Ignorans är en välsignelse

Dick Harrison har skrivit en kolumn på Magma om hur lite ungdomar i allmänhet och studenter i synnerhet kan i dag. Läs den. Den är bra! Harrison frågar sig också vad i hela friden ungdomarna egentligen kan, när folk menar att de nuförtiden lär sig ”andra färdigheter” istället för den traditionella kunskapen i traditionella ämnen. När man ser på studenternas kunskaper förstår jag om man blir rädd. Det var en av anledningarna till att jag flyttade från Sverige och lärarutbildningen där – kraven var skrattretande låga och vad som helst släpptes igenom. Harrison är inte heller varken den förste eller siste som varnar om dåliga kunskaper och som inte ser vad det är studenterna kan istället. Och jag tror att Harrison har fullkomligt rätt i sina två huvuddrag; studenterna värdesätter inte kunskap och det ”kritiska tänkande” studenterna utrustats med används inte för att kritiskt granska utan för att kritisera – vilket är två vitt skilda saker.

Delvis tänker jag mig att detta beror på att det i dag nästan är standard att utbilda sig i minst 12 år, alltså grundskola och gymnasium, och att väldigt många sedan går vidare till högre utbildning. Trots att de inte borde. Felet, enligt mig, är alltså att alltför många studenter som egentligen har eller skulle kunna ha ”andra färdigheter” av det praktiska slaget hamnar på åratals av teoretisk utbildning som helt enkelt inte passar dem, bara för att vårt samhälle värderar teori högre än praktik och för att de praktiska alternativen skjuts i sank.  Det tror jag är ett jätteproblem.

Sedan finns det en mer utbredd brist på respekt för andra människors kunnande, som långt ifrån begränsar sig till studenter. Kanske är det detta som är det ”kritiska tänkandet”? Igår hamnade jag i misstag inne på Genusdebatten där man för tillfället roar sig med att plocka ner genusvetenskaplig forskning i molekyler. Och jag har inte läst forskningen i fråga mer än de korta utdrag som gavs i bloggtexten. Det är således fullt möjligt att den är skit. Men de utdrag som togs upp och som man därefter ondgjorde sig över, vände och vred på, dem var det inget fel på. Det här är från bloggtexten skriven av Erik:

”Här ser vi hur de laborerar med ord. Först kunskapsförståelse, nu kunskapsdiskurs. När vi i själva verket pratat om vetenskap. Kom också ihåg att jag tidigare påpekat uppdelningen mellan det som kallas forskning och det som kallas kritik.

Det här är så invecklat att jag knappt vet vart jag ska börja. Att göra diskursanalys (vilket är vad den här forskningen, en masteruppsats, gick ut på) ÄR ganska långt att laborera med ord. Det handlar om att analysera en diskurs, alltså ett språkligt sammanhang, för sitt ämne. Det handlar om ord. Masterstudenten använder heller inte kunskapsförståelse och kunskapsdiskurs som synonymer, utan framhåller att det finns en skillnad mellan dem och att de dessutom är skilda från vetenskap. Erik har sedan själv hittat på en distinktion mellan forskning och kritik, samtidigt som han menar att ”låtsatsforskare laborerar med ord” (oh, the irony!). Så fortsätter han med att diskutera teorier:

”Det kan alltså anses bevisat att i dessa sammanhang är en teori bara något nån säger – en utsaga. Högskoleverkets egen studie använder orden synonymt. Teorier av detta slag är alltså inte förankrade i faktiska forskningsresultat, de har inget med vetenskap att göra. Dessa ”teorier” är kort och gott bara påståenden.

Här någonstans klingar Harrisons ”obildningens apologeter” ruggigt bekant. För det Erik och obehagligt många med honom gör är att fullkomligt ignorera att de inte förstår vad det handlar om. De ställer heller inte frågor för att försöka förstå, utan de tar för givet att alla andra har fel och med sällan skådad frenesi plockar de sönder varenda mening. För den som på riktigt i sitt dagliga arbete sysslar med sådant som kunskapsdiskurser, forskning, kritik och teorier är det inte så lite frustrerande. Lite som när läkare får in patienter som med hjälp av Google redan diagnostiserat sig själva. Sedan kan man sitta där och försöka förklara hur diagnosen ser ut för att man själv sett liknande sjukdomsbilder hundratals gånger och medicineringens verkan är väl belagd, men patienten vill utgå från sina egna erfarenheter, andras upplevelser av liknande tillstånd och Wikipedia. Det tycks finnas en utbredd idé om att man inte måste lita på någon bara för att den har utbildning i ämnet. Att man inte bör ta till sig vad andra säger trots att de är uppbackade av vetenskapssamfundet, att det var genom att bevisa sin kompetens som de fick sin titel. Det blir rätt tröttsamt i längden.

