Ibland funderar jag över hur det skulle vara att vara en sådan typ som inte prompt måste överanalysera allting hela tiden, som inte dagarna i ända sitter och vrider och vänder på detaljer och som inte alltid måste begrunda allt.
Och så slås jag av ironin i hur länge jag just suttit och funderat över detta.
Fniss!! Ibland slår man nästan knut på sig själv.
🙂
Jag tror det skulle vara en person med ett annat jobb än forskare.
Det kan nog vara så.