Igår satt jag och suckade över hur jämställdhetsdebatten i Sverige är så åt helvete sned och att det hela mest liknar en beklagansvärd sandlådeuppgörelse om vem som tog den rosa spaden.
Och idag skriver Pelle Billing ett så sansat och snyggt inlägg i debatten att man inte kan göra annat än imponeras. Lugnt och stilla konstaterar han att somliga olikheter mellan könen inte är en effekt av diskriminering. Män och kvinnor ska inom och genom lagen ha rätt att välja hur de ordnar sin vardag och ”[o]m denna individuella frihet leder till att kvinnor och män gör delvis olika val” är ”det som en konsekvens av våra demokratiska rättigheter.”
Visst behöver man inte hålla med honom i vad han skriver, men för en gångs skull står fokus på idéer, problem och lösningar istället för på personerna som representerar dem. Då kan man driva debatten framåt utan att börja kasta sand.
Hit och dit och tillbaka igen 
”…somliga olikheter mellan könen inte är en effekt av diskriminering.”
Vilka ÄR det då?
Menar du nu vilka olikheter som är effekter av diskriminering? Det mest uppenbara svaret på den frågan är löner: Traditionella kvinnoyrken (lärare i lägre årskurser, sjuksköterskor…) som för bara ett halvt sekel sedan krävde bara några års utbildning och som på grund av att de var tänkta för kvinnor hade lägre löner. För det där med kvinnolöner är liksom inte en myt som rabiata feminister har hittat på, utan var en historisk realitet när kvinnor först kom ut i arbetslivet. Eftersom mannen hade hustru och barn (eller borde skaffa sig desamma) behövde han tjäna betydligt mer än kvinnan eftersom hon alltid var ensamstående (gifta kvinnor skulle ju inte jobba utan bli försörjda av mannen som tjänade nog för dem båda). En gång i tiden var det säkert ett fiffigt system, men resterna av det återspeglas ännu i löneförhållanden och är en direkt effekt av diskriminering (som vi skulle se det idag). På grund av att just dessa har varit kvinnoyrken har lönen fortfarande inte anpassats varken till konsumtionsindex eller till de betydligt högre kraven på utbildning. Detta gäller inte de delar av samma kårer som varit till för män (lektorer, professorer, läkare).
Charlotte är du Kåsör till yrket ?
Per Hagman
Charlotte: Lustigt, jag såg nyligen ett filmat Axess-seminarium ”Farväl till feminismen” där Anita Du Rietz hävdade att kvinnors företagande stoppades inte av onda hemska män utan av vänsterliberaler och socialdemokrater (arbetarrörelsen) som ca 1910 och 1930 såg till att så många som möjligt av dessa yrkesområden förstatligades och standardiserades. Kort sagt, kvinnor brukade inte alls vara hemmafruar förr i tiden, de flesta män var inte rika nog att låta frugan sitta och göra inget annat än ta hand om barnen de hade olika former av företagande i hemmen. Men när staten klampade in med sin byråkrati så tog det död på det kvinnliga företagandet i Sverige.
Intressant motbild mot den feministiska iden att män förtrycker och goda fina staten sysslar med jämställdhetsarbete.
Nu är ju historiska skeenden och tendenser alltid beroende av på vilken sorts metanivå man betraktar dem. Som medeltidshistoriker ser jag hela 1900-talet som en piss i havet, men det är kanske lite besides the point. Man måste skilja på att ”arbeta” och att ”komma ut i arbetslivet”. Innan industrialiseringen skedde i princip allt arbete inom hemmet för både män och kvinnor, och det var ovanligt att man dagligen ”gick till jobbet”. Men skilj på äpplen och päron. Tiden som hemmafruar var rådande var oerhört kort i jämförelse med hur lång tid tillbaka vi kan veta något om vad kvinnor och män gjort, men att tala om kvinnligt företagande som någon sorts betydande faktor innan ”vänsterliberaler och socialdemokrater” band dem vid spisen är långt ifrån tillräckligt nyanserat. Alla som sysslar med historia vet att kvinnor hade äganderätt till sin egen jord, men också att deras dispositionsrätt inte var allmängiltig. Det är också allmänt känt att kvinnor har kunnat driva företag, men lika känt att deras vardag i allmänhet var betydligt svårare än deras manliga gelikar.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att det kvinnliga företagande dog när staten klampade in med sin byråkrati. Talar du nu om 1950-talet då det kvinnliga företagande enligt Anita Du Rietz sjönk drastiskt kan det ju vara värt att notera att staten och byråkratin har funnits i några hundra år längre än så. Kanske vill du bara framföra att det finns någonting konstigt i att vänstern har gjort feminismen till sin trots att vänsterpolitik har bidragit stort till att skapa flera av de ojämlikheter man nu vill bekämpa?
Och som en not: Fram tills nyligen har män VARIT staten.
