Nyhetsplock · Vardagslivet

Symbolvärde och det där eviga med biologiskt baserade argument

Det första ni ska göra, om ni inte har gjort det redan, är att läsa bakgrunden här. Jag vill nämligen säga något om vad som hände i Sinis kommentarsfält under inlägget där hon påtalar sexism och (om man tycker att kvinnohat är en för stark term) vad kvinnor ofta råkar ut för när de uttalar sig om i princip vad som helst som är lite obekvämt. Det tog nämligen inte lång tid alls innan hennes kommentarsfält fullkomligt exploderade och bland hejarop (från huvudsakligen kvinnor) och fler håll-käft-få-kuk-din-hora (från män) uppstod en besynnerlig subdiskussion. En subdiskussion som dessutom, enligt dem som drev dem, gjorde anspråk på att vara seriös och komma åt kärnan med problemet. Den handlade om att män faktiskt biologiskt är starkare än kvinnor och hur det bara helt enkelt inte är något man kan argumentera emot för att det bara är så.

Grejen är bara att mäns och kvinnors eventuella biologiska skillnader har absolut ingenting med saken att göra.

När man menar att det är humor att photoshoppa en balettklänning på en hockeyspelare och håna laget som småflickor är det fullkomligt irrelevant huruvida en hockeyspelare är starkare än en liten tjej i balettklänning. Det man utnyttjar är ju symbolvärdet – ”flicka” och ”tutu” som symboler. Om vi till exempel skulle tänka oss att man istället hade photoshoppat dit en keps och ett par shorts och skrivit ”Välkomna, pojkar” är symbolvärdet inte detsamma. Varför? För att småpojkar inte symboliserar svaghet och inkompetens. Ingen säger ”slå som en kille” och menar att man inte slår hårt, ingen säger ”skrika som en pojke” och menar att någon blivit skrämd, ingen säger ”gråta som en kille” och menar någon som har nära till tårarna.

Och de som säger att det var en av världens bästa spelare som de photoshoppat och att det därför inte är ett hån mot flickor för att det är fint att bli associerad med honom har jag lite svårt att ta på allvar. Man valde just en flicka för att framställa denne superspelare som svagare och som sämre – inte som en hyllning till varken honom eller till världens flickor. Nej, hyllar bra spelare gör man genom att sätta kungakronor på deras huvuden – inte tiaror.

Så varför är det är ett problem och inte humor? För att man genom att göra en sådan bild återskapar och upprätthåller symbolvärdet hos flickor. Genom att använda symbolen ”flicka” för svaghet och inkompetens skapar man automatiskt kopplingen mellan även högst riktiga flickor och svaghet och inkompetens. Det är därför min sjuåriga dotter så sent som i dag fick höra att hon inte kan springa fort och säkert kommer att förlora mot pojkarna trots att hon bevisligen är både starkare och snabbare än nästan alla jämnåriga oavsett kön. Den ålder som det faktiskt börjar bli fysiska skillnader i prestationsförmåga, det vill säga tonåren, kommer nämligen i alla fall tio år senare än barnen får lära sig att flickor är svagare. När skillnaderna börjar bli reella har de flesta flickor redan gett upp och accepterat att de aldrig kan bli lika snabba och starka som pojkar, att de aldrig kan prestera lika bra, trots att många flickor faktiskt skulle ha potential att fortsätta vara snabbare och starkare än medelpojken om de bara tränade. Det blir en självuppfyllande profetia.

Att påstå att flickutstyrsel på en manlig hockeyspelare skulle vara någon sorts objektiv reflektion över fysiska förhållanden, eller en genom association positiv porträttering av flickor, är en bra dag bara gruvligt korkat. Det är ett hån mot flickor och en symbolism som skadar flickors självförtroende. Därför är det inte ett harmlöst skämt.

11 kommentarer på “Symbolvärde och det där eviga med biologiskt baserade argument

  1. Tycker balettkjolen är det mest idiotiska av allt. Hur atletisk är inte en professionell dansare i jämförelse med ett genomsnittligt hockeyfan? Just sayin.

  2. Charlotte:

    ”När skillnaderna börjar bli reella har de flesta flickor redan gett upp och accepterat att de aldrig kan bli lika snabba och starka som pojkar, att de aldrig kan prestera lika bra, trots att många flickor faktiskt skulle ha potential att fortsätta vara snabbare och starkare än medelpojken om de bara tränade. Det blir en självuppfyllande profetia.”

