Inte Poppy i allafall.
Kategori: Vardagslivet
En himla massa ettor
Idag kl 11.11, 11/11 2011 och alla med en förkärlek för numerologi fröjdas. Själv måste jag säga att jag tyckte att det var rätt överskattat. Dessutom undrar jag om jag som svensk har rätt att uppleva detta magiska två gånger, eftersom Sverige har sin fantastiska minut en timme senare? Jag tyckte nämligen att den svenska minuten var lite bättre än den finska, men jag har hört att det är så det brukar vara.
Ur barns mun kommer sanningen
Scen: En trött mamma kommer in genom dörren med famnen full av ved. En dotter ligger på golvet fullt påklädd och vill inte klä av sig själv. En son tittar på.
Dottern: MAMMA!!! Ta av mig skorna!!
Mamman: Med vilka händer då? (tar ett kliv över dottern)
Sonen: Mamma, du skulle behöva fem händer. En för att bära ved, en för att laga mat, en för att laga vår varma choklad och en för att klä av Tilda!
Vad jag skulle göra med den femte handen förtäljer inte historien, men jag tror att det är den handen jag skulle pilla mig i naveln med.
Fotodag på dagis
Idag har ungarna fotografering på dagis, vilket innebär att jag igår efter en mycket noggrann genomgång av barnens garderob lade fram rena, vackra kläder till dem att ta på sig idag. Eftersom båda mina barn är små klädfascister var det förstås ingen av dem som accepterade mina val av färgkomponenter och detaljer så att barnen ska matcha varandra, årstiden och sina ljuvliga, milda personligheter.
Tilda krävde att få ha sin fluffiga, rosa prinsessklänning med puffärmar och glitter. Vilho är klädd i T-shirt med en väst ovanpå, så att han ska se ut som en vampyr. Båda barnen är oklippta och eftersom Tilda blankt vägrar att jag för en sax ens nära hennes hår är det på nåder som jag fått toppa luggen ibland (och snett är det). Vilho har bestämt att han ska ha så långt hår att det växer ner framför hela hans ansikte. Först då kan jag få klippa hål för ögonen. Där Tilda dekorerade hans hår med tuggummi är den påföljande nödklippningen fortfarande synlig.
Dessutom har båda barnen varsin dödskalletatuering som de fick i morse av deras från Frankrike nyligen återkomna fader.
Med detta i beaktande misstänker jag att mina förmaningar om att lyssna på fotografen och uppföra sig fint inte kommer att efterföljas. Den bilden förstärks också av att Tilda iförd prinsessutstyrsel tränade grimaser framför spegeln.
Om några veckor kommer resultaten.
Dagens finska del 3
Idag var en av de där dagarna när halva grannskapets ungar samlas hemma hos oss. Vi är de enda som pratar svenska. Med huset fullt av ungar och den vanliga rumban av matlagning/städning/torkning/medling som fyller kvällarna efter en arbetsdag är förmågan att sätta ihop grammatiskt korrekta meningar minst sagt begränsad. Ord som i normala fall är förrädiskt lika varandra blandas och felanvänds så till den grad att jag är imponerad över att ungarna ändå vågar sig tillbaka hit.
Tilda har ett plåster på benet och skulle prompt visa det för grannflickan, varpå denna förstås frågade mig vad Tilda gjort. Sanningen är att Tilda tycker om plåster och egentligen bara har en liten plopp (en mollusk) som hon envisades med att få plåster på. Förklara sen det på finska. Jag började tappert med:
– Se on tommonen… eh… niinku (Det är en såndäringa… eh… typ) och tänkte sedan säga ”pipsa”, vilket jag tyckte lät som plopp. Sedan blev jag rädd att pipsa är ordet som finnarna använder för snippa, och kunde inte minnas om det egentligen bara är översättningen på Greta Gris (som jag tror heter Pipsa Possu – vilket kanske då är Snippa Gris). Jag har ett tydligt minne av ett chockerat barnansikte som storögt blickar upp på mig från den gången jag sa till en liten pojke som drack väldigt mycket saft att
– Herrajumala kun sä juot paljon! vilket i direkt översättning betyder ”Herregud vad du dricker mycket”, men på finska egentligen är mer som ”Herrejävlar vad du dricker”.
I det här fallet nöjde jag mig med att säga ”molluski” som jag tyckte lät finskt nog.
När könsrollerna bryts
Idag har varit en dag av feministdebatt, vilket alltid är uppiggande och får mig att grubbla. Jämställdhet mellan könen är så oerhört viktigt, och varken kvinnor eller män ska tillåtas stoppas in i fack!