Jag säger inte att man alltid ska lita på auktoriteter och folk med akademiska titlar eller att man någonsin blint ska svälja vad man blir matad. Men det är det här som är skillnaden i att kunna kritiskt granska information och att vara kritisk. Det är hur man lyssnar på andra, eller kanske snarare hur man inte gör det, som får åtminstone mig att dunka huvudet i tangentbordet över världens obildning och oförstånd. Som det här, från Erik, angående vad som måste problematiseras och vad som är grundläggande fakta:

”Givetvis problematiserar vi inte biologi. Som Dr Miller visar ovan sköter biologer och genetiker den biten utmärkt på egen hand. Feministers och genusvetares motivation till att problematisera utgångsläget är inte bevis de har som styrker att könen är lika utan det faktum att feministisk teori beodrar dem att utgå från att könen är lika oavsett vilka bevis de hittar på motsatsen.”

Detta från killen som tycker att han har koll på vad teorier är, hur genusvetenskap fungerar och vad biologerna säger. Men genusvetenskap och biologi studerar inte samma saker, alla genusvetare använder inte feministisk teori, ingen vetenskaplig teori beordrar forskaren att göra någonting, biologerna själva problematiserar givetvis biologi (annars skulle deras forskningsgren inte existera) och all feministisk teori utgår inte ifrån att könen är lika. Visst, jag uppmuntrade dem att börja läsa genusvetenskaplig forskning. Men då måste man göra det utgående från vad som står i forskningen, inte vad man själv tror att det skulle stå. Och att läsa andra personers forskning (även om det ”bara” är en mastersuppsats) utgående från att hela disciplinen saknar existensberättigande, det anser jag vara själva kärnan av vad Harrison kallar kunskapsförakt. Som att ha Team Edward recensera Jacobs självbiografi. Och ungefär lika relevant.

29 thoughts on “Ignorans är en välsignelse

  1. Det här inlägget var verkligen det perfekta komplementet till Dick Harrisons kolumn som jag läste nyss. Så illustrativt. Tack!

  2. Pingback: Min kritik av genusforskning får kritik av genusforskare | Genusdebatten

  3. Det här får mig osökt att tänka på en historia jag hörde från en ekonomiprofessor. Han pratade om en professor i fysik som på första föreläsningen i Fysik A pratade gravitationsteori. Efter föreläsningen kommer det fram en elev och säger något i stil med ”hur kan du tro på det där? Alltså, ballonger! Det motbevisar ju allt det där!” Hans poäng var att det där inte var något fysikprofessorer faktiskt utsätts för, men han som ekonomiprofessor får utstå motsvarande saker hela tiden där nybakta elever kommer fram och dissar det han pratat om baserat på saker han redan tänkt på och tagit höjd för. Allt för att de både inte tagit sig tid att tänka igenom teorin i fråga och dessutom utgår ifrån att de fattar bättre än en snubbe som studerat ämnet betydligt mer än de har.

    • Fast nu råkar så vara fallet att Fysik inte är uppbyggt av flera olika konkurrerande teorier om hur marknaden beter sig så rent praktiskt handlar det alltså om att fält som tar det Post-kuhnska perspektivet såklart oftare råkar ut för studenter som är anhängare av ett annat paradigm. Svante Nordins böcker om Svensk Humaniora visar samma fenomen. Fast där var det marxistiska studenter som belägrat icke-marxistriska professorer.

      • Det finns massvis med exempel på fysiska teorier som konkurrerat med varandra – massvis med folk har t ex försökt motbevisa relativitetsteorin. Det borde således finnas gott om möjligheter för elever att se triviala brister i de fysiska teorierna att ställa lärarna mot väggen för.

        Att du tar upp att det beror på att folk är anhängare till olika paradigmer är dock lite poängen. För kritiken är sällan särskilt bra eftersom det handlar mer om att läraren är anhängare till fel paradigm och därför kan det hen säger inte stämma.

