Rädda Syrien! (Och ett par saker jag är sjukt nöjd med)

Kanske ni redan visste det, men min Kärlek är från Syrien. Han kom till Finland för snart två år sedan och har tack och lov uppehållstillstånd. När det var en stor manifestation i Helsingfors för att uppmärksamma den humanitära katastrof som Syriens krig har orsakat var det alltså fullkomligt självklart att vi fanns på plats. Han, jag, barnen och ett par tusen andra stod och betraktade hur människor med lyktor i händerna formade ett mänskligt fredsmärke och krävde ett slut på kriget i Syrien.

Någon dag ska jag försöka sätta ord på hur det är att leva tillsammans med en som kommer från kriget, men ikväll klarar jag det inte. Det var tungt att se honom stå där, förvisso omgiven av tusentals människors öppenhjärtliga stöd och en liten familj som älskar honom, men ändå förkrossande ensam. Trygg, ja, men så medveten om alla som fortfarande är kvar i Syrien, som förtvinar i flyktingläger eller som fått ge sina liv för vansinnet. Jag håller hans hand, för jag vet inte vad jag ska säga.

Hur som helst. Skänk en slant till någon av hjälporganisationerna, ok? Ok.

Ja, och sedan kom det fram en mediamänniska av något slag. ”Ursäkta, men talar ni finska eller engelska” frågade han. ”Både och”, svarade vi. ”Och svenska och arabiska och ryska. Kan vi hjälpa till?” Så vände han sig till min son och sa ”Jag undrar om den här unga fröken skulle vilja vara med på en kort liten filmsnutt” och jag fick ÄNTLIGEN valuta för hattköpet när jag kunde svara att det vill han säkert men det är inte en liten fröken för ”det är ju en Pikachu”.

Sanslöst nöjd över detta.

Sedan åkte vi hem och lagade mat och skrattade så vi höll på att kikna åt saker som kanske inte hade varit lika roliga om vi inte alla varit så trötta. Nu ska jag strax gå och lägga mig bredvid Honom, och försöka att vara mer tacksam över att han är här och trygg med mig än att så många av hans nära och kära sover med hjärtat i halsgropen till ljudet av bomber.