För ett par dagar sedan när jag kom ut för att stänga dörren till hönsen och räkna dem på sina pinnar saknades en av de nya små. Med hjärtat i halsgropen sökte jag i mörkret runt hönsgården. Höns gör nämligen så att de somnar när det blir mörkt och kommer inte när man kallar på dem. Det har inte så stor betydelse var de är, de somnar ändå. Så hittade jag den lilla kycklingen sovande intryckt under en hink. Och hen sov djupt. Vaknade knappt när jag försiktigt lyfte upp henne. Hon var kall, så jag satte henne under jackan tills hon blivit lite varmare och jag var helt säker på att hon var ok.
Kycklingbula.
Hit och dit och tillbaka igen 