tog mod till mig och tänkte att jag visst klarar det här. Kopplade i sladdarna. På med skyddsglasögon (man är ju inte dum). Sedan drog jag igång den. Det såg ut ungefär så här:

Imgur: The magic of the Internet

För det är lite grejen. Man måste bestämma sig för att gör det på riktigt, hålla hårt. Ta sig an uppgiften med samma självförtroende som en medioker man. Då undviker man fladdrande tre meters panelplankor, fladdrande tigersågar och likaledes fladdrande tanter.

I övrigt framskrider arbetet, sakta och inte alldeles säkert. Jag har hittat tre hönor jag vill ha. Korsningar mellan vanlig hybrid och sådana där dvärgkochin som jag hade förut, ni vet, med fjädrar på fötterna. De måste hämtas senast 9 april. Det vore fint om de inte behövde bo inne i huset då.

Det gamla fönstret var helt igenbommat. Av en god anledning.
”Rustikt”.
Träet är genomruttet. Jag hade gärna sparat det men det fnasar sönder i mina händer.
Så här ser kortsidan ut nu. Hela fönstret är bortplockat. Jag ska göra ett nytt. Det kommer säkert att gå jättebra.
Jag bröt upp alla gamla golvplankor. Under golvet låg, som sig bör, en gammal stövel.
Jag är ingen expert, men det här är vad som var kvar av stocken som huset skulle stå på i en av de inre väggarna. Jag tänker mig att den inte är i optimalt skick.
Alltför många golvplankor var ruttna och var tvungna att kasseras. De som kunde räddas lade jag tillbaka på plats med lite mellanrum. Här på kommer det sedan en skiva som heter något jag inte kommer ihåg.
Tigersågen. Och dess effekt. Ingen bild på dess effekt på mitt ben.
Nedre delen av ytterpanelen var så sönderrutten att jag beslutade mig för att ta loss den och sätta ny. Den gamla panelen har jag sedan återanvänt på kortsidan (vid fönstret) där det inte gjorde något att den var kortare.
Kan bara bli bra!

 

Nästa lilla patient

Jun24

Vi väntade ju på att de två sista äggen, som samruvats av Lilla Grå och Pipis, skulle kläckas. När jag kom ut till hönorna i morse hittade jag skal, och när jag tittade lite noggrannare hittade jag, till min stora förtvivlan, en död liten kyckling. Så jag gick in för att hämta handskar så jag kunde lyfta bort den, men när jag lyfte den visade det sig att den fortfarande levde. Liten och kall, och alldeles perfekt så när som på ett hemskt sår (från pickande?) i nacken låg den på min stora handske och blinkade. Så slöt den ögonen och jag började andas varmt på den, höll den under värmelampan och undrade vad i hela friden jag skulle ta mig till.

Så jag gjorde det enda jag kan. Jag tog in den. Höll den under tröjan för värme, sprejade sårsprej på såret, inredde ett litet uppvärmt bo till den. Och där ligger den nu. Så liten, så liten. Och jag vet inte om jag gör rätt. Jag vet bara att jag knappast kunde göra något annat.

20150624-155546.jpg

En liten kyckling har fallit ner

Maj27

Det var ju väntat att kycklingarna i något skede skulle ta sig ner från redena till golvet. Det har varit ett orosmoment men gick betydligt bättre än förväntat. Ja, för alla utom en. Riktigt exakt vad som hände vet vi inte. Vi vet att den var den sista uppe i redet. Vi vet att den vaktades av Dotty och att Dotty hade en till (den tuffaste av alla kycklingarna) som galant hoppade ner och fortsatte hela vägen ut tillsammans med henne. Och vi vet att de andra pickade på den lilla stackaren som blev kvar när den väl tagit sig ner.