        • Ubereil:

          Här kommer vi till den problematik som jag tog upp i Del 1. Fysiska teorier är inte samma sak som Samhällsvetenskapliga teorier. Det är två helt olika ord som stavas likadant. Som Flyg(plan) och Fotbolls(plan). Fysik är naturvetenskap där man formulerar hypoteser som prövas i experiment. Styrkta hypoteser blir sedan teorier som kan falsifieras.

          Samhällsteori är tolkningsregler för hur man skall förstå en text exempelvis genom att ”läsa som kvinna” eller ”läsa som svart”. Inga experiment föregår samhällsteorier. De är teorier från början och kan därmed heller aldrig bli falsifierade. I mitt svar till Charlotte ställer jag frågan varifrån denna sorts teori får sin legitimitet enligt henne?

          Poängen med mitt förra svar var att om Ekonomer inte vill ha det problemet måste de förkasta paradigmtänkandet men eftersom Ekonomi är helt beroende av politik kommer det sannolikt aldirg att hända i det ämnet. Med andra ord, ekonomer själva bär skulden för att elever ifrågasätter dem. Dte är på samma sätt de ifrågasätter kollegor.

          • ”Fysiska teorier är inte samma sak som Samhällsvetenskapliga teorier.”

            Det intressanta där är då vilken definition av teori jag använde mig av – vad jag sa skiljer sig rätt markant åt baserat på vilken av de två jag använde.

            Det sätt jag där använde teori var i den vardagliga meningen dvs ungefär ”a set of statement attempting to explain certain phenomenon”. Nyckeln för att förstå vad jag menade var att jag inte brydde mig om hur bra teorin lyckas.

            Fysiken, som all naturvetenskap, uppdaterar sina förklaringsmodeller när det kommer fram ny fakta som säger emot de gamla modellerna. Det innebär att det finns massvis med gamla förkastade förklaringsmodeller som ligger och skräpar (många som försökte motbevisa relativitetsteorin hade givetvis en alternativ förklaring till det hela, som exempel). Det innebär också att det finns massvis med sätt som man skulle kunna missförstå de för tillfället accepterade förklaringsmodellerna på.

            Vilket trots det aldrig händer på utbildningarna (däremot framförs liknande kritik annonstäders, t ex flat earth society).

            Att skylla att folk som knappt ens pluggat ekonomi än kommer med invändningar som professorn redan tänkt på och som egentligen inte säger emot teorin ifråga första föreläsningen kan inte skyllas på att ekonomi som område är mer uppdelat än naturvetenskapen (för jo, det finns uppdelningar även inom naturvetenskapen – se t ex här: http://en.wikipedia.org/wiki/Bohr%E2%80%93Einstein_debates – och alltså borde samma sak hända inom naturvetenskapen, om än i mindre utsträckning).

            ”Samhällsteori är tolkningsregler för hur man skall förstå en text exempelvis genom att ”läsa som kvinna” eller ”läsa som svart”.”

            Liknande teorier (i bemärkelsen ”samhällsteori”) ligger till grund även för naturvetenskapen.

            ”Inga experiment föregår samhällsteorier.”

            Poängen med experiment är att få fram data. Grejen med forskning på hur samhällen fungerar är att det dels finns massvis med samhällen att samla data ifrån utan att man någonsin behöver utföra något experiment och dels är i princip omöjligt att utföra experiment på samhällen. Samma sak gäller ekonomi.

            • Ubereil:

              ”Poängen med experiment är att få fram data.”

              Nej, poängen med experiment är att testa om data stödjer det antagande (den hypotes) man hade. Därav anledningen en viss holländsk professor i socialpsykologi (Diederik Stapel) kunde fabricera experiment helt utan data. För han visste redan vad folk ville experimenten (Priming) skulle visa.

              ”Grejen med forskning på hur samhällen fungerar är att det dels finns massvis med samhällen att samla data ifrån utan att man någonsin behöver utföra något experiment och dels är i princip omöjligt att utföra experiment på samhällen. Samma sak gäller ekonomi.”

              Observera hur vad du just sade sorterar under den diskussion jag initierat på Genusdebatten.se gällande skillnaden mellan forskning (vad saker är) och kritik (vad saker inte är). Du säger alltså det är i princip omöjligt att utföra experiment på samhällen. Och då undrar jag

              Hur vet du det?

