Min man är med Vilho på sjukhuset och jag är hemma med Tilda. Det är svårt, men viktigt, att försöka komma ihåg det friska syskonet när ett av barnen blir allvarligt sjuk. Och här hemma på gården fortsätter allt som vanligt. Hönorna är tillbörligt kränkta, Maggie-kaninen försöker riva ner sin bur varje gång man kommer nära eftersom hon vill ut och det ligger en vårsolskatt i varje hörn.
Nu börjar det dessutom bli lite babyfeber här hemma. Inte människobabysar alltså, because härrigud vad två människobarn räcker, men av andra sorter. Bläck och Twilight har lagt sig att ruva och jag har låtit dem behålla några ägg var. Under Bläck ligger det för tillfället fyra och under Twilight två. För säkerhets skull har jag lyft hönorna och märkt äggen med datum, så att jag inte ska råka plocka med mig fel ägg. Det gjorde hönorna, om möjligt, ännu mer kränkta. Om ca 21 dagar får vi se om det kläcks några kycklingar!
Enna var väldigt skeptisk till kameran och kom väldigt nära för att inspektera. Väldigt nära.
Berit har också vuxit till sig och kom för att blänga.
Sedan hittade de en grop som de unisont grävde mer i.
Dotty har äntligen börjat få lite fjädrar tillbaka på huvud. Hon har den vackraste teckningen i mitt tycke.
Fluttershy har legat och ruvat i evigheter redan, men utan ägg. 
Bläck och Twilight.
Och Maggie blir bara rundare och rundare. Om jag har räknat hyggligt rätt så borde det inte vara mycket mer än 1 vecka kvar av tiden. Tilda har förtjust klappat Maggie på magen och hävdar med bestämdhet att hon kände en baby sparka henne. Det tror jag väl lite vad jag vill om, och kaniner kan vara otroligt luriga. De kan ha alla tecken på att vänta smått, utan att faktiskt i slutändan klämma fram några.
En Mycket Rund Kanin. Och en lätt psykotisk katt.
Ett lovande bo! 
Och mycket nöjda katter…
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag får hönsfeber av att läsa det här. Usch vad jag saknar våra!
Planerar ni att bygga större kaninbur? Den är väldigt liten. Maggie kan ju inte ens stå på bakbenen utan att slå i öronen och har väldigt lite utrymme att röra sig på. Jag tror att du bryr dig om dina djur, det är därför jag påpekar.
Tycker själv att buren är i minsta laget, men den fyller väl de nya minimimåtten för en kaninbur för en kanin av hennes storlek. Att göra en bur där hon kunde stå på bakbenen och sträcka sina ovanligt långa öron även där taket lutar som mest var inte ett rimligt alternativ för så hög takhöjd ger massor med värmeläckage. När det blir minus 25 grader vill man verkligen ha minimerat värmeläckaget. Maggie är dessutom ute och springer flera timmar om dagen och kommer att få en sommarbur i något skede, men nej; någon större vinterbur har vi inte planerat för henne.
Och nu när jag tittar på bilden igen så ser jag att vinkeln är märklig. Alltså, Maggie kan utan problem till exempel ligga ner och sträcka ut sig i buren – men det syns inte på bilden.