Vardagslivet

Att lukta hemma

I går när det äntligen var min tur att få ha barnen igen kom Tilda springande mot mig på skolgården, borrade in näsan i min jacka och konstaterade att jag luktade jättegott, precis som vårt nya hem. Och jag ska inte säga att det är friktionsfritt eller helt odramatiskt – klart att man ser på barnen att de ibland kämpar -men de här barnen är så jäkla coola. De sover trygga i nya sängar, upptäcker nya favoritgömmor och trampar nya stigar.

Och även om jag saknar mitt stora hus, djuren och lantlivet så verkar barnen faktiskt trivas här i tätorten. Massor. Det gör en trött mamma avsevärt lugnare. Dessutom, när vi nu ändå klamrar oss fast vid positiva aspekter, gör det stipendiatliv som förvisso tvingade mig att låna pengar till mat också att jag kan utnyttja tiden med barnen till fullo. Ingen kan komma och klaga över att jag är ledig med barnen på dagarna och skriver avhandling på nätterna.


  

Vardagslivet

Hej, mitt vinterland!

Äntligen hann jag ta med mig kameran och komma ut innan det börjat skymma. Minus 18 C. Gnistrande sol. Fluffig katt. Och den vackraste biten av världen framför mina fötter samt en glad unge i pulka bakom. Det blir inte så mycket bättre än så.

Hyacinterna vid entrén är stelfrusna men fortfarande otroligt vackra.

IMG_9330-20140118 IMG_9353-20140118 IMG_9357-20140118

Hallonbuskarna vid gamla vedlidret är om möjligt ännu mer stelfrusna än hyacinterna.IMG_9359-20140118 IMG_9361-20140118 IMG_9370-20140118 IMG_9389-20140118

Det här är förmodligen gårdens äldsta äppelträd. Hittar ni katten?IMG_9400-20140118 IMG_9407-20140118 IMG_9414-20140118

På väg ner mot fälten.IMG_9434-20140118

Det går inte riktigt åka pulka på åkern ännu, men Tilda är glad för det.IMG_9448-20140118 IMG_9478-20140118

När vi kom in bakade vi årets första semlor. Kameran immade igen och lade ett sådant där dimmigt fluff över allt. Så att det blev lite mer sagolikt.IMG_9487-20140118 IMG_9488-20140118

Och så lagade vi varm choklad på vedspisen. Bara för att.IMG_9492-20140118

 

 

Vardagslivet

Samtidigt hemma hos oss

Lugnet sänker sig. Jag läser en nypublicerad avhandling som jag ska recensera. Bredvid sover katter, nallar och barn i en stor hög och jag tänker på vilken fantastisk lycka det är att få dela livet med de här typerna. Och på hur ljuvliga barn är just när de håller på och somnar, när andningen blir långsam och djup och det inte ens hjälper att de lyfter på ögonbrynen för att hålla ögonen öppna.

20130913-222149.jpg