Tag Archive | Där satt den!

Nu kan ni förbeställa min avhandling!

Min stolthet över att ha lyckats producera en avhandling med över 1000 fotnoter har fått sig en törn sedan det visade sig att fotnotsformateringen inte vill automatfungera och att jag därför var tvungen att ordna det ”manuellt”. Det innebar i praktiken att jag har fått klippa ur varje fotnot, skapa en ny fotnot och sedan klistra in varje textrad för sig. I dag blev det helvetet äntligen färdigt.

Nu ska jag korrläsa hela texten en gång till, plita ihop ett förord och sedan skicka in till tryckeriet. Titeln är:

THE LEGAL GUARDIAN AND MARRIED WOMEN

Norms and Practice in the Swedish Realm 1350-1450

Och jag vet ju att ni är många som sagt att ni gärna vill läsa avhandlingen och att ni väntar på den, och därför kommer nu här er chans! Ett begränsat antal kopior av avhandlingen kommer att finnas till försäljning till det mycket rimliga priset 25 euro + ev. porto, för att finansiera tryckningen.

För det får man en sprillans ny första upplaga av rykande färsk medeltids-och genusforskning. Den första moderna genomgången av de äldsta spåren av målsmanssystemet och den hittills mest omfattande undersökningen någonsin av gifta kvinnors juridiska och ekonomiska spelrum, baserat på fler än 6000 originaldokument.

Årets julklapp fixad, gott folk!

Hojta till i kommentarerna eller skicka ett meddelande via bloggens FB om just du vill ha ditt eget exemplar (eller ett till farmor, eller brorsan, eller vem som nu längtar mest)! Avhandlingen kommer inte att finnas till försäljning någon annanstans, och först till kvarn gäller…

Bra och dåligt

Bra:

Mitt stora barn är nu stort nog att springa till toaletten när han måste spy. Alla år av förmaningar om ”spy på toa om du måste” har äntligen gett utdelning.

Inte så bra:

Jag glömde tydligen säga till honom att man måste öppna toalocket för att den geniala planen att spy på toaletten inte ska bli fullt så bokstavlig. Ja, och det ryms en sjuhelvetes massa klet i ett barn av den storleken.

Vad jag gör ikväll? Skurar.

No one ever made history by giving a fuck

Den här videon är så relevant just nu. Och alltid. Stort tack till Kaisa för tipset!

Det är förvisso bara delvis sant att ingen någonsin gjort historia by giving a fuck. Julius Caesar till exempel, gav det till Cleopatra och det blev ju han ganska känd för.

Ansökningstider

Jag hade egentligen inte tänkt berätta något. Jag hade tänkt att sedan jag lämnat in ansökningshandlingarna i fredags så ska jag bara glömma att det någonsin har hänt och gå vidare med mitt liv. Men jag klarar det inte.

Det är nämligen så att det har öppnats ett vikariat. Det enda i sitt slag i Finland. Det är för en svenskspråkig doktorand i historia som skriver om det svenska i Finland  (I KNOW!! Det är ju JAAAAG!!). Tjänsten innebär inte bara en riktig månadslön i ett år utan även ett eget arbetsrum nära universitetet och arkiven och bara några dörrar bort från vänner jag tidigare arbetat med. Ord räcker liksom inte till för att beskriva hur mycket jag skulle vilja ha den här tjänsten.

Jag är knappast ensam om det. Nu slår förstås paniken över att jag lämnat in en undermålig ansökan till. Det är ju inget nytt, om vi säger så.

Forskningsplanen är bra. Den är jag faktiskt riktigt nöjd med. Den är uppdaterad med de preliminära resultat jag kan bjuda på och håller sig ändå under det tillåtna teckenantalet. Men ansökningsbrevet hörrni. Vafan. Jag har fullkomligt missat att skriva att jag är med i ett prestigefyllt projekt som hade kunnat ge extra poäng. Och jag glömde helt att redogöra för hur jag blivit finansierad fram tills nu – trots att jag tidigare fått stipendium från just den här nämnden och att jag för fucking tillfället är finansierad av deras organisation. Det hade ju kunnat vara helt relevant information.