              Jag håller inte alls med. Däremot anser jag en mängd människor med kunskapsgrund i 68-vänstern som har förskansat sig på universiteten har dille på att förbjuda, förhindra och säga vad vi kan och inte kan göra idag för de vill inte att forskningen skall visa att de hade fel i alla dessa år. Här är en källa på det påståendet: Svante Nordin – Svensk Humaniora (Inte bara artikeln, jag har hans bok på ämnet hemmai hyllan)

              http://www.dn.se/dnbok/professor-pa-krigsstigen/

              I framtiden kommer ännu en källa på min blogg (Aktivarum)

              • ”Nej, poängen med experiment är att testa om data stödjer det antagande (den hypotes) man hade.”

                Poängen med experiment är att få fram data för att se vilken hypotes som stämmer. Finns redan tillräckligt med data finns det ingen poäng med att utföra fler experiment (dock så är mer data aldrig något negativt och det finns därför alltid en viss poäng med nya experiment).

                ”Därav anledningen en viss holländsk professor i socialpsykologi (Diederik Stapel) kunde fabricera experiment helt utan data. För han visste redan vad folk ville experimenten (Priming) skulle visa.”

                Det finns folk som använder experiment så, ja (dvs de är inte intresserade av att undersöka något utan bara av att få argument att använda mot andra).

                ”Hur vet du det?”

                I korthet: för att de system som sociologer och ekonomer undersöker är för stora och för heterogena för att kunna undersökas med experiment (man kan titta på enstaka smådelar men det ger liten insikt på det stora hela) – vi kan inte sätta upp så stora experiment och vi kan inte hålla vissa faktorer statiska så att vi kan se hur de faktorer som är dynamiska inverkar. Dessutom finns det etiska begränsningar på hur vi kan hantera testsubjekten (dvs vi kan t ex inte låsa in en massa folk i en nazistisk diktatur för att se hur detta påverkar deras beteenden för det är fel att göra så mot människor).

                Vi kanske kommer ha resurser för att utföra sådant här i framtiden, men vi är långt från en sådan framtid.

                ”Jag håller inte alls med.”

                Då föreslår jag att du kommer med ett förslag på hur du skulle sätta upp ett experiment som visar hur kommunism fungerar över flera generationer oberoende av andra faktorer.

    • Men jag tror ekonomiprofessorn då missat två saker. A) Han har inte lyckats föra fram sitt budskap till sin publik B) Ibland har även professorer accepterat felaktiga teorier.

      Att det sker en hel del av A-fallen kan vi säkert vara överens om och oftast när den studerande kommer med invändningar så är det där vi hamnar. Däremot bör professorn, inte eleven, alltid fråga sig själv om det kan vara ett B-fall. När Einstein kom med sina teorier om relativitet så var det många professorer som inte alls trodde på honom. Ok, det var ju kanske inte riktigt grundkurs. 😉 Men jag har själv på en grundkurs ifrågasatt hur en viss process utfördes. Föreläsaren (dock enbart docent) idiotförklarade mig. Två år senare hade han plötsligt en modell för processen som använde sig av min idé. Go figure…

      Så i mitt tycke är det väldigt viktigt att som expert i ett ämne vara färdig att ifrågasätta sina egna teorier samt att kunna förklara varför någon annans teori är felaktig. Det senare kan vara väldigt svårt om den andra inte är så insatt i ämnet. Men det är sist och slutligen en av huvuduppgifterna för en expert, att få andra att förstå.

      När det kommer till ekonomi så finns det ofta mera än en sanning, eller kanske ingen sanning eller teori som modellerar världen exakt. Jag tror det är lite samma med genusvetenskap.

  4. Hej Charlotte! tycker du kan ha bra infallsvinklar och så, men jag skulle vilja veta, ifall du själv intar/kan inta en kritisk position gentemot de metoder som du och genusforskningen använder?

    Vetenskap och forskning tjänar på att vara dynamisk, att våga förkasta, bygga nytt, och därigenom gå framåt.Vetenskap har inget ego, tvärtom! Det största med vetenskap är beredskapen att se kritik som något positivt, det är nämligen då utveckling sker.

    Jag undrar helt enkelt: Anser du att genusvetenskapen i dagens läge präglas av denna positiva inställning gentemot kritik?

