Äntligen hann jag ta med mig kameran och komma ut innan det börjat skymma. Minus 18 C. Gnistrande sol. Fluffig katt. Och den vackraste biten av världen framför mina fötter samt en glad unge i pulka bakom. Det blir inte så mycket bättre än så.
Hyacinterna vid entrén är stelfrusna men fortfarande otroligt vackra.
Hallonbuskarna vid gamla vedlidret är om möjligt ännu mer stelfrusna än hyacinterna.
Det här är förmodligen gårdens äldsta äppelträd. Hittar ni katten?
På väg ner mot fälten.
Det går inte riktigt åka pulka på åkern ännu, men Tilda är glad för det.
När vi kom in bakade vi årets första semlor. Kameran immade igen och lade ett sådant där dimmigt fluff över allt. Så att det blev lite mer sagolikt.
Och så lagade vi varm choklad på vedspisen. Bara för att.
Hit och dit och tillbaka igen 
Åh så idylliskt. 🙂 Hmm, katten är svår att se… den lilla pricken strax bakom det äldsta trädet?
härliga bilder!