Så nu sitter jag här och försöker koncentrera mig på mina urkunder istället för hur de ansvariga får min ansökan framför sig och bah ”jomen henne har vi ju betalat en massa till men det tyckte hon inte var värt att nämna, vassegod det var så lite så”. Och jag kallsvettas över hur jag kunde ta dagar till att kontrolläsa alla ansökningshandlingar och ändå inte få det rätt. Tur att jag inte skrev i ansökningsbrevet att jag var noggrann den här gången i alla fall.

”Hej!

Jag är ansvarsfull, eh.. nyfiken och har jobbat stenhårt de senast åren. Det är tack vare er, men vi snackar inte om det oki?

Vänliga hälsningar

Gissa vem”

Men samtidigt alltså. Tänk om? Tanken virvlar genom mig som bubblor av hopp. Tänk om det trots allt kanske, kanske går vägen.

Nu måste jag släppa det här och bara köra på. Nästa vecka ska jag plita fler ansökningar för vid slutet av året går mitt stipendium ut. September är sån. En evig berg-och-dal-bana av hopp och förtvivlan.

Medelåldersfredag

Jag: I wanna take a picture of this for the blog. We’re so middleaged sitting on the sofa a Friday evening.
Han: Sure.
Jag: No, hold up the magazine so that it shows that we’re actually spending a Friday evening reading the new Pirkka magazine.
Han: Sure.
Tar foto.
Jag: Shit I look fat.
Tar ett till foto.
Jag: Shit. I AM fat.
Han: Do like this. suger in kinderna.
Jag: Yes because that looks natural and good.
Han: Just do it. Like this. visar på nytt som om problemet var att jag inte fattat hur man gjorde.
Jag: Ok, ok. Now! missar knappen Wtf! missar knappen igen och kompenserar genom att frenetiskt trycka på skärmen.
Han: Like this!
Kameran: KLICK!

20130426-194411.jpg

Föräldramötet

Jag medger att jag förmodligen hade varit vänligare inställd till hela föräldramötesgrejen om jag hade vetat om att det de facto var föräldramöte. På omvägar fick jag höra att det var disco (för barnen då, det var inte som om jag kom dit i snyggaste pumpsen och dansade på borden) och fick någonstans halvvägs dit höra att förskolans föräldrar förväntades närvara vid föräldramötet medan deras ungar dansade sig svettiga. Så jag och Tilda smög in på mötet, inte särskilt inspirerade att sitta på stolar tillverkade för någon som är 120 lång, i ett svettigt rum den närmaste timmen.

Glad förskolelärare: Jomen så tar vi väl och kör en presentationsrunda. Namn, vem som är ert barn och i vilken grupp. Vi kanske börjar här då. (pekar på mig)
Jag: Ja, jag heter Charlotte och är mamma till Vilho.
(alla tittar uppfordrande)
Jag (viftar mot tavlan med telefonnummer till de olika grupperna): Tjahrm. Han går i… jamen nån av de där grupperna är det väl.

Just så där fixar man nomineringar till årets mamma. Nästa gång måste jag komma ihåg att prata finska så att alla tror att jag är pappan.

Vi tittar på gamla bilder

Vilho: Vad äter jag på?
Jag: Du äter inte. Vad är det du gör?
Vilho: Pussar?
Jag: Mmmm… Men på vaddå?
Tilda: Mitt huvud!
Jag: Det är rätt!
Vilho: Vilket litet huvud.
Jag (utan att kommentera att huvudet banne mig inte kändes så litet dagen innan): Här är du Tilda bara en enda dag gammal. Du var så liten, så liten att du fick plats i pappas hand.
Tilda (beundrar sig själv): Åhh… Men. Varför pussar Vilho mig?
Jag (med en såndär sentimental klump i halsen): Han var så glad att du äntligen kommit. Hans fina lillasyster.
Vilho (rynkar på ögonbrynen): Fast nu är jag inte så glad längre.
Tilda (hånskrattar)
Vilho (blänger på sin syster): För nu vet jag hurdana de är.