    • Jag tycker att genusvetenskapen som disciplin präglas av dynamik, förändring och öppenhet gentemot kritik. Sedan finns det vissa stora namn inom genusvetenskapen som kanske inte riktigt präglas just av de sakerna. För att uttrycka det milt.

      Jag som rör mig mellan flera olika discipliner kan ärligt säga att genusvetenskapen är långt ifrån den mest rigida. Tvärtom händer det massor av positivt inom genusvetenskapen (beträffande ex teoribildning, intersektionalitet osv.), även om det finns radikalfeminister som inte ger något trevligt rykte.

      • Hej Igen Charlotte, tack för svaret! Bra att genusvetenskapen är öppen och dynamisk!

        Jag blir nyfiken på en grej till: Ponera att det skulle vara så att vissa processer för bildande av kön är en blandfaktor av biologiska principer och socialiseringsprocesser (vilket det troligtvis ofta är tror jag), blir det inte svårt att få en heltäckande bild av denna process om man inte även studerar biologi inom genusvetenskap? Vad anser du?
        (Jag tror nämligen att en svartvit uppdelning mellan socialisering kontra biologiska mekanismer inte i längden är produktiv för att producera modeller som handlar om processer som bildar kön/genus, då många system är ömsesidigt påverkande).

        • Jag tror att det där är jätteproblematiskt. Att sitta som någon av de intervjuade gjorde i Hjernevask och ”bah näh, men jag vill inte”, det är bara pinsamt. Svartvita uppdelningar är aldrig bra och jag tror att man kan utgå från att det alltid finns någon sorts samverkan. Däremot finns det en sån oerhört stor mängd kulturer, både nutida och historiska, och vi tenderar att utgå från vår västerländska när vi funderar över genus – och samma gör evolutionspsykologin.

          Men jag tror att man måste tillåtas vara begränsad av sitt källmaterial och se på vad man med det tillgängliga källmaterialet kan få fram. Som jag, som läser medeltida rättsligt material, jag kan inte dra några som helst slutsatser baserade på biologi utan kan bara beskriva hur dåtidens människor själva såg på sin plats. En hel del saker verkar logiska om man tittar på biologiska skillnader mellan män och kvinnor, men leda dem i bevis utgående från mitt källmaterial, det kan jag inte.

          • Ok intressant att höra dina synpunkter! Vad är hjernevask förresten?

            Är själv psykolog så befinner mig väldigt väldigt ofta i gränslandet mellan vad som är biologiskt och vad som är socialiserat (exempel på frågeställningar jag ofta stöter på: är det en möjlig neuropsykiatrisk diagnos? eller är det en miljöfaktor? eller är det en samverkansfaktor? (oftast är det det..)) Jag tror verkligen att nästa steg i mänsklighetens kunskapsbildning är att undersöka hur biologi och miljö samverkar i system, dvs hur de påverkar varandra. Dock tycker jag mig tyvärr se många som verkar i ”bubblor” och inte interagerar med resten av de vetenskapliga disciplinerna för att komma loss ordentligt. Och det gäller inte bara genusvetenskap. Kul att höra att du också tycker det är fruktbart!
            Tack för dina svar!

  5. Pingback: Och så har vi konflikten mellan genusvetenskap och biologiska förklaringar | Aktivarum

    • Ja det tror jag med att du är 🙂 inom ditt lilla gäng med jasägande fikande hemmafru- pdeudoakademiker som gör uppror mot patriarkatet men ändå vill bli försörjda av en riktig karl.
      I de blindas rike är den enögde kung.

  6. Hon sa det bra själv:

    ”Jag säger inte att man alltid ska lita på auktoriteter och folk med akademiska titlar eller att man någonsin blint ska svälja vad man blir matad. Men det är det här som är skillnaden i att kunna kritiskt granska information och att vara kritisk. Det är hur man lyssnar på andra, eller kanske snarare hur man inte gör det, som får åtminstone mig att dunka huvudet i tangentbordet över världens obildning och oförstånd.”

  7. Pingback: ”Min kritik av genusforskning får kritik av genusforskare” får kritik av genusforskare. Igen. | Hit och dit och tillbaka igen

  8. Pingback: Auktoritetstro II | Bashflak

  9. Pingback: Charlotte, vill genusforskare ha en dialog om könsforskning är det bara att säga till | Genusdebatten

  10. Ubereil:

    ”Poängen med experiment är att få fram data för att se vilken hypotes som stämmer. Finns redan tillräckligt med data finns det ingen poäng med att utföra fler experiment”

    Om ingen någonsin replikerade experiment med nya data var det bara att fabricera data från början. Nya observationer krävs som garanti för att folk inte hittar på saker för människan har förmågan att ljuga.