När maken hittade kycklingen låg hen kall och slapp på golvet i hönshuset. Den bars snabbt in, lindades i en halsduk och lades under min tröja. I flera timmar låg den där, fortfarande alldeles slapp och vi talade med barnen om att livet ibland är hårt. För att den inte skulle behöva dö namnlös gav vi den namnet Rainbow Dash – det sannolikt mest missanpassade namnet i hönshistorien (Tupp-Berit inberäknat). Efter att barnen somnat droppade jag lite sockervatten på dess näbb och blev blöt när det rann bort. Jag försökte några gånger till tills den fick lite in i munnen. Då öppnade den munnen och började klicka när den andades. Och jag kan inte mycket om höns, men där någonstans började jag allvarligt fundera över hur man bäst tar livet av en liten kyckling en sen kväll för den såg verkligen ut som om den bara tänkte lida sin sista tid på jorden.

Nu är jag väldigt glad att jag inte visste hur man skulle ta livet av kycklingar för en timme senare började den till vår stora häpnad piggna till. Vi gav den mer sockervatten och lät den sova i makens strumplåda över natten. Nästa morgon var den piggare, men dens ena fot var liksom böjd och släpade. Vi gav den äggmacka till frukost, vilket den glatt pickade i sig, och sedan knåpade vi ihop en liten sandal till den. Sandalen hjälper till att hålla foten rak så att Dash kan stå, och förhoppningen är att foten i något skede ska hållas rak även utan sandalen. Personalen på Apoteket trodde inte jag var frisk i huvudet när jag kom in och frågade om självhäftande bandage som kunde klippas i små bitar. Hur små? Så små att man kan få dem runt tårna på en kyckling.

Lätt är det inte, men det går. Eller, tja, hoppar.

IMG_3118 IMG_3123 IMG_3128

Twilight Sparkle är en hjältinna

Maj21

Det är nervöst att ha åtta små ulliga, gulliga kycklingar i hönshuset. Inte nog med att små kycklingar är väldigt, väldigt ömtåliga, deras överlevnad hänger på ett gäng konstant kränkta, lätt illvilliga, bokstavliga hönshjärnor med synnerligen begränsad kapacitet för konsekvenstänkande. Det här är typerna som varje dag går och pickar på en spik i hönshusets vägg i tron att det är mat. Det här är typerna som surar i timmar om jag lägger in nytt, fräscht strö på hönshusets botten. Det här är typerna som fortfarande inte har förstått att det finns nät runt hönsgården utan nästintill dagligen krockar med det.

De ska nu alltså ansvara för kycklingarnas bräckliga små liv.

Det började med att Dotty trötade in sig tillsammans med Bläck, som legat på sex ägg, och numer uppfostrar dessa sex kycklingar tillsammans med henne. Sedan kom jag ut till hönsen på eftermiddagen i förrgår och då ligger Twilight Sparkle, som inte har ruvat några ägg alls, väldigt märkligt som en boll mitt i gruset. Och när hon reser på sig ser jag till min stora förfäran att hon har en liten kyckling under sig. Den lilla bräckliga svarta, svagast av dem alla, har kommit bort från Fluttershy som har ruvat fram hen (pun intended) och alla mina säkerhetsanordningar till trots fallit ut i den livsfarliga kylan. Men Twilight tog sig an den och räddade livet på den, tills jag kom och kunde återbörda den till Fluttershy.

Ja, och så i dag hittade jag bara fem kycklingar uppe hos Dotty och Bläck. En hade fallit ner och i vanlig ordning fick jag hjärtsnörp. Men så kom den fram tillsammans med Flyttershys två småttingar och verkar helt nöjd med att ha bytt familj. Den sprang runt tillsammans med sina nya syskon bland tupparna och verkade vara i prima skick.

Alltså. Hönor är så jävla märkliga.

20150521-174551.jpgTwilight Sparkle. Den kränkta hjältinnan.

Babyfeber

Apr24

Min man är med Vilho på sjukhuset och jag är hemma med Tilda. Det är svårt, men viktigt, att försöka komma ihåg det friska syskonet när ett av barnen blir allvarligt sjuk. Och här hemma på gården fortsätter allt som vanligt. Hönorna är tillbörligt kränkta, Maggie-kaninen försöker riva ner sin bur varje gång man kommer nära eftersom hon vill ut och det ligger en vårsolskatt i varje hörn.