En stund ser jag mig själv på barrikaderna med en flagga av underkläder, krävande rättvisa för alla och respekt för att kvinnor kan!
Så går jag in på barnens rum och upptäcker att två av lamporna i taket har slutat funka och kommer på mig själv med att bli irriterad på min man för att han är Frankrike och roar sig när han behövs här hemma för att byta glödlampor.
Ganska snart lyckas jag intala mig själv att det inte alls har med könsroller att göra, utan beror på att han är längre än mig. Just så.
Lyxigt kvällsmål
I går lyxade vi till det, jag och barnen, med att laga milkshake till kvällsmål. Det är lätt och roligt, och blir inte mer onyttigt än man gör det (rätt onyttigt alltså, i vårt fall). Vi lagar ganska ofta milkshake, så vi har en miljon variationer av ett välkänt tema. I går använde vi frysta jordgubbar, mjölk och och banan. Bananen gör att det blir ganska lagom sött, men vill man ha det sötare kan man tillsätta lite vaniljsocker (inte vanillin!). Vaniljsmaken gör att det smakar sötare än det faktiskt är. I går använde jag färdiglagad vaniljsås. Så tar man ett snyggt glas (eller tre, om man är tre personer…) lägger en klick glass i botten, fyller på med milkshake, toppar med en sked vispad grädde, lite roligt strössel, en ovanligt lång sked, ett sugrör och viktigast: ett litet partyparaply.
Känner man sig extra dekadent och vill berättiga sitt eget chokladberoende kan man låta barnen få ett runt, långt chokladkex.
Sen kan man ge ett till sig själv också.
Sedan låter man två trötta, skitiga barn dricka sig själva till sömns.
Pizza-mankini
Bädda sängen
Älskar: nya lakan i sängen när man trött som slakt går och lägger sig på kvällen.
Älskar inte: att ha glömt lägga på nya lakan i sängen när man trött som slakt går och lägger sig på kvällen.
Genusstandardiserade leksaker
Idag tittade Tilda igenom Toys ‘R Us leksakskatalog, en av många som barnfamiljer mottar inför julen. Hon var ivrig att kryssa för några saker hon önskar sig av tomten, vilket i princip gick ut på att hon bläddrade, svepte med handen över sidan och proklamerade ”o alla hälifån” ungefär tjugoåtta gånger. Tilda är väldigt specifik med att sakerna som hon vill ha ska vara för flickor. ”Inga dumma bila” muttrar hon frustrerat och bläddrar tillbaka till sidan med Barbie. Egentligen är jag inte så oroad över att hon är noga med att förkunna sin förtjusning över prinsessklänningar och ponnyhästar, samtidigt som hon låter alla veta att om tomten tänker komma med bilar göre han sig icke besvär. Så länge Barbie tycker om att sjunga, stå på händer, flyga och åka så fort i sin bil att hon krockar med kattmatskålen ideligen har det knappast någon betydelse för Tildas utveckling. Det som är farligt är när Barbie blir ett sött mähä (ett av de bästa svenska orden) som förvisso har en surfbräda men bara för att kunna luta sig mot, medan hon tittar på Ken. Som kan röra sig tillräckligt för att få på nya klänningar, men inte för att sparka boll. Som ler och tar emot, utan att ge och ställa krav.
Jag tror att man ska skilja på leksakernas utseende och deras funktion. Än sen då om Tilda vill ha bara rosa saker? Det är ju upp till mig som hennes mamma att visa henne att rosa saker kan användas på precis samma coola sätt som blå. Den dagen jag säger till henne att det är bättre att hon väljer något som inte är så prinsessigt och gullepluttigt har jag ju själv sagt att något annat är bättre och lagt ett värde på att något inte ska vara just så. Genom att försöka uppmuntra små flickor att vara mer som pojkar, utan att för den skull uppmuntra pojkar att vara mer som flickor, bidrar vi alla till att upprätthålla den manliga normen, och som en effekt av det låter vi det traditionellt kvinnliga vara avvikande. Förvisso borde flickor få vara flickor, och pojkar vara pojkar men det får aldrig bli en förklaringsmodell. Det allra viktigaste är att barn får vara barn och att oavsett om de är pojkar eller flickor får de samma chans att göra vad de mår bra av.
Det här fantastiska barnet, som älskar att dansa och sjunga, önskar sig en ballerina att dansa och sjunga med. I jämställdhetens namn är det precis vad hon ska få. För ingen hade väl tvekat att uppfylla den önskan om det var en liten pojke som önskade sig en ballerina…?