    ”Det finns folk som använder experiment så, ja (dvs de är inte intresserade av att undersöka något utan bara av att få argument att använda mot andra).”

    Och därför måste man samla nya data och göra om experimenten ifråga. För vissa människor ljuger bara de kan. Enda garantin är att samla nya data och replikera experimentet. Alldeles för få experiment replikeras dock idag.

    ”I korthet: för att de system som sociologer och ekonomer undersöker är för stora och för heterogena för att kunna undersökas med experiment (man kan titta på enstaka smådelar men det ger liten insikt på det stora hela)”

    Sociologer och ekonomer undersöker inte system, de undersöker människor. Det är därför världen gick in i en ekonomisk kris 2008, för den ekonomiska modellen ignorerade hur människor beter sig. Dvs ekonomerna antingen ljög för att de tjänade på det – eller så var de inkompetenta och visste inte bättre.

    ”– vi kan inte sätta upp så stora experiment och vi kan inte hålla vissa faktorer statiska så att vi kan se hur de faktorer som är dynamiska inverkar.”

    Det handlar inte om stora experiment, det handlar om hur människor beter sig under specifika förutsättningar. Människan är inte hälften så komplex som fd marxister började påstå i depression när marxismen som modell föll samman. De vill inte erkänna de i alla dessa år hade fel.

    ”Dessutom finns det etiska begränsningar på hur vi kan hantera testsubjekten (dvs vi kan t ex inte låsa in en massa folk i en nazistisk diktatur för att se hur detta påverkar deras beteenden för det är fel att göra så mot människor).”

    1. Etik är regler bestämda av människor. Så nu säger du att det är omöjligt för att människor bestämt det skall vara omöjligt. = Cirkelresonemang

    2. Det behövs ingen nazistisk diktatur för att visa hur en nazistisk diktatur skapas. En vanlig gymnasielärare gjorde det i Palo Alto kalifornien med inga som helst resurser till sitt förfogande (Third Wave). Så nu säger du att forskarna är sämre på forskning än gymnasielärare?

    ”Då föreslår jag att du kommer med ett förslag på hur du skulle sätta upp ett experiment som visar hur kommunism fungerar över flera generationer oberoende av andra faktorer.”

    Kommunism fungerar inte alls långsiktigt. Varför är lätt att förklara då maffian har samma problem. Det beror på att ingen av de bägge organisationerna har en mekanism för maktöverföring via duglighet vid makt. De har en mekanism för maktöverföring via duglighet vid krig (revolution) Maffiaforskare kallar det ”Reversed evolution” Man börjar med ledare och slutar med råskinn för inga andra överlever mekanismerna för hur makt överförs (fråga Trotsky vad han tycker om min teori på ämnet)

  11. ”Sociologer och ekonomer undersöker inte system, de undersöker människor.”

    Sociologer undersöker inte människor, de undersöker samhällen. Ett samhälle är det system som uppstår när en stor mängd människor lever på samma plats. Ekonomer undersöker den del av samhället som har att göra med produktion.

    ”Det handlar inte om stora experiment, det handlar om hur människor beter sig under specifika förutsättningar.”

    Som sen inte säger särskilt mycket om hur de beter sig i de förhållanden som de stöter på i verkligheten, eftersom de sammanhangen är mycket större än de vi kan skapa i ett labb (framför allt är det svårt att skapa experiment där de vi experimenterar på inte är medvetna om det).

    ”1. Etik är regler bestämda av människor. Så nu säger du att det är omöjligt för att människor bestämt det skall vara omöjligt. = Cirkelresonemang ”

    Vill du hävda att det inte är något fel på att tvinga folk att genomlida livet i en Nazistisk regim bara för att kunna se hur de beter sig så får det stå för dig. Du bör dock ge skäl för att det inte är nåt fel med det eftersom de flesta inte skulle hålla med dig.

    ”2. Det behövs ingen nazistisk diktatur för att visa hur en nazistisk diktatur skapas.”

    Nä, men det behövs en för att kunna undersöka hur folk påverkas över tid av att leva i en.

    ”En vanlig gymnasielärare gjorde det i Palo Alto kalifornien med inga som helst resurser till sitt förfogande (Third Wave).”

