Tag Archive | Allt hittar di på nuförtiden

Kort fråga om sociala normer

Lång historia kort.

Ok, så jag ska på min väns disputationsfest och inser så här nu, ensam på kontoret, att det är precis så svårt att knäppa in sig själv i en korsett som man hade kunnat föreställa sig. Killen som har rummet bredvid är fortfarande kvar på jobb. Så, ni som varit i det här gudsförgätna landet längre än vad jag har: vad säger kutymen om att be honom knäppa min korsett? Vi har hälsat i hissen en gång och så.

Eller är det mer accepterat att helt enkelt bara vrida axeln ur led?

Tacksam för snabbt svar!

Vi måste tala om demokrati

Jag tror att vi måste sluta kalla rasismen och det rasistiska våldet för högerextremism. Dels förstås för att varje gång någon säger att högerextremisterna har begått något våldsbrott så kommer det någon smart typ som kopplar ”högerextremism” till Hitlertyskland och som lyckats lära sig att det även pågick folkmord i det socialistiska Sovjet och som därmed tror att det skulle finnas två ungefär jämbördiga sidor – vänster och höger. Ja, och de som väl lyckats komma så långt i sitt historiekunnande verkar tyvärr ha missat både all sorts kontextualisering av nazism, fascism och socialism (för då skulle det vara direkt uppenbart att de inte på något vis är jämförbara) och inte minst den politiska utvecklingen längre tillbaka, från säg 1700-talet och fram till nu. Då skulle de nämligen kunna se hur vi är på väg mot en tillbakagång i demokratins utveckling.

Men mest för att vi genom att kalla rasismen och det rasistiska våldet för högerextremism placerar in det på den politiska skalan – gör det till en naturlig del av den politiska, demokratiska kartan. Vi säger liksom att det hör till, därute i periferin förvisso, men det hör till en demokrati. Mina liberala vänner som politiskt sett befinner sig långt ut på högerkanten, som vill ha marknadsekonomi och som inte gillar fackrörelsen eller socialism, kan vara där ute på kanten utan att ens vara nära att vara rasistiska. Faktum är att de som är längst ut bland mina vänner är så mycket för individens frihet att de förespråkar fri invandring. Rörelsefrihet och fri invandring är nämligen en av de där sakerna man hittar ute på högerkanten. Det går att vara helt sjukt mycket höger utan att vara rasist, precis som det går att vara inbiten sosse och främlingsfientlig.

Och nej, jag vill på intet vis säga att rasisterna skulle vara jämt fördelade över den politiska skalan på något vis – även om jag vidhåller att de förekommer överallt. Rasisterna har samlats i SD. De bryr sig inte om politik egentligen. De bryr sig inte om budgeten eller kommunerna eller landstinget så länge det inte handlar om invandrare. De talar inte om marknadsekonomi versus planekonomi utan om åldringsvård versus invandrare, skolan versus invandrare, arbetsmarknad versus invandrare. Rasismen genomstrålar allt de gör. Därför går det heller inte att placera in SD på den politiska, demokratiska skalan. De befinner sig utanför. De är inte intresserade av demokratiska värden. Och det är just det här jag menar; det är inte högerextremism. Det är rasism.

Det våld som förekommer nu är inte ett politiskt ställningstagande. Det är inte en effekt av högerpolitik, det är inte ett uttryck för en vilja till mer liberalism eller för individens frihet. Det är rasism.

Rasism och rasistiskt våld är oförenliga med ett demokratiskt samhälle. Rasism skiljer på olika sorters människor på ett sätt som det inte finns några vetenskapliga belägg för och ger vissa grupper av människor fördelar bara på grund av hudfärg. Med en sådan inställning faller hela den demokratiska tanken. Så vi måste sluta tala vänster eller höger och tala demokrati. Nu.

Slöjor är bara kvinnoförtryck så länge det är män som bestämmer

Under den senaste veckan har det pågått en debatt på Göteborgs-postens sidor angående slöjor och för ett par dagar sedan kom slutrepliken. Det var socionom Devin Rexvid som skrev under rubriken ”Den som försvarar slöjan visar kvinnoförakt”.

Rubriken säger det mesta om vad själva debattartikeln handlar om, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram den här biten:

”Vad står valet emellan för en ”fri” slöjbärare? Mellan att vara en ärbar, anständig, dygdig, kysk och rättrogen kvinna som hamnar i paradiset i ett annat liv å ena sidan eller en ”slampig”, oanständig, fördärvad, okysk och otrogen kvinna som hamnar i elden efter döden å andra sidan? Vad säger detta val? Kan en fri kvinna underkasta sig en övernaturlig krafts vilja?”