    Jag tror att denna aspekt överdrivs. En annan aspekt är att flickor alltför sällan får höra att om de vill bli lika bra som pojkar, måste de göra samma uppoffringar som pojkar, hur ofta hör vi sånt? Det anses ju vara orättvist att kräva detta av flickor eftersom ”flickor är förtryckta”. Undrar hur mycket avsaknaden av detta till favör för curlande och offermantrat hämmar flickor?

    Sedan kan man ju vidare fråga hur mycket det är fast på flickor själva, att de kvinnligt vill komma lättare undan och curlandet är bara uttryck för samma kvinnlighet?

    1. Hur mycket det är fast på flickor själva? Menar du att t.ex. min dotter har sig själv att skylla när hon får höra att hon inte kan? Menar du att sjuåriga flickor ”kvinnligt vill komma lättare undan” när de inte blir valda i lagen i skolan för att de är flickor? Och ge mig inget av det där ”flickor är förtryckta”-bullshiten. Jag har aldrig sagt så och hela inlägget handlar just om att man inte ska nedvärdera flickor.

    2. Det är sant att flickor sällan får höra att om de vill bli lika bra som pojkar, måste de göra samma uppoffringar som pojkar. De får också sällan höra att de skulle kunna bli lika bra som pojkar, om de gör samma uppoffringar som pojkar.

  3. På mellanstadiet och början av högstadiet spenderade jag sexton timmar i veckan i ett stall som låg i skogen men det gjorde inget för jag hade en cykel. Två av timmarna red jag på en faktisk häst. Mellan fyra och sex av timmarna sprang jag bredvid en häst. Resten av tiden flyttade jag hästar, tog hand om hästars utrustning, rengjorde hästar, mockade och körde fulla skottkärror med hästskit på en hal bräda, flyttade höbalar på tio kilo styck, bar omkring tunnor med sågspån och städade stallet. Det var vårt jobb, det fanns ingen vuxen som gjorde det om vi inte var där eller inte orkade eller inte kunde, så vi kunde allt, eftersom vi var tvungna.

    Men grejen är ju, det visste vi ju: Det är ingen riktig sport, ingen riktig idrott. Det är ju hästen som springer, vi sitter ju bara och åker uppe på den. Småtjejer knyter typ rosetter i håret på hästen och ger den en sockerbit. Det vet ju alla. De orkar inte med idrott som kräver att man rör sig och så, utan pysslar med gulliga djur istället.

  4. Charlotte:

    ”Hur mycket det är fast på flickor själva? Menar du att t.ex. min dotter har sig själv att skylla när hon får höra att hon inte kan? Menar du att sjuåriga flickor ”kvinnligt vill komma lättare undan” när de inte blir valda i lagen i skolan för att de är flickor?”

    Så klart menar jag inte så! Hur skulle något någon annan gör kunna vara din dotters fel? Och om de inte blir valda i lagen för att de är flickor så handlar ju det så klart inte om det jag tog upp.

    Det jag tog upp handlade om hur mycket det handlar om collateral damage som vuxna kvinnors kvinnlighet orsakar? Från min egen erfarenhet tycker de flesta kvinnor inte om, om man förhåller sig till dom som män. Undrar hur mycket av den här ”special treatment” som kvinnor förväntar sig påverkar flickors möjligheter och hur mycket denna särbehandling redan förväntas av flickor själva?

    Om man vill göra kvinnor jämställda så måste man utsätta kvinnor för jämställdhet dvs. det män utsätts för.

    1. Min erfarenhet av vuxna kvinnor är att de är individer och inte vill bli behandlade exakt lika allihop. Till exempel så vet jag att kvinnorna du beskriver finns, men jag känner inte många sådana. De flesta jag känner använder ordet ”kvinnofälla” för det du kallar ”special treatment”.
      Men om du nu har rätt och en majoritet av alla kvinnor vill bli behandlade som hjälplösa våp, så förklarar det fortfarande inte din oförmåga att se skillnad på vuxna kvinnor och små barn som råkar vara flickor.

  5. Måste bara påpeka att ”ni spelar som småpojkar”, ”ni såg ut som ett juniorlag”, ”han är som en fjunig snorunge” osv är ganska vanliga förolämpningar mot vuxna manliga idrottare. Dvs liknelser med pojkar används absolut som förolämpning mot vuxna män ibland

    1. Du menar på samma sätt som seniordamlag säkert får höra att ”ni spelar som småtjejer”, ”ni såg ut som ett juniorlag”, ”hon är som en fjortis”? Det är ju åldersrelaterade förolämpningar och inte könsrelaterad. Jag kan inte förstå att det skulle ha något att göra med att man förolämpar en man genom att ge honom kvinnliga attribut.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s