    Ja, jag känner till det experimentet. Väldigt intressant experiment, men det är en sak att leva sådär i en vecka eller två (minns inte exakt hur länge experimentet höll på men det var något sånt) och en annan att leva sådär i ett helt liv.

    Sen är det där dessutom ett väldigt kritiserat experiment just ur en etisk synvinkel (en del av kritiken kommer från elever som deltog i det).

    ”Kommunism fungerar inte alls långsiktigt.”

    Säger du det? För att återgå till vad det var jag faktiskt frågade: hur testar du hypotesen du just la fram?

  12. Ubereil:

    ”Sociologer undersöker inte människor, de undersöker samhällen. Ett samhälle är det system som uppstår när en stor mängd människor lever på samma plats. Ekonomer undersöker den del av samhället som har att göra med produktion.”

    Samhällen (samhällssystem) är grupper av människor. När vi använder ordet ”system” är det bara en beskrivning av grupper av människor under specifika förutsättningar. Sociala system exempelvis kallas kulturer, Ekonomi är studiet av de prioriteringar dessa grupper av människor gör med begränsade resurser. Sociologer studerar alltså människor, Ekonomer studerar människors preferenser och Antropologer studerar människors gemenskaper.

    ”Som sen inte säger särskilt mycket om hur de beter sig i de förhållanden som de stöter på i verkligheten, eftersom de sammanhangen är mycket större än de vi kan skapa i ett labb (framför allt är det svårt att skapa experiment där de vi experimenterar på inte är medvetna om det).”

    Nu tar du för givet att människor tar in alla förhållanden men så funkar inte verklighetens människor. Hjärnan är skapad att ignorera det mesta omkring oss förutom vid de tillfällen vi specifikt försöker ta in annan information. Hjärnan försätter sig själv i viloläge så ofta den kan. De flesta undrar nån gång om de låste dörren eller stängde av spisen därhemma. Du kan läsa om detta i boken ”The power of habits”

    ”Vill du hävda att det inte är något fel på att tvinga folk att genomlida livet i en Nazistisk regim bara för att kunna se hur de beter sig så får det stå för dig. Du bör dock ge skäl för att det inte är nåt fel med det eftersom de flesta inte skulle hålla med dig.”

    Det var du som sade det var omöjligt, inte jag som sade det var moraliskt rätt.

    ”Nä, men det behövs en för att kunna undersöka hur folk påverkas över tid av att leva i en.”

    Vad som behövs är att återskapa de förutsättningar som är prioriterade hos människor. Riktiga människor är inte 24/7 forskare som tar in allting i omgivningen i lika hög grad. Riktiga människors hjärna letar vanligen viktiga saker och ignorerar resten av världen.

    ”Ja, jag känner till det experimentet. Väldigt intressant experiment, men det är en sak att leva sådär i en vecka eller två (minns inte exakt hur länge experimentet höll på men det var något sånt) och en annan att leva sådär i ett helt liv.”

    Experimentet pågick några dagar men återskapade i praktiken effekterna av flera års nazism. Det var för att experimentet var långt mer effektivt än väntat som det pågick så kort tid. Redan efter dessa futtiga dagar hade Läraren tappat kontrollen och experimentet måste avbrytas innan nån råkade illa ut.

    ”Sen är det där dessutom ett väldigt kritiserat experiment just ur en etisk synvinkel (en del av kritiken kommer från elever som deltog i det).”

    Förståeligt men skrattretande. För det första betyder inte kritik i sig att kritierna har rätt. För det andra: De värsta sakerna som hände i experimentet hände inte på lärarens bevåg utan det var eleverna själva som började ta egna initiativ, det var också därför experimentet fick avbrytas i förtid, för läraren hade inte längre kontroll över vad eleverna gjorde, de gjorde vad DE SJÄLVA tyckte skulle gynna rörelsen.

    ”Säger du det? För att återgå till vad det var jag faktiskt frågade: hur testar du hypotesen du just la fram?”

    Det är lätt besvarat. Du jämför förutsättningar där en ledare antingen kan väljas genom att vara en kompetent chef eller framgångsrik kämpe. Krig behöver en sorts ledare, Fred behöver en annan sort. Kommunismen låter krigare leda land i fred och otroligt nog är de sällan särskilt bra på detta.

Vad tycker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s