För ett par dagar sedan rapporterade YLE om att kvinnans euro i Grankulla är 43 cent. Det vill säga, löneskillnaderna mellan kvinnor och män är enorma. Det visar sig också att skillnaderna är som störst i kommuner med fler höginkomsttagare. I Grankulla har kvinnorna till exempel fortfarande en årsmedelinkomst på över 33.000 euro vilket är bra mycket mer än genomsnittsmannen i Åbo. Och det upphör aldrig att förvåna mig hur folk kan gå så jävla apeshit som de gör över den här rapporteringen. Bland kommentarerna finns alltifrån att det skitjournalistik av YLE att lyfta en icke-fråga till att vi ju redan har jämställdhet i det här landet så what’s the problem.
Visst kan man ifrågasätta om det är relevant att tala om kvinnans euro som koncept. Vad det mäter är ju alltså bara de faktiska löneskillnaderna och den största delen där beror på att kvinnor inte förvärvsarbetar i samma utsträckning som män. MEN! Det är (minst) tre saker som man fullkomligt bortser ifrån ifall man låser sig vid att diskutera kvinnans euro som koncept och jag önskar, önskar, önskar att vi skulle kunna komma vidare till att diskutera de sakerna någon gång för hela det är begreppsfilosofiska tramset gör mig så jävla grinig.
Alltså:
1: Det framställs ofta som att män alltid har varit de som jobbat hårdast och kvinnor alltid de som tagit hand om barn och hushåll men det är ur historisk synpunkt en MYT. Ok? MYT. Kvinnor har varit med och skött de allra tyngsta arbetena redan från början. De var med och jagade på stenåldern, de har plogat, sått och skördat. Kvinnor har i vår kultur inte innan 1800-talet varit förpassade till hemmet medan mannen arbetade och även då var den hemmasittande kvinnan ett borgerskapsfenomen och förunnat ett fåtal. Hemmakvinnor är, vilket bekräftas av studien YLE refererar, fortfarande beroende av klass. Det finns alltså inte en tusenårig historiskt grundad tradition av män som försörjer sina hustrur här.
2: Att kvinnor generellt tjänar så pass mycket mindre än män betyder något och är värt att lyfta fram. Vi vet att det i bakgrunden finns sådana saker som att kvinnor oftare har snuttjobb, oftare deltid, oftare tar ut VAB och därmed har en betydligt osäkrare position på arbetsmarknaden än vad män har. Detta trots att kvinnor i dag generellt har högre utbildning än män. Det hjälper inte hur mycket man skriker att detta är resultatet av kvinnors fria val för väldigt många kvinnor uttrycker sitt missnöje med situationen och påpekar att det inte finns så många andra val att göra. Många hade velat jobba mer men kan inte, delvis på grund av att det inte finns jobb och delvis på grund av att de har huvudansvaret för barnen.
3: Kvinnors och mäns arbete värderas fortfarande inte lika. De yrken som traditionellt är kvinnligt kodade, till exempel inom omsorg, är dåligt betalda. Men det handlar också om att de sysslor som kvinnor utför inte är meriterande. Hur i hela helvete kan det inte vara meriterande att ha varit hemma med sitt barn i tre år? Hur kan det inte få räknas på ett CV som indikationer på stresstålighet, ledarskap och organisationsförmåga? Nej, istället ska kvinnor som varit hemma med barnen förklara varför det finns luckor i deras CV åren de varit hemma. Att göra lumpen däremot, det är en merit. Och för att ta ett historiskt exempel, för att jag gillar sådana, kan vi se på dem som arbetade i hushållet. Den högsta positionen bland hushållets tjänare hade den manliga betjänten – butlern eller hovmästaren. Lägst i rang stod pigan. Tvättade gjorde tvätterskorna, men den som var rik nog kunde visa sin status genom att ha en manlig tvättare. Inte för att de jobbade hårdare eller längre timmar utan för att de var män. Eller se på skillnaden mellan kokerskan och kocken i både status och inkomst. Listan kan göras milslång.
Så, precis som med genus i allmänhet så finns det massor med spännande och viktiga saker att diskutera kring kvinnans euro, men att diskutera själva existensen av fenomenet är jävligt blasé.
