Med sunt förnuft

Sedan personaldirektören på Tallink Silja påpekat att kvinnor måste tänka på hur mycket alkohol de dricker eftersom de vet vad som kan hända (alltså våldtäkt) har det blivit en hel del diskussion. Många (alla jag har sett har varit män) menar att det ligger en hel del i vad han säger. Det är ”sunt förnuft” att inte dricka för mycket och att vara försiktig och även kvinnor borde uppvisa sunt förnuft.

Och jag kan förstås se hur de kommer fram till det och det är på sitt sätt helt fine, men grejen är att flickor och kvinnor fucking konstant blir uppmanade att rätta sina liv efter en verklighet de inte kan påverka. Kvinnor ska rätta sin klädstil, sina dryckesvanor, sitt umgänge, vart de rör sig om kvällarna, hur de rör sig om kvällarna. Kvinnor ska se sig över axeln, ha pepparsprej i handväskan, lära sig självförsvar, känna hjärtat bulta i halsgropen. Kvinnor ska lära sig att vara rädda och kvinnor som inte förstår att de har anledning att rätta sig efter rädslan har inte sunt förnuft och får skylla sig själva.

Samtidigt som kvinnor lär sig att vara rädda och anpassa sig så frodas våldtäktskulturen – den kultur som inte bara säger att alla män är potentiella förövare utan också att alla kvinnor är potentiella offer. Vi är offer och vi måste lära oss att leva med det. Och vi gör det. Vi undviker vissa rutter på kvällen, vissa barer, grupper med män, att ta emot drinkar man inte sett hällas upp, gå in i okända bilar, andras hytter. Vi internaliserar rädslan. Vi låter den redan beskära vårt utrymme. Låter den krympa oss.

Och om något händer kontrolleras det att vi har förstått vårt ansvar. Vad hade du på dig? Hur mycket hade du druckit? Hur mycket kämpade du emot? Varför skrek du inte högre? Kände du dig rädd när han höll en pistol mot ditt huvud?

Därför blir många av oss heligt förbannade när det kommer gubbar som Tallink Siljas personaldirektör och säger att den rädsla vi bär med oss, som vi blivit uppfostrade med och som vägleder oss, inte är nog. Vi får inte slappna av. Inte dricka alkohol. Vi vet vad som kan hända. Den bistra verkligheten är inte vår att förändra, utan att anpassa oss efter.

Det är just där problemet ligger. Män löper faktiskt större risk att bli utsatta för våld en sen kväll än vad kvinnor löper risk att bli våldtagna. Men män uppmanas inte konstant att anpassa sig inför detta faktum. De får inte frågan om de kommer att undvika fotbollsmatcher nu när någon blev ihjälslagen. De får inte tillsägelser om att tänka på hur mycket de dricker, vad de har för kläder, dem de pratar med, hur de sitter, rör sig, är. De ska inte behöva anpassa sina liv efter vad några få våldsverkare gör. Varför ska då vi kvinnor det?

9 thoughts on “Med sunt förnuft

  1. Det är för jävligt och ändå uppmanar jag mina nu stora barn (tjugo och övre tonåren, killar och tjej) att alltid vara försiktiga, att hålla koll på omgivningen, att vara försiktiga med starksprit om det ska drickas öht – just för att man blir så jävla sårbar. Och ja, jag varnar killarna för våld och rån precis lika mycket som jag kommer att uppmana flickan att vara vaksam med sig och vännerna. Aldrig i livet skulle jag dock lägga någon skuld på dem om det hände något, jag ser det liksom som att uppmana till cykelhjälm och säkerhetsbälte och att inte åka på vinterväglag med en kompis med nytaget körkort… Det är jättesvårt!

  2. Som jag redan nämnde på Twitter, de här manliga åsikterna kommer upprusande också på redaktionen. En gammal man kom instörtande med devisen ”kvinnorna får skylla sig själv för att de våldtas”. För att vi har för lite kläder för oss och är för fulla. Han vill också se ett lagförslag om mått på urringningarnas djup – jag tror jag smäller av.

    Mannen kände sig manad att upplysa mig om att de har 47 säkerhetsvakter ombord på båten (fråga mig inte vilken) och om vi ändå lyckas bete oss så att någon våldtar oss, alla vakter till trots, ja, då måste vi ju inse att det är vi och våra urringningar som är problemet.

    Låt mig stå ut med allt. Och alla, nej, en del, män.

  3. Ok! Jag har nu skrivit tre grejer till dig på sista tiden men inte ett enda av dem har jag sedan sett till. Vill du inte ta in dem så är det helt ok men det hade ju varit bra att veta så jag slipper slösa både din och min tid på den här bloggen. Eller hur? 🙂

    • Hej Dennis! Hittade en av de sakerna bland skräpposterna. WordPress gör så ibland tyvärr, och jag har inte haft tid att läsa igenom det som automatiskt hamnat bland skräpet på ett tag. Jag har inte medvetet tagit bort något du skrivit eller inte släppt igenom det. Jag vet inte vad WordPress har emot dig. 😉 Kommentarer med fler än två länkar brukar vara problematiskt, men den jag nu hittade bland skräpposterna hade ju inte en enda länk. Ska försöka hålla koll på det här, men fortsätt för all del att kommentera!

  4. Min man säger: ”Hurra! En av de bättre texter i ämnet jag läst! Det är så uppenbart var felet ligger, att det är vi män som måste ändra oss och det är tragiskt att inte fler män ser det”.
    Och jag håller givetvis med min man, inte för att jag blir tillsagd att göra det utan för att JAG tycker som du 😉

  5. Jag tycker det är helt självklart även män anpassar sig efter risker. Men du har rätt i att man inte vrider lika mycket järntråd åt män som åt kvinnor. Män förväntas förstå vilka risker det finns, för att de är män.

    Om en man blir rånad på sina pengar och det kommer fram han bara snällt överräckte allt han hade för att någon såg farlig ut. Nog finns det då en hel del män (och kvinnor) som tycker han är en riktig mes och att han ens borde ha försökt ta striden, sprungit undan, eller ens skrikit.

    När jag läser din text får jag bilden av att du tror alla män är någon sorts alfahannar som är värsta experterna på självförsvar. En lätt överviktig och korpulent medelålders man förväntas nog (och görd det också) i mycket akta sig på precis samma sätt som en kvinna. Och både bland män och kvinnor frodas åsikten att han inte skall utsätta sig för onödiga risker.

    Men det finns säkert en skillnad i att män förväntas bemästra sin rädsla och hantera risken. Kvinnor förväntas inte hantera risken, utan de uppmanas vara rädda. Så män skall rätta sig efter en risk, kvinnor efter en rädsla. Men förändringen till det här måste ske i oss alla, inte bara i män.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s