Det farliga genustänket och de biologiska skillnaderna mellan pojkar och flickor

I dag skriver psykologen Alf B Svensson att vi måste sluta försöka göra våra barn könsneutrala, med könsneutrala namn, bannlysta dockhörnor och lika leksaker för alla. Jag håller helt med honom om att det finns problem med de tendenser till överdrift som finns (exempelvis att inte berätta för folk om ens barn är pojke eller flicka även åratal efter att barnet fötts). Jag håller också med honom om vikten av att vi ska uppmuntra flickor att ”tro på sig själva” och pojkar att ”utveckla sin känslomässiga intelligens”.

Men när han talar om att ”göra våld på naturen och försöka skapa könsneutrala barn” är det något som klickar inom mig. Något som förmodligen grundar sig på allt vad jag läst om medeltida syn på manligt och kvinnligt och på naturlighet, för det är ungefär i de samma tankebanorna som Svensson rör sig. Visst, det finns biologiska skillnader mellan pojkar och flickor som inte är begränsade till snopp vs. snippa eller den i ett senare skede uppenbara längdskillnaden, och det ska man inte förneka. Men den fundamentala bristen i resonemanget att dessa biologiska skillnader ska utgöra utgångspunkt för hur man behandlar pojkar och flickor – vilket är vad Svensson driver – är att ingen hänsyn tas till att de skillnader som finns mellan grupperna i nästan alla uppmätta fall är betydligt mindre än dem som finns inom grupperna. Detta leder till att aldrig så goda intentioner att låta pojkar och flickor utvecklas till de bästa individer de kan vara genom att ta hänsyn till flickor och pojkars särskilda behov blir åt helvete fel när man tar i beaktande alla pojkar som de facto har en välutvecklad känslomässig intelligens och alla flickor som redan tror på sig själva lite mer än vad som är riktigt nyttigt.

Kanske är det att jag är en sån där genusvetare som inte vet min plats som får mig att reagera lite extra när jag läser Svenssons förklaring till varför flickor har ”sämre psykisk hälsa, framförallt i tonåren”, men jag har hittills inte sett en enda vetenskapligt underbyggd studie från efter 1900-talets början som skulle stöda att denna ohälsa beror på att flickor har ”en medfödd större sårbarhet”. Och hur ska man i så fall förklara mäns högre självmordsfrekvens då? John of Salisbury menade redan på 1100-talet att kvinnor var svagare än män,  och minst sedan dess har kvinnans svagare natur setts som anledningen till varför hon lättare blir sinnessjuk, lurad, offer, är inkapabel. Man menade att det var naturligt. Säkert hade man aldrig trott att kvinnor skulle kunna klara vad kvinnor i dag alldeles avgjort kan. Hade ingen ställt sig upp och menat att individuellt kunnande trumfar idéer om gruppen kvinnors naturliga svaghet hade kvinnor fortfarande knappast haft varken rösträtt, äganderätt eller bestämmanderätt till sin egen kropp – sådant man ansåg att kvinnor på grund av biologi och naturlig fallenhet inte skulle kunna hantera.

Poängen med att uppfostra sina barn med genustänk är inte att vi därefter kommer att få en värld full av henar som heter Kim och klär sig i blåa byxor och rosa tröjor, utan att vi får ett samhälle som ser barn som individer, fria att göra vad de vill, fria att följa traditionella vägar eller bryta egna nya. Ett samhälle där val kan ha gjorts av medfödda biologiska drifter, men där inga förutfattade meningar om vad de biologiska drifterna ska vara får styra.

7 thoughts on “Det farliga genustänket och de biologiska skillnaderna mellan pojkar och flickor

    • Jag antar att ett av de största problemen är att det är just de mest extrema rösterna av dem som talar för genustänk som gör sig hörda, och så tror folk att alla tycker på det viset.

  1. Man blir ju så trött… Jag tycker mig märka att det på senaste tiden har dykt upp begrepp som genustalibaner och genusfundamentalister i debattinlägg på typ Svt och Aftonbladet. Jag undrar oftast vilka dessa talibaner egentligen är, eftersom de oftast tillskrivs åsikter jag inte har hört en endaste person yttra eller tänker mig att 99,9 % av befolkningen skulle ha.

    • Så är det. Och det är synd att det verkar finnas så lite förståelse för hur det ordbruket skapar större konflikter och indikerar en betydligt större klyfta mellan meningsmotståndarna än vad som egentligen finns. Det blir en himla massa peka och kalla grova namn, och alldeles för lite av att se allt det man har gemensamt. Målet är ju ändå det samma, på något vis.

  2. Vad kul Charlotte att du hittade till min blogg så att jag kunde hitta till din! Jag håller med dig i ovanstående och blir så glad att läsa en så väl formulerad text om genusproblematiken som denna. Jag är långt ifrån lika kunnig som du på ämnet, men vill lära mig mer, mer! Ibland (under korta svackor 🙂 ) tvivlar jag på mig själv och min inställning kring detta (just för att jag saknar fakta att backa upp dem med) när jag så ofta stöter på negativa kommentarer om hur överdrivet det är bla bla bla. Jag lägger till dig i min blogroll och ser fram emot att följa din blogg!

    • Yee! Det var ren tur (via Ugglan, tror jag) att jag ramlade på din blogg och den var så trevlig! Ska bli spännande att se hur det blir med flytten och allt!

  3. Pingback: Vadå avskaffa könsrollerna? « bittergubben

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s