Jag är en av de många som är övertygade om att genus har en stor betydelse. Jag tycker att det är ett problem att män som rör sig ute på stan om kvällarna löper en högre risk att misshandlas bara för att det är män. Jag tycker också att det är ett problem att så många kvinnor våldtas och görs till sexuella objekt bara för att de är kvinnor. Dessutom tycker jag att det är ett jätteproblem att pappor ofta behandlas som andra klassens föräldrar och att karriärkvinnor inte får uppmuntrande klappar på axeln utan på rumpan.
Det betyder inte att hustrumisshandel inte är ett gissel, att män inte kan våldtas, att somliga mammor inte tillåts sköta sina barn eller att män inte får utstå sexuella trakasserier. Men problematiken och framförallt mönstren är genusspecifika och det måste vara tillåtet att diskutera dem i en genusspecifik kontext.
Jag uppskattar jämförelser och nya perspektiv. Det gör jag. Dagar när jag känner att jag sett någonting jag inte sett förut är lyckade dagar. Men det är så in i helvete tröttsamt att konstruktivt diskutera exempelvis sexualiseringen av kvinnokroppen när det alltid finns sånna som av någon sorts tvångstankar och för mycket fritid måste häva ur sig att män minsann också råkar ut för sexualisering och jag dunkar huvudet i tangentbordet och upprepar för hundrade gången att det inte är samma sak!
För det är inte samma sak. Lika allvarligt? Ja. Samma sak? Nej. Så ifall jämförelser mellan män och kvinnor i genusspecifika problem inte medför något konstruktivt utan bara är ett uttryck för en inbillad förfördelning och ett nutidens ”men tänk på alla de svältande barnen i Afrika” så är det bättre att hålla käft. Ett litet tips i all vänlighet bara.
Hit och dit och tillbaka igen 
Jag hänger inte riktigt med i det sista stycket så jag vet inte om jag håller med eller inte. Män och kvinnor sexualiseras på olika vis – ja. Och båda delarna är problem. Men jag ser inte skillnaden? För mig innebär sexualiseringen att vi förväntas vara och se ut på ett visst sätt vare sig vi är män eller kvinnor även om de roller som vi tilldelats av samhället skiljer sig åt beroende på kön. För mig känns de båda diskussionerna som en och samma – de är delar av samma problem. På vilket sätt har jag del?
Trevlig blogg!
Jo, grunden är att vi förväntas vara på ett visst sätt utifrån genus och därför är diskussionerna sammankopplade. Jag tror till exempel inte att man kan komma till rätta med mäns våld mot kvinnor om man inte samtidigt reflekterar över mäns våld mot män, kvinnors våld mot kvinnor och kvinnors våld mot män. Men det finns aspekter som är genusspecifika och där jag tycker att man kan tillåtas diskutera problematiken utgående bara från män eller bara från kvinnor.
En del av sexualiseringen av kvinnokroppen som är genusspecifik är exempelvis att man tenderar till att avbilda kvinnor lättklädda. Det samma gäller inte för män. Därför tycker att man kan diskutera kvinnliga halvnakna kroppar som ett problemkomplex utan att för den skull behöva säga att män ibland också visas upp halvnakna. Bara för sakens skull, liksom. Blev det alls klarare?
Tack! 🙂
Tack Charlotte för det här inlägget. Jag förstod precis och skriver under allt.
Toppen! 🙂
Amen!
🙂
Jag sällar mig till medhållarna: hear, hear!
Hurra! 🙂
Charlotte:
”Jag tycker också att det är ett problem att så många[…]görs till sexuella objekt bara för att de är kvinnor.”
Man gör sig till ett sexuellt objekt då man gör sig kvinnlig, det är en essentiell aspekt av kvinnlighet. Kvinnor bejakar denna kvinnlighet frivilligt och det verkar ha ökat iom. ökade kvinnors oberoende. Jag ser mera självobjektifierande kvinnor ute på stan än för 10 år sen. Ändå är det den manliga blicken som problematiseras fast den kvinnliga blicken är problematiskare om man tycker att denna kvinnliga objektifierande är problematisk.
Jag säger inte att kvinnor inte pyntar sig och på så sätt kanske bidrar till att göra sig till sexuella objekt. Däremot är det helt tydligt att ett sådant ”behov” återskapas av samhället genom en allmän diskurs.
Och jag har inte sagt något om att problemet skulle vara en manlig blick. Problemet är att kvinnor görs till sexobjekt.
”kanske bidrar”? Det är ju själva orsaken! Otroligt hur lite ansvar du tillskriver kvinnor eller hur lite du är villig att granska kvinnors beteende i termer av att de skulle vara ansvariga för det, men samtidigt tycker du att kvinnor är jämställda. Det här är en omöjlighet, kvinnor kan inte vara jämställda men oansvariga för vad de är och gör.
”Däremot är det helt tydligt att ett sådant ”behov” återskapas av samhället genom en allmän diskurs.”
Nej, det här är inte alls tydligt. Jag vet inte ens hur det här skulle vara meningsfullt att förstå. Menar du att genom att tala om och se på kvinnor på ett visst sätt, gör vi dom till objekt? Alltså menar du att objektifieringen är endast språkligt konstruerat och det enda vi behöver göra är att sluta tala på det sättet? Det här är ju helt bakvänt, kvinnor gör ju sig till kvinnliga just för att vi ska se på dom på det sättet och för att de vara sköna objekt dvs. objektifierade. Inte är det något samhället oberoende av kvinnorna skapar genom att ha en viss blick eller tala på ett visst sätt om kvinnor. Och vad menar du med ”behov som återskapas av samhället” Kvinnor utgör ju en del av samhället dvs. är ansvariga för det. Och vems ”behov” är det egentligen? Jag har läst ganska mycket damtidningar och detta behov verkar nog vara ett behov hos kvinnorna själva och ett behov som existerar mera för andra kvinnor mera än för män.
Däremot är det helt klart för mig att detta kvinnliga meningsbejakande är något kvinnorna gör för sin egen skull. ”Samhället” har inte det behovet, endast kvinnorna själva i samhället.