Etikettarkiv | Maggie

Liv och död

Jag har inte orkat prata om det, men för drygt en månad sedan blev Maggie sjuk igen i någonting som väldigt mycket påminde om det hon hade i höstas. Med samma behandlingsmetod fick jag henne att bli lite bättre ett tag, men sedan försämrades läget och hon fick åka till veterinären förra veckan. Där konstaterades att problemet med Maggie tycks vara att hennes kropp inte tar upp näringen från maten hon äter. Därför blir hon sjuk. Diagnosen var dyster men vi fick hem henne igen med antibiotika. Så vi har pysslat och tröstat och medicinerat och gosat, men ingenting har hjälpt. Det fanns helt enkelt ingenting mer att göra för henne.

Och då är det som det är när man har djur och de är sjuka och det inte finns mer att göra att man måste fatta obarmhärtigt svåra beslut. Man måste släppa sina vänner när den tiden kommer.

Maggie somnade stilla in i dag, i mina armar, bara drygt ett år gammal. Saknad och älskad.

När jag redan förra veckan såg vartåt det barkade med Maggie så talade jag med barnen och Tildas första fråga var om hon skulle få en ny kanin. Jag ville att vi skulle vänta, att vi liksom skulle vara färdiga med Maggie först innan vi började tänka på sådana saker, men Tilda insisterade. ”Så att jag inte bara tänker på Maggie om hon dör, mamma”. I förrgår åkte vi till djuraffären och såg en sanslöst söt liten vilding stjäla showen i en av djuraffärens två burar. Medan barnen begeistrade betraktade den lille kaninens framfart kikade jag in i buren bredvid och såg den märkligaste lilla fluffhög jag någonsin sett. En kanin som hade spelat med i en Austinfilm i fall sådana hade kaniner i huvudrollerna. Lugn och fin, stilla funderande. Hon hade suttit i två månader i sin bur och väntat på att någon skulle välja henne. Hon hade suttit där och sett andra kaniner bli valda oräkneliga gånger och själv bara blivit kvar.

Så hon fick förstås följa med hem. Och jag måste säga att Tilda hade rätt. Här, mitt i den hjärtskärande sorgen över Maggie, finns livet. Det tröstar att tänka så.

IMG_3348 IMG_3355Maya Piraya

Babyfeber

Min man är med Vilho på sjukhuset och jag är hemma med Tilda. Det är svårt, men viktigt, att försöka komma ihåg det friska syskonet när ett av barnen blir allvarligt sjuk. Och här hemma på gården fortsätter allt som vanligt. Hönorna är tillbörligt kränkta, Maggie-kaninen försöker riva ner sin bur varje gång man kommer nära eftersom hon vill ut och det ligger en vårsolskatt i varje hörn.

Nu börjar det dessutom bli lite babyfeber här hemma. Inte människobabysar alltså, because härrigud vad två människobarn räcker, men av andra sorter. Bläck och Twilight har lagt sig att ruva och jag har låtit dem behålla några ägg var. Under Bläck ligger det för tillfället fyra och under Twilight två. För säkerhets skull har jag lyft hönorna och märkt äggen med datum, så att jag inte ska råka plocka med mig fel ägg. Det gjorde hönorna, om möjligt, ännu mer kränkta. Om ca 21 dagar får vi se om det kläcks några kycklingar!

IMG_2561-20150424IMG_2564-20150424Enna var väldigt skeptisk till kameran och kom väldigt nära för att inspektera. Väldigt nära.IMG_2594-20150424 IMG_2595-20150424 IMG_2598-20150424 IMG_2640-20150424IMG_2580-20150424Berit har också vuxit till sig och kom för att blänga.IMG_2616-20150424

Sedan hittade de en grop som de unisont grävde mer i.IMG_2618-20150424 IMG_2643-20150424 IMG_2650-20150424Dotty har äntligen börjat få lite fjädrar tillbaka på huvud. Hon har den vackraste teckningen i mitt tycke.IMG_2659-20150424IMG_2666-20150424Fluttershy har legat och ruvat i evigheter redan, men utan ägg. IMG_2669-20150424Bläck och Twilight.

Och Maggie blir bara rundare och rundare. Om jag har räknat hyggligt rätt så borde det inte vara mycket mer än 1 vecka kvar av tiden. Tilda har förtjust klappat Maggie på magen och hävdar med bestämdhet att hon kände en baby sparka henne. Det tror jag väl lite vad jag vill om, och kaniner kan vara otroligt luriga. De kan ha alla tecken på att vänta smått, utan att faktiskt i slutändan klämma fram några.

