Vi väntade ju på att de två sista äggen, som samruvats av Lilla Grå och Pipis, skulle kläckas. När jag kom ut till hönorna i morse hittade jag skal, och när jag tittade lite noggrannare hittade jag, till min stora förtvivlan, en död liten kyckling. Så jag gick in för att hämta handskar så jag kunde lyfta bort den, men när jag lyfte den visade det sig att den fortfarande levde. Liten och kall, och alldeles perfekt så när som på ett hemskt sår (från pickande?) i nacken låg den på min stora handske och blinkade. Så slöt den ögonen och jag började andas varmt på den, höll den under värmelampan och undrade vad i hela friden jag skulle ta mig till.
Så jag gjorde det enda jag kan. Jag tog in den. Höll den under tröjan för värme, sprejade sårsprej på såret, inredde ett litet uppvärmt bo till den. Och där ligger den nu. Så liten, så liten. Och jag vet inte om jag gör rätt. Jag vet bara att jag knappast kunde göra något annat.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag känner så igen det här. För en vecka sedan hjälpte jag vår lilla kyckling (på jobbet) att kläckas då den pep inuti ägget. Sedan försökte vi skuffa in den lilla kycklingen under modern, men hon ville inte ha den. Så jag gick omkring med den under min tröja hela dagen. På kvällen var den redan pigg och fluffig och när jag på nytt försökte ge över den till modern så lyckades det! 🙂