Vi har firat påsk. Jättemycket. Först genom att baka sanslöst mycket till ett dop, enligt en beställning jag aningslöst tackade ja till innan jag visste att vi skulle flyttstäda huset förra veckan och därför leva i ett kartongkaos. Så här såg det ut hemma hos oss för ett par dagar sedan.

Medan maken försökte sortera och organisera alla våra grejer bakade jag för glatta livet. Två tårtor, cupcakes, kolakakor och maränger. Maken gjorde sedan dekorationerna (jag tillverkade blommorna, men han placerade ut dem) och det blev riktigt vackert.

Sedan bakade jag bröd, trots att armarna var mer än lovligt möra av marsipanknådande, och beställaren kom för att hämta bakverken. Hennes man och svärfar var från Frankrike. Jag har ju läst franska i åtta år så jag försökte prata lite franska med dem. Det enda jag kom på var ett ljud som lät lite som dialogen ur en porrfilm, uööhh, men som säkert var franska. Jag sade det fem gånger för säkerhets skull. Möjligen kan det vara dags att inse att det språk som var flytande när jag flyttade till Finland inte längre är alldeles tillgängligt i mitt minne.

Därefter anlände en hög med goda vänner med god mat och vi åt tills vi nästan sprack och diskuterade hjärnmaskar och penisfiskar och annat sådant som lämpar sig för påskmiddagar.

Barnen åt mest godis. De måste ha samlat närmare ett kilo genom att gå påskkärring. Tilda samlade sitt i en traditionell kaffepanna.

I dag betalar jag dyrt för de senaste dagarnas bakande genom århundradets ryggkramp. Ländryggen är helt låst och varje rörelse är en pina. Det betyder att jag inte gör mycket annat än går och petar i mig kidsens godis och gårdagens festmatrester. Nu är jag inte bara handikappad utan illamående också. Snacka lyxproblem.

Förövrigt har vi haft en väldigt hardcore påsk. Riktiga påskkycklingar. Och livs levande påskhare i påskgräset.