Det var delvis de här sakerna som vi talade om i dagens Tisdagssnack. En länk till det kommer på bloggens FB-sida så snart det finns tillgängligt så håll ögon och öron öppna där.
EDIT: Jag påminner om att en giltig emailadress är en förutsättning för att få kommentera på den här bloggen. Man får vara anonym inför andra läsare men inte inför mig.
Hit och dit och tillbaka igen 
Kunde tänka mig att barnaskötseln inte räknas som en merit, eftersom det är en helt vanlig grej åt största delen av befolkningen och inte kräver någon slags utbildning. Samtidigt så är det svårt för en utomstående att värdera hur bra någon skött om sitt barn – det är väldigt svårt att ”få sparken” fast man skulle sköta om sitt barn hur dåligt som helst.
Vet inte om avklarandet av värnplikten som sådan räknas som någon slags merit längre, men där har vi ju redan en väldigt mycket mindre andel av befolkningen som avklarat detta. Främst handlar sig intresset rörande avklarad värnplikt mot specialutbilding (stresshantering, grupparbete etc.), ledarskapsutbildning och för yngre män enkla faktumet att man inte vill anställa någon som om ett halft år kanske åker iväg till armén.
Om barnaskötsel inte är en merit för att det är så vanligt, hur förklarar du då att till exempel restaurangarbete är en merit när matlagning är vanligt? Eller parkarbete? Eller att barnaskötsel är meriterande om du inte sköter dina egna barn? Och tänk om jag har en vårdutbildning och sköter om mina egna barn på heltid i 10 år, varför är det inte meriterande då? Klart att det är svårt för utomstående att värdera hur bra man gjort det, men jag ser inte hur det ska stå och falla med oberoende värdering. Jag skriver till exempel med föreläsningar jag har hållit på min CV, men inte är de beroende av hur bra jag har gjort dem (fast jag är skitbra).
Du glömde det viktigaste: Kvinnlig hypergami, att kvinnor gifter sig uppåt för pengar. Det är ju totalt förljuget att inte nämna detta. Om kvinnor delvist lever på mäns bekostnad så följer det att de har mindre egna resurser.
Det är lite roligt att du återkommer till det där hela tiden trots att kvinnor och män i dag tenderar till att ha likvärdig material status när de först börjar dejta. Och vi vet dessutom att minst sedan 1500-talet har de allra flesta, både män och kvinnor, arbetat i många år innan de gifte sig – men kvinnor alltid med lägre löner. Att kvinnor i allmänhet gifter sig uppåt för pengar stämmer helt enkelt. (Vilket, som vi har diskuterat förr, inte utesluter att somliga förstås gör det.)
”Det är lite roligt att du återkommer till det där hela tiden trots att kvinnor och män i dag tenderar till att ha likvärdig material status när de först börjar dejta.”
Jag återkommer med det för det nämns aldrig. Stämmer det där ens, menar du att Bo Rothsteins asymetriska partnerval (lite äldre, mera utbildad, rikare) inte gäller mera?
”Att kvinnor i allmänhet gifter sig uppåt för pengar stämmer helt enkelt.”
Det där är bara din åsikt, inte ett faktum ”helt enkelt”.
Här är en feminist som åtminstone tänkt på saken, varför diskuterar så få feminister det här? Att nämna det i förbigående är inte att behandla det. Laura Kipnis (2007):
”In other words, feminism came up against an unanticipated component: the inner woman. If something remains a little obdurate about female inequality after the last forty years or so of activism and protesting, obviously there’s no shortage of external culprits to hold accountable: the Media, the Old Boy’s Club, the Double Shift. And then we have the culprits closer to home. No, not men (though that’s pleasantly self-exonerating) – I’m speaking of the collaborator within. Not to point fingers, but without substantial female compliance, wouldn’t masculine privilege pretty soon find itself crammed in with all the other debris in the trash can of history? When it comes to male power or female subjection, or whatever you want to call the current arrangement between the sexes, the complicity on the part of women themselves is… well, let’s just say it’s “complicated”.”
Den forskning som Rothstein vilar sig på, förutom sin egen, är Buss vilken 1989 via enkäter konstaterade att ”framtida intjäningsförmåga” hade betydelse för kvinnor men inte för män i fråga om partnerval. Man kan med goda skäl ifrågasätta vad den enkäten egentligen säger om dagens samhälle.