IMG_2714-20150424En Mycket Rund Kanin. Och en lätt psykotisk katt.IMG_2724-20150424Ett lovande bo! IMG_2744-20150424 IMG_2765-20150423Och mycket nöjda katter…

 

Att vårda en mycket sjuk kanin

Mot all förmodan så fick ju med oss Maggie hem, levande, från veterinären. Hon blev ordinerad magmedicin, smärtstillande, antibiotika, gräsgröt, hödiet, vila  och boende inomhus i en vecka. En del saker har gått bättre än andra. Till exempel har jag aldrig varit med om ett djur som varit duktigare på att ta medicin. Man håller fram pipetten och hon slurpar glatt i sig. Sedan biter hon och tag i pipetten och försöker få mera. Himla junkie. Även gräsgröten har hon glatt smackat i sig. Först var hon så svag att hon bara låg i buren bredvid Tildas säng och vi matade henne med sked varannan timme. Tilda hjälpte andäktigt till. IMG_1646-20141023 IMG_1651-20141023Maggie blev sakta men säkert starkare. Men hö, det ville hon inte ha. Och grejen är att kaniner måste äta hö. De måste äta hö inte bara för att det är bra mat utan för att det är en av de där grejerna som de tuggar länge på och som håller de bakre tuggtänderna i skick. Förmodligen var det brist på hö som gjorde att Maggie blev sjuk från början, när  hennes tand blev inflammerad. Nu är Maggie fullkomligt utmärglad. Sabla, envisa kaninjävel.

IMG_1727-20141023Och jag vill inte falla till föga och ge henne något annat för då kanske hon aldrig fattar vinken och börjar äta det livsviktiga höet. Förutom det livsviktiga höet äter dock Maggie precis allt. I går morse satt det till exempel en extra, osedvanligt långörad katt tillsammans med de andra katterna och knaprade kattmat, trots att vi var säkra på att vi låst in henne i buren på kvällen.IMG_1721-20141023 Och Maggie är verkligen den smalaste kanin jag någonsin sett. Extra tydligt syns det förstås nu när hon är inne och inte fluffar upp pälsen mot kylan. Vi måste få henne att äta nyttig och bra kost. Så fick jag tipset att man köpa hö i pelletsform. Den vanliga pelletsen man köper från matbutiken är bara skit. När jag i dag läste innehållsförteckningen för att se hur mycket hö den innehöll insåg jag att den inte bara innehöll mindre hö än vad lenkkimakkara innehåller kött utan också innehåller tillsatt socker. Vi åkte med Tilda till djuraffären och införskaffade det dyraste gräs jag någonsin sett och det är värt det, för vet ni vad? Maggie älskar det! Det prasslade så inbjudande om påsen att katterna kom för att kontrollera vad det bjöds på.

IMG_1731-20141023 IMG_1732-20141023 IMG_1736-20141023Katterna går det annars ingen direkt nöd på, och inte på barnen heller. Vi lagade pannkakstårta för om man har fyra katter och katter har tre födelsedagar om året så finns det säkert anledning. Percy kastade allt vad värdighet heter åt skogen och slickade gräddbunken. Och medan kaninen matades med gräsgröt lapade katten grädde. Alla djur är jämlika, men sedan är några katter.

IMG_1670-20141023 IMG_1688-20141023 IMG_1692-20141023 IMG_1702-20141023 IMG_1711-20141023

Veterinärtrauman

Jag hann inte mycket mer än in på veterinärkliniken förrän ångesten började rinna över i form av tårar. Det beslutades att Maggie skulle sövas så att veterinären kunde undersöka hennes mun ordentligt. Det visade sig att hon hade en liten inflammation i munnen där de dragit ut tanden för tre veckor sedan. I övrigt hittade de inget fel förutom att hon är supermager och har dålig mage.

Så satt jag där i korridoren med lilla Maggie inlindad i en mjuk filt och väntade på att hon skulle vakna. Jag har suttit med filtinsvept kanin i ett hörn på en veterinärklinik förr. Första gången var jag kanske 13. I min famn låg min allra bästa vän Mio. Jag hade hela tiden naivt trott att han skulle bli bättre, men när veterinären lade Mio i min famn var det inte för att vänta på att han skulle vakna. Det var för att sitta med honom medan livet sakta lämnade honom. Jag minns så tydligt när veterinären kom och lyssnade på hans hjärta och sa att det var över medan jag var säker på att jag fortfarande kände pulsen i hans öron.

Det var vad jag tänkte på i dag när jag fick Maggie i famnen och sakta smekte hennes långa öron. Att när man får sådana här kaninpaket i famnen så är det slut.

Djurskötaren som gick förbi tittade medlidsamt på mig och undrade tyst om det blev sista resan ändå och jag hulkade något om ”barndomstrauman” och ”vaknar nog snart” och försökte undvika att blåsa snorbubblor. Nu ska Maggie intensivvårdas hemma. Specialmat, antibiotika, smärtstillande, tvätt, tarmvårdande droppar och så vidare. Vi ska klara det. Vi måste klara det.

IMG_0455-20140420Baby-Maggie ute på äventyr i våras.