Nu börjar det dessutom bli lite babyfeber här hemma. Inte människobabysar alltså, because härrigud vad två människobarn räcker, men av andra sorter. Bläck och Twilight har lagt sig att ruva och jag har låtit dem behålla några ägg var. Under Bläck ligger det för tillfället fyra och under Twilight två. För säkerhets skull har jag lyft hönorna och märkt äggen med datum, så att jag inte ska råka plocka med mig fel ägg. Det gjorde hönorna, om möjligt, ännu mer kränkta. Om ca 21 dagar får vi se om det kläcks några kycklingar!

IMG_2561-20150424IMG_2564-20150424Enna var väldigt skeptisk till kameran och kom väldigt nära för att inspektera. Väldigt nära.IMG_2594-20150424 IMG_2595-20150424 IMG_2598-20150424 IMG_2640-20150424IMG_2580-20150424Berit har också vuxit till sig och kom för att blänga.IMG_2616-20150424

Sedan hittade de en grop som de unisont grävde mer i.IMG_2618-20150424 IMG_2643-20150424 IMG_2650-20150424Dotty har äntligen börjat få lite fjädrar tillbaka på huvud. Hon har den vackraste teckningen i mitt tycke.IMG_2659-20150424IMG_2666-20150424Fluttershy har legat och ruvat i evigheter redan, men utan ägg. IMG_2669-20150424Bläck och Twilight.

Och Maggie blir bara rundare och rundare. Om jag har räknat hyggligt rätt så borde det inte vara mycket mer än 1 vecka kvar av tiden. Tilda har förtjust klappat Maggie på magen och hävdar med bestämdhet att hon kände en baby sparka henne. Det tror jag väl lite vad jag vill om, och kaniner kan vara otroligt luriga. De kan ha alla tecken på att vänta smått, utan att faktiskt i slutändan klämma fram några.

IMG_2714-20150424En Mycket Rund Kanin. Och en lätt psykotisk katt.IMG_2724-20150424Ett lovande bo! IMG_2744-20150424 IMG_2765-20150423Och mycket nöjda katter…

 

Trampa på tårna – hönsversionen

Mar27

Våra höns är dvärgkochin, vilket betyder att de hör till den sortens som har fjädriga (hur säger man lurviga för någon som har fjädrar?) fötter. De var ute i hönsgården och spatserade när plötsligt Dotty stannade och såg så där förvånat kränkt ut som bara höns kan. En av tupparna hade ställt sig på hennes långa fotfjädrar. Det tog tvärstopp. Hade hon kunnat hade hon gjort det här:

These Robin Hood GIFs Will Brighten Up Your Day - Lady Cluck

Men det kunde hon ju inte, så hon bara stod där och blängde och ryckte i sin fot innan tuppen klev av. Och som den milda hönsmamma jag är skrattade jag förstås bara några timmar eller så. Höns, alltså. Så jäkla kul typer!

IMG_1120Här är tuppen Berit, förra sommaren. Tuppen på bilden har ingenting med tuppen i berättelsen att göra.

Kycklingen som försvann

Dec12

För ett par dagar sedan när jag kom ut för att stänga dörren till hönsen och räkna dem på sina pinnar saknades en av de nya små. Med hjärtat i halsgropen sökte jag i mörkret runt hönsgården. Höns gör nämligen så att de somnar när det blir mörkt och kommer inte när man kallar på dem. Det har inte så stor betydelse var de är, de somnar ändå. Så hittade jag den lilla kycklingen sovande intryckt under en hink. Och hen sov djupt. Vaknade knappt när jag försiktigt lyfte upp henne. Hon var kall, så jag satte henne under jackan tills hon blivit lite varmare och jag var helt säker på att hon var ok.

20141209-220731.jpgKycklingbula.

Prickigt ägg

Dec4

När de väl kom i gång har hönorna pliktskyldigt levererat ett ägg om dagen. Inte ett var alltså, utan ett totalt, som en slags joint effort. Av färgen att döma kan det möjligen röra sig om två olika hönor. Av nio ägg har sju varit väldigt ljusbruna och två lite mörkare bruna. Och så i dag kom det här, ett prickigt ägg. Vad betyder det här? Är det Dotty, den prickiga hönan? Är det någon av de andra som är en jäkla over achiever? Eller är det något fel på hönsen?

20141204-095930.jpg