Det var ju inte mer än några hundra år sedan som kvinnor även i Sverige stod inför liknande val och kvinnorna här har ju sedan dess visat att det är fullt möjligt att vara ärbar, anständig och rättrogen även utan huvudduk och kanske rent av som ensamstående mamma, som ogift, som frånskild, som trans, som homosexuell, som precis vad de vill. En fri kvinna kan nämligen välja att underkasta sig precis vilken annan vilja hon vill. Att viljan är övernaturlig är liksom inget problem i sammanhanget. Ja, och en fri kvinna kan också välja att låta sin egen vilja ha högsta prioritet ibland. Det är liksom så frihet fungerar.

Jag förstår vad Rexvid försöker framhäva; att om man är uppvuxen i en struktur som säger att kvinnor alltid måste täcka sig innan de går ut för att de annars hamnar i helvetet så är det problematiskt att kalla det ett fritt val att kvinnor täcker sig. Grejen är bara att det finns många miljoner kvinnor som inte lever i strukturer som säger att de måste skyla sig men som likväl väljer att ha slöja. Muslimska kvinnor i Sverige är bara ett exempel. Bland muslimska svenska kvinnor finns det gott om djupt troende som bär slöja, men också många som inte gör det. Det samma kan sägas om mängder av olika muslimska samhällen eftersom muslimska samhällen fungerar med ungefär samma sorts fantastiska diversitet som kristna samhällen.

Rexvid har förstås också alldeles rätt när han påpekar att slöjan (hijab) är ett religiöst påbud, men slöjan är för de allra flesta som bär den ändå någonting betydligt mer. Dessutom finns det en enorm modeindustri knuten till hijab och att bära hijab är verkligen inte att ta första bästa slöja att täcka huvudet med. Ja, och så finns det förstås massor av religiöst påbjudna kläder för män som vi aldrig diskuterar eftersom män tydligen är fria att underkasta sig vilka övernaturliga viljor de behagar utan att ifrågasättas eftersom att mäns religiositet betraktas som ett val och kvinnors dito som ett förtryck.

För det allra viktigaste, och vad som verkar gå Rexvid fullkomligt förbi, är att han som man inte kan komma in och bestämma vad kvinnor ska klä sig i och inte. Att det är just det som är hela problemet – att män envisas med att berätta för kvinnor hur de ska klä sig. Nämn ett enda klädesplagg för män som röner liknande upprörda känslor bland kvinnor! Tänk om kvinnor skulle skriva in till dagstidningar om hur män säkert inte själva väljer att ha slips för slips är ett tecken på hur män tvingas in i sociala strukturer där de måste prestera, prestera, prestera och att slips inte är ett fritt val för män (slips är förresten knappast ett fritt val för någon annan än Barney).

Det är ju befängt. Huruvida män har slips eller inte kan inte vara en grej som kvinnor i allmänhet ska få vara med och bestämma om. På precis samma sätt är huruvida kvinnor bär hijab inte någonting som män i allmänhet ska få bestämma. Att män säger till kvinnor att det inte är deras fria val om de bär hijab är precis lika illa som när män säger till kvinnor att de måste bära hijab och vi landar smidigt i samma gamla vanliga: Man! Sluta berätta för kvinnor hur de ska leva sina liv!

Känn på min tvätt! GÖR DET!

Så, på en lite positivare sida har vi äntligen lyckats köpa en ny tvättmaskin. Den förra tvättade förvisso så skinande rent en maskin möjligen kan med vårt smutsiga vatten, men den var också så pass sällskaplig att de kom hoppande ut ur tvättrummet. Gängorna på de små tassarna under, de där som man ska kunna ställa in tvättmaskinens balans med, var inte i världen bästa skick och följaktligen blev tvättmaskin snabbt minst sagt obalanserad. Ställde man noggrant in den inför varje tvätt kunde det kanske gå, men man var tvungen att finnas till hands och vakta och tillrättavisa varje gång man skulle tvätta.

Den nya tvättmaskinen inte bara tvättar, den torkar också. Så i går kväll slängde vi i en maskin tvätt på kvällen och plockade ur den torr ur maskinen på morgonen. Det var en så fantastisk känsla att vi väckte barnen och glatt studsande vallade dem till tvättrummet där de i tur och ordning fick känna på tvätten och visa upp ett tillbörligt imponerat ansiktsuttryck.

Bland männen i mörkret utanför ett polishus.