Håller inte med dig om allt du skriver, t ex inte att kvinnor skulle haft en svårare vardag än män.. Vilka tror du lagt alla (generellt) vägar, avloppssystem, dragit alla kablar, varenda tegelsten har lagt och burits dit av en man, hela Sthlm, NY, Paris etc etc, tunga arbeten med andra ord, och när vi pratar historia så har ju män offrat otaliga liv i krig, Sveriges gränser hade inte sett likadana ut utan alla män som stupat.
Idag tror jag inte att kvinnor diskrimineras löne mässigt, har aldrig sett ett konkret exempel på det. Hänvisa i så fall till en specifik arbetsplats och skillnaden mellan två lika gamla, med samma utbildning och lika många arbetade timmar. I undersökningar är det aldrig uppvisat. Förutom jämo’s undersökning som visade att det endast i mindre än 1% på 700 000 svenska företag fanns oförklarlig löneskillnad.
Håller dock med dig helt och hållet om att det är bra att inte ”kasta sand” utan att diskutera och lyssna! Mycket bra!
Jag tycker att det är riktigt uppfriskande att du lyfter fram alla de hårda arbeten som män har fått göra och inte minst att män har offrats i krig. Det kommer man ju inte ifrån att, det där att män har slitit livet ur sig också. Men kvinnor har skött tvätten (vilket innan tvättmaskin och rinnande vatten var ett oerhört tungt projekt), tillverkat alla kläder och i regel också det material kläderna gjordes av och en himla massa kvinnor har gått åt i barnafödande. Vad jag menar med att vardagen för kvinnor generellt sett varit svårare är att kvinnor inte har haft samma juridiska rättigheter som män. Så länge allt funkar bra är det ju egentligen inget problem, men om det blir några problem finns det inget skydd. Dessutom har det under många hundra år (fram till 1900-talet) varit tillåtet att fysisk tillrättavisa sin fru. Visst, hur många kvinnor som slog sina män är svårt att avgöra för man räknar med att männen knappast klagade inför rätten (även om det händer ibland) men vi vet att det var utbrett att maken slog sin hustru och att män som slog ihjäl sina fruar inte nödvändigtvis straffades speciellt hårt om man kunde bevisa att kvinnan varit svår att disciplinera.
Jag tror inte heller att kvinnor i någon större utsträckning lönediskrimineras längre, men lönerna i traditionella kvinnoyrken (där ju män också jobbar numer) släpar efter.
”Men kvinnor har skött tvätten (vilket innan tvättmaskin och rinnande vatten var ett oerhört tungt projekt), tillverkat alla kläder och i regel också det material kläderna gjordes av och en himla massa kvinnor har gått åt i barnafödande. ”
Helt klart! håller med och det är inget som ska förminskas utan som sagt att alla delar ska komma fram så att inte bara en sida visas hela tiden.
T ex om rösträtt, Bilden blir lite snedvriden när det hela tiden påpekas att det inte var länge sedan kvinnor fick rösträtt utan att lägga till att det inte var heller var länge sedan män fick rösträtt. Sen kan ju tilläggas att dom som satt i regering osv var mest män såklart. Men män fick vilkorlig rösträtt 1911 (krav på gjord värnplikt) och kvinnor 1921 (villkorslös), män fick villkorslös rösträtt 1923. Sen förekom det olika röst rätter även innan det för markägare osv. Men jag tycker att det ofta är en orättvis bild som ges i media.
Det med kvinnodominerade yrken beror ju tyvärr på det ekonomiska systemet med Privat och offentlig sektor, där den privata (mans dominerad) ska betala den offentliga (kvinnodominerade). Där tror jag helt enkelt att det är val av yrke som är det ända som kan ändra något och det har ju med intressen att göra. Jobbar själv som elektriker och jag kan tala för väldigt många att är det några som är välkomna så är det kvinnor, hur tråkigt är det inte att bara prata med killar och gubbar hela dagarna? Dom gånger det varit kvinnor på byggen har jag aldrig hört ett ont ord om dom av någon annan.
Vi får väl hoppas att det kommer fler kvinnor som elektriker (om kvinnorna nu vill… 🙂 ), och så tror jag att vi kan enas om att det största problemet är att det tenderar till att slå över åt ena eller andra hållet hela tiden och att ingenting blir bättre av att man gör det till en tävling om vem som har haft det sämst längst och vem det därför är mest synd om. En av de saker jag gör i min egen forskning är att försöka visa på hur kvinnor och män under medeltiden i Sverige inte hade det jämlikt men att det inte nödvändigtvis var någons fel eller ett tecken på förtryck.
I morgon ska jag försöka skriva något om det där med vems fel allting är… 😉
Precis, man ska fokusera på nu och inte vem som hade det värst och varför för 50 år sedan.
”I morgon ska jag försöka skriva något om det där med vems fel allting är… ” låter intressant! Gudrun Schyman? 😉 Bögarnas fel kanske? haha!
Hahaha! Jag har sett den där förr! Helt lysande!
Nämen så här spontant är väl egentligen allting min mans fel eftersom att han inte kan källsortera. 😉