Har du förresten sett att Rothstein föreslår att en av anledningarna till varför män inte vill ha kvinnor med högre status än dem själva är att mäns ego inte klarar det? För du tolkar Rothsteins resultat helt på ditt eget vis. TIll exempel menar inte Rothstein att kvinnor gifter sig efter pengar. Det är inte vad han skriver. Han har ingen data som tyder på att det handlar om pengar alls. Arbete ja, pengar nej. Och han kan heller inte förklara varför män som är arbetslösa oftare är singlar – om det beror på männens val eller kvinnornas val eller i vilket skede det valet görs. Rothstein påpekar dessutom själv att barn påverkar inkomst på så sätt att mäns går uppåt och kvinnors nedåt när första barnet föds. Skillnaderna i inkomst kan INTE förklaras med att kvinnor ”gifter sig uppåt”.
Det är enligt forskningen likhetsprincipen som framför alla andra är avgörande för hur vi väljer partner. Någon som är lik oss själva beträffande variabler som t.ex. inkomst.
Och beträffande Kipnis: alla som utgår från ett koncept om ”the inner woman” har lika hög vetenskaplig trovärdighet som E.L James inre gudinna.
Tack för svaret, Charlotte.
Att faktist jobba med något (vare det sig barnskötsel, matlagning eller vad som helst) betyder att någon tycker du gjort ett bra arbete för den slant som betalas. Som arbetstagare kan en vara bra, billig eller något däremellan – poängen är att en fortsättande anställning signalerar att ditt jobb faktist är lönsamt och att anställaren är nöjd med det du gör. Om anställaren är missnöjd får man sparken från jobbet förr eller senare – med barnskötsel får man ”sparken” typ om barnet dör eller du hamnar i fängelset, som betyder att signaleringseffekten inte är alls lika stark.
P.S. Orsaken att inte använda en e-postadress är att den helt enkelt inte är alls relevant för diskussionen. Det enda den bidrar till är möjligtvis ökad spam, som jag så gärna försöker undvika.
Jag tror att det också finns en symmetrieffekt i det här. Ju mer män förväntas ta ansvar för familjen och livet hemma desto mer kommer det att påverka mäns arbetsliv, både individuellt och branschmässigt. Kvinnligt kodade jobb är lågt betalda på grund av att de är lågt värderade, men också på grund av att arbetsformerna på de arbetsplatserna måste vara flexibla. Arbetets organisering och utförande är helt enkelt uppbyggt så att de som jobbar där kan ta ansvar för familjen. Flexibla scheman, delade arbetsuppgifter, alla på arbetsplatsen kan fylla in för varandra osv. Då blir också lönerna lägre. Skulle vi dock ställa samma krav på manligt kodade arbetsplatser, som ex. ofta har högre grad av specialisering, så skulle det förmodligen också påverka skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner. Om alla arbetsplatser där det bara jobbade män var tvungna att rigga utifrån att män var lika mycket föräldralediga, vabbade lika mycket, skjutsade, packade matsäckar och lämnade på skola och förskola så skulle vi ha ett helt annat arbetsliv. Plus att det i nästa led så klart skulle göra det enklare att vara hemma med sina barn. Min upplevelse är att många män som jobbar på arbetsplatser eller inom yrken med övervägande män har svårare att ta ex. föräldraledighet eftersom deras arbete inte är organiserat utifrån den parametern.
Jag vet inte om det här är något du håller med om men som exempel på det här så tycker jag mig ha märkt att det inom akademin så finns det helt andra krav inom forskningsgrenar där de flesta forskare är män på att jobba utomlands som en del av deras meritförteckning. Visst partikelgeneratorn i CERN finns bara där men jag hör många andra också som pratar om att för att bli något i deras värld så måste de ha jobbat på universitet ute i världen. Inte för att inte samma forskning går att göra hemma, men ändå. Men jag har aldrig hört talas om den typen av krav inom forskningsområden som domineras av kvinnor. Och man undrar ju om det beror på att män antas ha någon som tar hand om familjen, eller är beredda att bryta upp och hänga med när de gör vad de måste?