Många verkar fundera över hur det kommer sig att finländarna nu helt plötsligt är så sanslöst hjälpvilliga gentemot flyktingarna. Jag tror att en av de största anledningarna är att de här människorna inte kommer hit för att staten, eller någon som bestämmer, har sagt att si och så många ska flytta till den och den platsen. De här människorna har varit på flykt i månader redan. De är här. Nu. Ingen har bestämt att de ska placeras ut här. De bara står här, på järnvägsstationen, med det lilla de har kunnat bära med sig i påsar. Med små barn på armen. Och de har ingen annanstans att ta vägen.

I går kväll fick jag äntligen tag på några av de människor som hjälper flyktingarna och kunde fråga om det finns något jag kan göra. ”Just nu behövs det mat” sa de. ”Maten är slut.” Så jag hoppade i bilen, körde till affären, köpte sockerskorpor, bananer, piroger och åkte vidare in mot stan.

Med tanke på de senaste veckornas hetsiga diskussioner om asylsökande och den enorma uppgivenhet inför somligas oförstånd som jag kände igår så var det liksom det enda jag kunde göra. Samtidigt var jag, i ärlighetens namn, rädd. Klockan var redan nästan sju, det började bli mörkt och jag visste inte alls vad eller vilka jag skulle möta. När jag kom fram till polishuset, där 20-talet män fortfarande väntade på att bli registrerade, kände jag ett skakigt obehag när jag gick med mina kassar genom gruppen. Men där och då insåg jag någonting som kändes viktigt, nämligen att det obehaget jag kände, min rädsla, inte hade att göra med någons hudfärg utan med män i grupp. Och jag undrar hur många som upplever invandrarmän (om jag nu tillåter mig en mycket generaliserande term) som skrämmande för att de ofta rör sig i grupp och sedan misstar den känslan av otrygghet man själv får med en tanke om att det är invandrarmännen som skräms.

Hur som helst. På plats fanns det redan en hel del frivilliga. Utan dessa frivilliga hade alla de som kommit till polishuset för att registrera sig inte haft någonting att äta eller dricka. Jag delar ut muggar med bisarrt starkt te och så mycket socker att det knastrar. En del av männen har stått utanför polishuset hela dagen. När det kommer familjer får de förstås gå före och männen får vänta. De åt senast i Sverige. För två dagar sedan.

Mitt huvud surrar av intryck. Jag försöker lära mig lite arabiska genom att peka på saker och många välvilliga, trötta typer talar långsamt och tydligt och skrattar åt mina uppenbarligen inte alltigenom lyckade uttal. Jag tänker på allt som de måste ha sett, på vilken resa de har varit och på hur statistiskt sett fler än hälften av dem som nu står framför mig och får det första de ätit på flera dagar inte kommer att få stanna kvar. Och jag tänker också på hur alla frivilligkrafter i mörkret utanför polishuset är kvinnor, så när som på en finländare och två som själva varit asylsökande för bara några månader sedan. Det finns en tydlig skillnad i attityd gentemot medmänniskor här, där män går i nazistparader och kvinnor står i soppkök.

Det är sällan jag upplever mig ha ”kvinnligt tänkande” men i just det här fallet kanske jag har det. Jag ser nämligen inte något alternativ till att ställa upp nu. Jag ser inte hur det skulle kunna finnas ett alternativ till att ta emot dem som står här framför oss.

Videon med färgglada bollar.

För tillfället cirkulerar det en video med en amerikansk typ som med hjälp av små gummibollar försöker förklara varför USA borde stänga sin gränser för invandrare. De som gillar vad han säger jämför honom med Hans Rosling ”men med de rätta siffrorna”.

Killen i videon heter Roy Beck, som startat och driver ett forskningsinstitut som han själv bestämmer över. Videon är från 1996 (det finns en uppdaterad version, men det är inte den som sprids). Inte ens om hans statistik stämde då skulle den motsäga vad Rosling genom 20 år färskare statistik visar om världens beskaffenhet: nämligen att det inte finns en avgrund mellan ”rika” och ”fattiga” länder utan att de flesta länder befinner sig någonstans där mittemellan.

Dessutom driver Beck förstås hela sin grej med halmgubbeargument. Han menar att det är etiskt försvarbart att stänga gränserna för invandrare eftersom invandring inte är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. Klart det inte är. Invandring är betydligt mer komplext än så, och fattigdom ett alltför utbrett problem. Men för de invandrare som etablerar sig i sitt nya land gör det förstås skillnad, precis som för dem som åker till ett annat land och arbetar eller tigger för att kunna skicka hem pengar. Det gör inte skillnad för världens fattigdom, nej, men det gör en sjujävla skillnad för dem det gäller.

Roy Beck har också skrivit en bok. Jag har inte läst den, men jag antar att den handlar om ironi eftersom den är skriven av en vit snubbe som vill att USA ska sänka invandringen till ”traditionella nivåer”.